LITTERATUR Johanne inspirerades av skräckfilm ”Da
nsk-svenska” Johanne Lykke Holm är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2021 för sin roman Strega. Inspiration till boken hon har hämtat från den italienska skräckfilmen Suspiria av Dario Argento från 1977. – Det var där boken började skrivas. Det är svårt att säga vilken litterär genre den hör hemma i, men kanske som en skräckroman. En del tycker att den är djupt obehaglig, en del tycker att den är rolig och kitschig, säger Johanne Lykke Holm. TEXT: MARIE LOUISE BERGH oken beskrivs som en ”drömskt atmosfärisk roman” som skildrar nio unga kvinnor som säsongsarbetar på ett bergshotell ovanför den fiktiva italienska byn Strega. – Karaktärerna är fångade i ett fängelse där alla dörrar står öppna. Det finns inget som hindrar flickorna att lämna det otäcka hemsökta hotellet, men de gör ändå inte det. Arbetet har varit att få till en värld där det är logiskt. Hur skriver man om ett fängelse där man inte kan ta sig ut fastän alla dörrar står öppna? Johanne Lykke Holm är född 1987 i Köpenhamn. Pappa som är svensk och mamma som är danska, är båda verksamma inom teatern, något som indirekt påverkade Johannes yrkesval. – Jag är medveten om att jag var ett priviligierat kulturbarn både ekonomiskt och kulturellt. Uppvuxen i ett hem där det varit en given sak att man kan arbeta med något som gränsar till lek. Det är viktigt att säga att skrivandet inte är något som kommit helt utifrån och hakat fast i mig. Det har varit lättare för mig än många andra att hitta en väg i livet. B Som tonåring skrev hon dagbok och läste mycket. Läsningen bestod inte så mycket av samtida litteratur utan mer ”gubblitteratur – som Krig och fred”. Preferenserna har dock ändrats med åren och nu inspireras hon till exempel av den japanska poeten och prosaisten Hiromi Itō och dramatikern Lorca. ”Inte poeten även om det var samme man”. 24 NORDENS TIDNING 2-21 Johanne har bott växelvis i Köpenhamn och Malmö. Sedan många år försörjer hon sig som översättare – från danska till svenska och tvärt om och från engelska till svenska. Under ett antal år drev hon tillsammans med författaren Olga Ravn skrivarskolan Hekseskolan i Köpenhamn. Nu är hon åter tillbaka i Malmö. Strega är hennes andra roman. Debutromanen Natten som föregick denna dag kom ut 2017. – Just nu har jag ett arbetsstipendium så jag försöker skriva färdigt min tredje roman. Förhoppningen är att vara klar till sommaren. Som 19-åring sökte Johanne till skrivarlinjen på Biskops Arnö. Hon kom in och gick där ett år. – Egentligen tänkte jag inte bli författare utan såg det mer som en otrolig sak att gå i skolan och få läsa och skriva. Men det var där det började på riktigt. Det var då jag förstod att det gick att ge ut en bok. Det var otroligt avgörande att vara i ett sammanhang där man genom att läsa andras texter blir tränad i en djup antinarsicssisk metod. Man måste ge en massa tid åt texter man kanske blir rasande på, men det ger en träning i att ha en öppenhet, ett allvar och en ömhet inför det som inte är ens egen text. Det handlade inte om att finslipa mitt eget skrivande, utan att vara en läsare bland andra läsare och det är en otrolig metod för att bli bättre själv, säger Johanne, som senare också studerat litterär gestaltning på Valand i Göteborg. Du har vuxit upp i två nordiska länder, finns det ett ”nordiskt perspektiv” i ditt skrivande? – Svenska är för mig är ett inlärt språk, det är skolspråket. Jag kan inte skriva på danska. Det gör att jag känner mig fångad och begränsad och känner att jag aldrig får till det. Jag tänker att jag skriver på danska, men att materialet är svenskan. Det blev uppenbart när min första bok kom ut på danska. När jag läste den översättningen var det som att jag tänkte att det är så här det ska vara egentligen. Jag pratar båda språken flytande, men i mitt eget huvud är jag alltid i en tolksituation där båda språken pågår samtidigt. Det mest nordiska jag har är att jag inte står så stadigt på de benen. Din bok Strega är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2021, vad känner du inför det? – När min förläggare ringde och berättade blev jag överväldigad och tänkte att det inte var möjligt. Men jag blev förstås jätteglad och stolt. Nu, när det har gått en tid, känns det fint i relation till översättning. Inte bara för min egen boks skull utan för att den betyder mycket för att andra böcker från andra nordiska länder ska bli lästa. I maj ska jag ha ett samtal med den grönländska författaren Niviaq Korneliussen och tanken på att en bok som hennes kan bli översatt till svenska gör mig glad. Det finns en tyngd i det. COPYRIGHT/FOTO: KHASHAYAR NADEREHVANDI