GLAS 1
/ profilen / Lena tycker att glaskonst har en vik
tig roll i det offentliga rummet Offentlig konst är mer än bronsgrodor. Det är också performance och möten mellan olika konstformer. Som chef för konst en heten på Statens konstråd kastas Lena From mellan det permanenta som håller i evighet och det flyktiga där vad som helst kan hända. Men det oroar henne inte: ”Jag har vant mig vid att vila trygg i det okända”. CHEF PÅ STATENS KONSTRÅD Text: Kerstin Wallin Foto: Sören Håkanlind Lena From föddes i Sollentuna, men Göteborg formade henne till den hon är idag. — Kroppen kommer från Sollentuna, men hjärtat från Göteborg. Efter avslutade gymnasiestudier var Lena From rejält skoltrött. Hon ville ut i världen men till skillnad från de flesta som drömde om att bli au pair i Frankrike eller USA valde hon något helt annat. Island av en slump — Det blev Island istället, av en slump. Jag trodde jobbet skulle vara att baka pizza, men så var det inte. Jag hamnade på ett slakteri för höns och tvingades bryta mot mina ”trealdriggöra”övertygelser; Aldrig äta kött, aldrig jobba på ackord, aldrig gå efter stämpelklocka. Mötet med den isländska kulturen och människornas livsvillkor där skulle bli livsavgörande. — Här fanns en värld som jag aldrig hade läst om. Så mycket värt att berätta. Och jag tänkte att journalistiken var platsen där det viktiga och svårförklarliga hade ett utrymme, att ta världen på allvar och stärka de svagares röst. Journalistik om de mindre synliga Så, efter Island blev det Journalisthögskolan i Göteborg följt av jobb på Strengnäs Tidning, EskilstunaKuriren och så småningom GöteborgsPostens förortstidningar. Med andra ord lokaljournalistik för hela slanten. En journalistik där man kommer människor nära. > GLAS 4.2019 / profilen / 55