Nöjesguiden 1
HUR MÅR MALMÖS NATTLIV? Vi tar pulsen på en handf
ull insatta nattlivsprofiler. TEXT: VIKTOR FLARKELL E n levande malmösägen är att det var på grund av en ynka person som flyttade in i området omkring Folkets park och klagade på ljudet som Carib Kreol fick stänga. Carib Kreol är nu borta, som så många andra ställen, och om det stämmer eller inte kommer vi kanske aldrig få veta. Men det vi vet är att det finns liknande historier. Inte bara från Malmö, men från överallt. DEN SENASTE TIDEN har ett illa varslande samtal blossat upp igen i stan. Vi pratar om nattlivet; vad är det, hur ser förutsättningarna ut för det, vem är det till för, vem tjänar på det och vem bär ansvar för det? Det har gjorts upprop i media, en utställning om Svartklubbens historia har öppnat och välfyllda samtal om dess betydelse hålls. Men varför kommer samtalet nu? Är det för att Malmö snart kommer invaderas av 100.000 Eurovisionbesökare och ingen riktigt vet var de ska festa? När jag själv knappt var myndig i den här staden så sprang jag mellan många olika nattklubbar varje fredag och lördag. Ja, i plural. Och ofta till och med på onsdagar och torsdagar. Jag undrar om dom som är i den åldern nu saknar möjligheten att göra samma sak, och om det är farligt att de inte har den. 54 NÖJESGUIDEN | NR 3, 2024 ANDREA CORREA Projektledare Malmö Pride Tidigare Producer/Promoter/ Event Manager/Booker på Plan B Hur mår Malmös nattliv? – Det känns fragmentariskt minst sagt. De där tomma mörka ytorna mellan ställen om nätterna känns allt större och mörkare. Det märks tydligt att utekulturen och natttkulturen överlag börjar dö ut när inga skratt och ingen musik hörs från parkerna så som de gjorde förr när folk förfestade och spelade brännboll innan de gick ut. Det diskuteras flitigt överallt just nu. Varför dyker samtalet upp just nu? – Det dyker upp nu för det blir så uppenbart när stadskärnan är helt tom och uteserveringarna ekar tomma. Krögarna måste ju också märka att allt har avtagit, och jag tror helt ärligt inte att det enbart har med lågkonjukturer att göra, jag tror det är ett tecken på att utekulturen håller på att på dö ut, och i det ledet har vi teaterbesökare, biobesökare, matgäster, konsertbesökare, hemmafestare, raves och svartklubbar. Allt hänger liksom ihop. Jag tror att vi som samhälle har klagat sönder kreativiteten, ringt Störningsjouren för många gånger.