Nöjesguiden 1
Är det farligt? – För medborgarna betyder det att
chanserna att nya dj:s eller band och kreativa i allmänhet ska poppa upp blir mindre då det inte finns någon plattform att starta från och ingen publik som hjälper scener att växa. Att känna ensamhet och utanförskap är ju det ultimata priset medborgarna får betala, inte minst ungdomar som precis kommit ut i världen och behöver hitta sin ”tribe”. Detta är ju extremt sant inom queer världen. Att som queer inte ha ett ställe att sätta sig och ta en bärs utan att behöva oroa sig för att folk ska stirra på en är extremt frustrerande. Den där autocensureringen av vem en är som jobbats upp hela vägen tills att en kommit ut ligger där och puttrar under ytan och det behövs en trygg miljö för att stänga av det där helt och hållet. Staden stänger ner ställen och jag förväntas gå till Etage och känna mig trygg. Vad betyder safe spaces i det här sammanhanget? – Det är extremt viktigt att få vara i ett sammanhang där en kan känna sig trygg nog att testa de där grejerna eller vinklarna en annars inte hade kunnat testa på. Det är ju väldigt tydligt inom sport, vi skapar klättercentrum så folk kan testa att klättra på ett tryggt sätt, boxningsklubbar och gym för att testa vår fysiska styrka på ett tryggt sätt. Som ung var jag inte intresserad av något av det, jag var ute och träffade folk, testade idéer och tankar, olika klädstilar. Safe Spaces behövs för att våga testa grejer vare sig det är intellektuellt, relationellt, eller eller bara att testa att bröla så högt en kan på en läktare under en fotbollsmatch. Det sägs att både Debaser, Cuba Café och Carib Kreol fick stänga för att en enstaka nyinflyttad person klagade på ljudet. Kan man ha det så? – Det finns skräckhistorier om uteställen i Sverige som betalat en grannes hyra för att den ska sluta klaga och de kan få fortsätta med sin verksamhet. I England finns en organisation som heter "music venue trust" som ämnar att skydda 56 NÖJESGUIDEN | NR 3, 2024 uteställen och gräsrotskultur. Privata aktörer donerar och pengarna används för att skydda venues och ge en buffer för eventuella juridiska omkostnader. I London har de länge lidit av gräsrotskulturdöd och pubdöd då grannar klagat och pubar (som oftast även är spelställen) har tvingats stänga ner. Där har de skissat upp en skyddande åtgärd, en så kallad ”Deed of Easement”. Denna innebär att grannar skriver på ett avtal som säger att de självmant valt att flytta till ett ställe där de blivit välinformerade om eventuella ljud från närliggande pubar och spelställen samt att de inte har några rättigheter att klaga och att pubarna och spelställena kommer att ha fördel om det går upp i rätten sen. Detta förklaras som en ”win win” då det går att förtäta områden men samtidigt skydda de livsviktiga ställena som håller dessa områden levande. Men du, helt ärligt... ljudzonen. Funkar den i praktiken? – Vad gäller själva ljudgrejen är det väl mest en fin gest, ett försök att skapa någonting kring någonting som redan finns. Jag tror tyvärr att det krävs mycket mer än en kulturljudzon för att få en stad att vibrera. För vad spelar det för roll om vi har en kulturljudzon om ingen vill vara där 364 dagar om året? Och vad spelar det för roll om vi har 300 replokaler om det inte finns spelställen där ungdomar och musiker blir INSPIRERADE till att ens starta ett band till att börja med? ANONYM UNDERGROUND KLUBBARRANGÖR Arrangör sen 10 år tillbaka, kvinna, 34 år För dom som inte vet - vad är en svartklubb? – Svartklubbarna jag är inblandad i är en plats dit likasinnade söker sig, där kärleken till musiken, dansen och upplevelsen är det primära. Det finns koder i en undergroundklubb som inte finns på samma sätt på en vanlig nattklubb, koder kring vilka beteenden som är okej och vilka som inte är det. Har förutsättningarna för att arrangera dessa fester förändrats under dina år i gamet? – Det har förändrats enormt mycket. Det fanns ett stort utbud av undergroundklubbar tidigare, idag är det bara ett fåtal kvar. När polisen kom på besök förr var det oftast positivt. De kom in och kollade läget, kanske bad oss sänka ifall det behövdes. Många gånger är nu mötet mellan arrangör och polis dessvärre en negativ upplevelse. Jag som arrangör försöker alltid föra en dialog men det är inte alltid de vill lyssna. Det har också utvecklats från att underground-festerna förr var ofta ganska sparsmakade, vilket också hade sin charm, det kunde vara en källarlokal med några upphängda lampor, ett dj-bås och ett halvdant ljudsystem. Idag satsar vissa arrangörer mer, bättre ljudsystem, större bokningar, mer avancerat ljus och dekor samt intressanta samarbeten med konstnärer som bygger konstinstallationer. Idag är det ett större helhetstänk. ”Det krävs mycket mer än en kulturljudzon” Vad har det för funktion idag, och vem är publiken? – Ett alternativ och ett komplement till den etablerade klubbscenen. Vi ger en plattform till alternativa musikgenrer och nya artister. Vi har öppet längre. Vi har också en unik atmosfär med en mer avslappnad frihetskänsla jämfört med en konventionell klubb. Det finns för många en känsla av gemenskap i undergroundkulturen. Vi ger också utrymme för konstnärliga uttryck och variation. De flesta som kommer är mellan 20-60. Utelivet i Malmö. Hur känns det nu för tiden? – Malmös nattliv blir sämre och sämre med ställen som behöver stänga på grund av grannars klagomål. Ett för smalt utbud av klubbar. Undergroundscenen som kämpar. Polisen har tidigare haft en linje där varenda svartklubb i Malmö ska stängas ner. Min misstanke är att detta berodde på oseriösa aktörer inom undergroundscenen. Men undergroundscenen kommer aldrig att dö, därför vore det väl bättre att stötta och främja de arrangörer som är seriösa. Hur kan vi främja de arrangörerna då? – Det hade varit intressant att ta ett möte mellan arrangörer och diverse myndigheter, polisen bl a. Vi vill gärna förklara vårt perspektiv samt lyssna till deras. Drömscenariot är att polisen förstår oss arrangörer som är seriösa, att vi bryr oss om säkerhet och om våra gäster och att våra tillställningar är lugna och fria från bråk. Vi behöver också nå ut till politiker och Malmös befolkning och förklara varför nattlivet och kulturen är viktig och vilket mervärde det har. Behöver man ha någon i kommunen som är ansvarig för nattlivet? – Över 50 städer runtom i världen har en så kallad Night Mayor, en nattborgmästare, städer som Paris, London, Berlin och Amsterdam. Tänk om Malmö ännu en gång kan vara i framkant och bli Sveriges första stad, inte bara med kulturljudzon, utan dessutom med en nattborgmästare.