Tidningen Energi 1
E tt stålinklätt bergrum på 150 meters djup med 1
20 000 kubikmeter vätgas som ska försörja ett stålverk i fem dygn. Det kan bli en av de kommande beståndsdelarna i Hybrit, det första storskaliga fossilfria vätgasprojektet i Sverige som numera börjar bli ett bekant begrepp även för gemene man. Här har Vattenfall, LKAB och SSAB gått samman i ett joint venture-företag för att producera fossilfritt stål. I processen ersätts koks med grön vätgas för att ta bort syret från järnmalmen, råvaran i stålet. Därmed blir restprodukten vatten istället för koldioxid. I slutet av mars stod det klart att det blir Gällivare som får ta del av nästa steg i utvecklingen av Hybrit. Här ska världens första produktionsanläggning för fossilfri järnsvamp stå klar 2026. – Industrin var den sista stora utsläpparen där vi inte hade några planer. Men runt 2015–16 kom vi fram till denna lösning samtidigt som industrin. Bakgrunden var ju den dramatiska nedgången av kostnaden för förnybar el, säger Mikael Nordlander, utvecklingschef på Vattenfall. Vattenfall var ett av företagen som gick i bräschen för vätgastänket tillsammans med SSAB och LKAB, men nu har allt fler företag hakat på trenden. Flera nya stålprojekt har tillkommit, till exempel H2 Green Steels satsning i Boden som bygger på samma teknik. Och även i andra sektorer växer intresset för förnybar vätgas. Till exempel i transportsektorn där vätgas kan användas för att producera biogas eller elektrobränslen – eller som drivmedel till bränslecellsbilar. Under det senaste året är det som om en propp släppt för vätgasen. Startpunkten för denna våg är EU:s stora vätgassatsning som lanserades sommaren 2020. Här utlovar man 430 miljarder euro till förnybar vätgas under de kommande decennierna. Varför då detta plötsliga intresse för vätgas, vårt vanligaste och lättaste grundämne? Redan idag används vätgas i en rad industriella processer, till exempel i kemiska industrier och i oljeraffinaderier. Men 95 procent av denna vätgas är fossil, så kallad grå vätgas, och producerad genom reformering av naturgas. Bara fem procent tillverkas genom elektrolys, där vatten spjälkas i syre- och vätemolekyler. Tack vare den kraftiga utbyggnaden av förnybar el har det blivit betydligt billigare att producera förnybar vätgas genom elektrolys. Fortfarande är det dyrare än grå vätgas, men i takt med sjunkande elektrolyspriser och andra stordriftsfördelar väntas den gröna vätgasen snart bli konkurrenskraftig. Därigenom öppnas nya möjligheter att lagra överskottsel från de variabla kraftkällorna när priserna är låga. Samtidigt kan vätgastekniken användas för att balansera och reglera elnätet, till exempel genom att använda elektrolysörerna på ett flexibelt sätt. För Vattenfall är det själva elproduktionen som är kärn affären i de nya gaskedjor som byggs upp. – Men i slutändan vet vi inte exakt vem som kommer göra vad i värdekedjan. Är det glapp någonstans måste vi engagera oss och dyrka upp låsen. Till exempel är storskalig produktion av vätgas med elektrolys inte en kärnaffär för någon aktör i dagsläget. Produktionen av elektrolysörer måste också skalas upp rejält, men det är inga jättekomplicerade maskiner att bygga och vi ser positiva tecken bland dessa producenter, säger Mikael Nordlander. Hur kommer det att påverka elproduktionen? – I utgångsläget har vi en väldigt stark balans när det gäller elproduktion i Norrland. De riktigt stora volymerna kommer inte på en gång, men på sikt måste vi fundera på produktionsdelen också. Den stora utmaningen nu är snarare behovet av nya elledningar. Processerna för att ändra infrastruktur är inte anpassade för så här snabba förändringar, konstaterar Mikael Nordlander. F ör Fossilfritt Sverige är vätgasen en viktig pusselbit för att de 22 färdplaner som lanserats i projektet ska kunna gå i lås. Och i och med att vätgas sträcker sig över många olika näringsgrenar – ”en horisontell utmaning” – har Fossilfritt Sverige i samarbete med en rad stora företag och organisationer tagit fram en vätgasstrategi som presenterades i februari. Här föreslår man till exempel TIDNINGEN ENERGI NR 2 2021 19