grad. Politiska kulturer uppstod till en del unde
r de här åren och efterkrigsåren som gör att de skiljer sig från Sverige. Jag vill påstå att man i de här länderna har större förmåga att vara pragmatiska eftersom de efter kriget var tvungna att ta hand om svåra moraliska frågor. Somliga invånare i Norge och Danmark hade kanske gått alldeles för långt i umgänget med ockupationsmakten. Det krävde rättsliga uppgörelser. Alla våra grannfolk var på olika vis krigsskadade och i behov av återuppbyggnad. Det här var problem man var tvungen att ta itu med på politisk nivå. De skapade kanske en mer pragmatisk syn på hur politik ska bedrivas och vilken samtalston vi ska ha i de olika länderna. De här erfarenheterna saknas i Sverige och därför har vi varit mer benägna att tolka allting i ideologiska termer. ASM: Du pratar om pragmatisk inställning men det finns också en politisk handlingskraft och det har varit väldigt tydligt hos våra nordiska grannar där regeringschefen ställt sig i centrum från nästan dag ett av pandemin. I Sverige beskriver du det som att det har det varit mer av en seminarieövning. Varför har det blivit så? – Till en del kan det bero på att vi har en annan samhällsordning, d v s att regeringens ställning och status i förhållande till myndigheter och förvaltning är en annan. Medan i de andra länderna, när man vädrar kris och risker för konflikter i samhället, så gäller det att agera snabbt, kanske drastiskt. Man associerade reflexmässigt bakåt i Danmark till den 23 augusti 1943 när undantagstillstånden infördes under tyskarna. Norge har också sina viktiga hågkomster och Finland samma sak. Politiken spelar en roll och politikerna tvingas fatta för nationen helt avgörande beslut där utgången är väldigt oviss. Den erfarenheten har vi inte alls inom den svenska politiska kulturen. Vi tycker vi kan vänta och se lite grand. Pröva än det ena än det andra. Den attityden har lett till vad vi har upplevt under coronan. ASM: Det har också funnit en aggressiv ton i debatten mellan våra länder kring de olika coronastrategierna. Samtidigt visar Föreningen Nordens undersökning att åtta av tio är väldigt positivt inställda till nordiskt samarbete, men att 44 procent anser att pandemin har förändrat relationen. 16 procent kände sig inte lika välkomna i andra nordiska länder och 18 procent hade upplevt trakasserier. Hur ska man tolka det? – Jag uppfattar det som ett ytterligare uttryck för att det i långa tider har funnits en slags tveksamhet inför hållbarheten i det nordiska samarbetet. Den folkligt utbredda viljan att lita mer på det nordiska har funnits och den är i grunden positiv, men hos de nationella eliterna inom framför allt politik och i medierna är känslan av NORDENS TIDNING 2-21 15