Svensk Vattenkraft 1
Energiföretagen och SVAF om KMV-förslaget 28 febr
uari gick remisstiden ut för Havs- och vattenmyndighetens förslag till ny vägledning för förklaring av vattenförekomster som kraftigt modifierade vatten. Vi återger här de inledande sammanfattningarna i Energiföretagens och SVAF:s omfattande, väl underbyggda och mycket kritiska yttranden. ENERGIFÖRETAGEN • Vägledningarna bör ha det uttalade syftet att skapa förutsättningar för ett så brett förklarande av kraftigt modifierade vatten (KMV) som möjligt i linje med lagstiftningen och regeringens beslut om nationell plan. • Processen för att identifiera KMV preliminärt måste göras betydligt enklare för vattenmyndigheterna och den måste utformas på ett sätt som inte exkluderar vattenförekomster som uppfyller kriterierna enligt vattenförvaltningsförordningen och EU:s ramdirektiv för vatten. För att detta ska vara möjligt krävs även ändringar i HVMFS 2017:20. • Processteg A1 bör strykas då det inte tillför någonting annat än ett merarbete för vattenmyndigheterna. Bedömningen av påverkan på skyddade områden görs ändå i Steg B4. • Vattenmyndigheterna saknar kompetensmässiga och metodmässiga förutsättningar för att kunna bedöma återställandeåtgärders påverkan på samhällsnyttan vattenkraft och om det finns alternativ som är väsentligt bättre för miljön och som därtill är tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga. Vi anser därför att bedömningarna som utgör processteg B2 och B3 för vattenkraftpåverkade vattenförekomster bör göras centralt av Svenska kraftnät och Energimyndigheten. SVAF SVAF underkänner genomgående förslaget. Detta är ännu ett försök från HaV:s sida att använda EU:s vattendirektiv och CIS-dokument på ett sätt som aldrig varit 22 SVENSK VATTENKRAFT #1 2022 avsikten och som går stick i stäv med riksdagens och regeringens upprepade beslut om att fullt ut utnyttja EU-rättens möjligheter till att avväga olika samhällsintressen av att använda vatten mot varandra. Den grundläggande mekanismen för detta är just det förslaget behandlar, att förklara vattenförekomster som kraftigt modifierade vatten. Med tanke på att den svenska vattenförvaltningens hittillsvarande arbete lett till att enbart 2,9 % av vattenförekomsterna KMV-klassats pga vattenkraft mot t ex Norge 10,5 % behövs verkligen en ny vägledning som sätter stopp för (vatten) myndigheternas extremistiska utsvävningar. Det nu föreliggande förslaget går dock i rakt motsatt riktning. Det kan inte betecknas som annat än ett misslyckande. Det är ett misslyckade att förslaget kommer först nu. Det hade kunnat föreligga för fem år sedan, då hade det kunnat ligga till grund för den senaste förvaltningscykelns statusklassning och normsättning (givet att vägledningen hade följt de politiska besluten och intentionerna och att vattenmyndigheterna i sin tur hade följt en sådan vägledning, båda sakerna helt osannolika när man ser hur myndigheterna agerar). Det är ett misslyckande att förslaget är till för att försvara föreskriften 2017:20. Denna HaV:s föreskrift var redan i sin ursprungliga tappning från 2017 ett försök att fjärma sig från EU-rätten för att undvika KMV-klassning. I det tillägg som gjordes 2019 (§ 8 a - i) tas det steget fullt ut, utifrån den paragrafen kan inte ens den storskaliga vattenkraftens anläggningar vara tillräckliga för att motivera KMV (av ren självbevarelsedrift, får man anta, har dock de KMV-klassningarna fått stå kvar). De fullkomligt halsbrytande tolkningar av EU-rätten som görs i 2017:20 blir än tydligare i det nu aktuella förslaget till KMV-vägledning. Detta är inget annat än ett försök att i möjligaste mån försvara de orimliga skrivningar som finns i 2017:20. Det är ett misslyckande att förslaget är till för att vattenmyndigheterna ska kunna undvika KMV-klassning även i fortsättningen. Om vi för ett ögonblick bortser från att vattenmyndigheterna hur som helst inte bryr sig om de politiska besluten och intentionerna och än mindre vad HaV skriver så finns det ändå ingenting i förslaget till KMV-vägledning som ger vattenmyndigheterna anledning att ändra sin statusklassning och därmed sin normsättning. Detta måste HaV vara fullt medveten om, det går därför inte att se förslaget som annat än ett sätt att ytterligare bygga på försvaret mot KMV-klassning. En sådan skulle ju ge en sänkning av kravnivån från God ekologisk status till God ekologisk potential och omintetgöra myndigheternas strävan att få så många dammar och därmed kraftverk som möjlig utrivna. Förslaget avslöjar vilket misslyckande föreskriften 2017:20 är. Om inte förr så framkom detta med skrämmande tydlighet i vattenmyndigheternas "Förslag till MKN för vatten som påverkas av vattenkraft " som ska prövas 2022-2024. I Norra Östersjöns, Södra Östersjöns och Västerhavets vattendistrikt hade inga vattenförekomster pekats ut som KMV. 56 vattenförekomster i Bottenhavet och Bottenviken med klass 1-verk hade förklarats som KMV, 15 tidigare KMV omklassats till naturligt vatten. Generellt hade fiskvägar och minimitappningar (MLQ) i klass 2- och 3-verk bedömts vara förenliga med NAP och sådana åtgärder ses varken som omöjliga att genomföra eller att de medför orimliga kostnader. Mot detta reagerade t o m HaV, dock utan att säga något om sitt eget ansvar för den uppkomna situationen. Vad kan göras? En självklar och enkel åtgärd är att göra om 2017:20 och där infoga att KMV kan grundas på endera av de tre kvalitetsfaktorerna konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd. Efter det behövs inte någon vägledning. En ännu bättre åtgärd är att HaV hos regeringen hemställer att denna i vattenförvaltningsförordningens 4 kap 3 § för in preciseringen att KMV kan grundas på endera av de tre kvalitetsfaktorerna konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd. Då behövs inte heller 2017:20!