Svensk Vattenkraft 1
Myndigheter hotar de fridlysta fladdermössen I no
rdöstra Skåne, ca en halv mil väster om Hässleholm, finns godset Hovdala med tillhörande elproducerande Hammarmöllan. De senaste årens årsproduktion ligger på 750 MWh. I det flacka skånska landskapet utgör dammen en liten sjö med en yta på 10,5 ha. Sommartid är finns i kantzonerna stora mängder marin växtlighet, som gynnar insekters äggkläckning. En tidigare skada på dammens nivåreglering gjorde att vattenytan sjönk med en meter. Länsstyrelsen (Lst) ansåg skadan så stor att de måste polisanmäla den och kräva ett skadestånd från ägarna på 50 000 Skr. Lst skäms inte att därefter förelägga ägaren att söka tillstånd för dammen, trots att den funnits där så länge att urminnes hävd kunnat åberopas. En torrläggning av dammen tycks inte komma i närheten av den skada som tidigare polisanmälts. MMD helt går på Lst:s önskemål och nekar ägarna tillstånd, vilket gör att dämmet måste rivas. Det kan väl inte vara främmande för vare sig Lst eller MMD att Hovdalaområdet hyser en av Sveriges största fladdermuspopulation där Hammarmölledammens stora yta är ett enormt jaktrevir för dem, och som dessutom är den troliga orsaken till den rika förekomsten av fladdermöss. Ifall myndigheter och domstolar besitter kunskapsluckor beträffande fladdermössen har de påmints om förhållandena av Göingebygdens biologiska förenings inlagor i ärendet. Det är som om MMD hellre lyssnar till Lst:s ogrundade påståenden än tar till sig platsbunden erfarenhet. Domen tvingar ägarna att bryta mot såväl svensk som europeisk lag. Alla Sveriges fladdermöss är fredade enligt 3§ jaktlagen och fridlysta enligt Artskyddsförordningens bestämmelser. Av Sveriges 19 beskrivna arter är 13 upptagna på den nationella rödlistan över hotade arter. Utöver detta har Sverige förbundit sig att främja fladdermusbeståndet och skydda fladdermössens jaktområden och boplatser enligt det internationella avtalet EUROBATS. I EU:s Habitatsdirektiv anges dessutom fyra arter för vilka Sverige har skyldighet att skapa 14 SVENSK VATTENKRAFT #1 2022 särskilda bevarandeområden. Dessa är större musöra, dammfladdermus, Bechsteins fladdermus och barbastell. Fladdermöss har ett starkt skydd i svensk och europeisk lag, som innebär att inga ingrepp eller förändringar av landskapet kan göras utan att samtidigt ta hänsyn till fladdermössens boplatser, flygvägar och födosöksområden. Detta gäller alla fladdermöss och inte enbart rödlistade arter. Det är förvånande att Naturvårdverket inte reagerar på domslutet när de i sin egen skrift ”Fladdermössen i Sverige” konstaterar att fladdermössen är skyddade och inte får fångas, dödas eller flyttas. Man får inte heller förstöra deras boplatser. Det vore kanske lämpligt att överklaga domen till EU-domstolen, så att de får ta ställning till hur MMD tvingar enskilda, föreningar och företag att bryta mot EU-konventionens lagar och förordningar. Nu är det inte bara Hovdalaområdets fladdermöss som riskerar att bli av med sina jaktrevir. Under en 20-årsperiod kommer Sveriges ca. 1900 småskaliga vattenkraftverksägare att tvingas ansöka om prövning för att erhålla ”Moderna miljötillstånd”. Var och en av dessa verksägare löper en potentiell risk att erhålla en dom som gör att de måste riva sina dammar. Med andra ord kan dessa också, av Sveriges miljödomstolar, tvingas att bryta mot internationell lagstiftning. Samtidigt som Naturvårdsverket och naturskyddsföreningarna stödjer dammutrivningar verkar de för en utbyggnad av vindkraften. Ur natursynpunkt är det största problemet med vindkraften den stora dödligheten bland fåglar och fladdermöss. De senaste undersökningarna visar att dödligheten bland fladdermössen är betydligt högre än mot fåglarna. Det finns två orsaker till att fladdermöss dödas vid vindkraftverken. Antingen träffas de av kraftverkets roterande vingar eller hamnar i turbulensen bakom en vinge och utsätts för ett kraftigt tryckfall som leder till att blodkärl, lungor, trumhinnor eller andra vitala organ skadats allvarligt, så kallad barotrauma. Spetsen på ett vindkraftverks vinge rör sig med hög hastighet, långt över vad som fladdermöss är skapta för att hantera och det finns strängt taget ingen möjlighet för en fladdermus att hinna undan en vinge som närmar sig även om den upptäcks. Detta betyder också att det inte finns någon möjlighet för en fladdermus att lära sig att undvika vindkraftverkens vingar. Man kan med fog säga att fladdermössen hotas från två fronter, dels för att stora delar av deras jaktrevir försvinner när dammar rivs ut och dels genom den ökade utbyggnaden av vindkraft. Detta sker med benäget bistånd av de båda myndigheter, Länsstyrelser och Naturvårdsverket, som är satta att bevara fladdermössen och se till att den skyddande lagstiftningen kring arterna fungerar. Gunnar Olsson, Ugerups Mölla.