GLAS 1
V ad har forskaren Mikael Ludvigsson på RISE, ark
itekten Mattias Lind på Semrén & Månsson och teknikern Oskar Storm på Saint-Gobain gemensamt? Jo, de älskar glas. De drömmer om glas och de vill utveckla glaset. Tidningen GLAS bjöd in de tre branschprofilerna till ett samtal där tankarna fick flöda fritt. Om du fritt får ösa ur dig dina tankar och drömmar om glas, vad är det första du kommer att tänka på? Oskar: Jag har fastnat mycket i klimatavtrycket på glas. Vi behöver skapa fullständigt återvinningsbara isolerrutor, idag sitter det ofta en aluminiumram i isolerrutan som förorsakar föroreningar i återvinningen. Drömmen är en helt återvinningsbar isolerruta! ”DRÖMMEN ÄR EN HELT ÅTERVINNINGSBAR ISOLERRUTA” Vi har gått mot tjockare och tjockare glas i isolerrutorna eftersom vi räknar allt mer noggrant på bland annat statik, snö- och vindlaster och har högre krav på ljudreduktion och isolering. Fasaderna blir därför allt tyngre, jag vill se underfundiga sätt att skapa tunnare glas för att spara resurser! Mikael: Efter att i många år ha arbetat mycket med funktioner har jag drabbats av cirkulariteten och att vi måste snåla på jordens resurser. ”JAG HAR DRABBATS AV CIRKULARITETEN” Vi måste jobba mer med glaset igen, jag ser det förstås ur ett forskningsperspektiv. Vi behöver hitta nästa produktionsmetod för floatglas, detta är ju den första riktigt industriella. Hur ser nästa ut? Om vi ska ha hybridlösningar där vi sätter ihop detaljer med varandra måste vi jaga komponenter som lätt går att dela eller kan gå med in i smältan. Mattias: Den stora kompassen på himlen just nu letar en riktning hur vi ska kunna agera hållbart i byggbranschen och förbruka mindre resurser. Återvinningen är en av de största frågorna. Vi får ibland höra att det är svårt att återvinna glas eftersom det är mycket beläggningar, lamineringar och aluminium, det behöver vi komma till rätta med. Idag kodas allt med en otrolig precision i projekteringsprocessen i de nya BIM-systemen som vi arbetar med. Syftet är att skapa en digital modell som underlättar förvaltningsprocessen framgent, vi skulle kunna arbeta med den metodiken mera omsorgsfullt för att också underlätta processen den dagen det är dags att riva och återvinna. ”DET FINNS ALLTID TVÅ VÄGAR ATT GÅ, DEN ENA ÄR DEN TEKNOLOGISKA VÄGEN OCH DEN ANDRA ÄR HANTVERKET” Det finns alltid två vägar att gå, den ena är den teknologiska vägen och den andra är hantverket. Glas är ett vackert naturligt material. En industriskalig produktion vill gärna sortera bort så mycket av hantverket som möjligt. Men tittar vi exempelvis på tegelindustrin kan vi beställa handslaget, kolbränt tegel i industriell skala. De lyckas hantera det och skapa produkter som har de där avvikelserna, skillnaderna, det naturliga som bara uppstår när handen har vidrört varje enskild del. Det hade varit spännande att se om den sortens ingredienser skulle kunna färga av sig på glasindustrins erbjudande till marknaden. Något som skulle skapa nya sorters uttryck och nya sorters personligheter. Mikael: Drömmen är nya produktionsmetoder som gör möjligt att tillverka mindre serier med unika glas till projekt. Hantverk, högteknologi och återvinning De tre profilerna blir sommarvarma i kläderna och samtalet glider in på utveckling, molekylära egenskaper och estetik. Mattias: Lowtec-frågan är spännande som kontrast till hightec-utvecklingen som formligen har skenat i alla branscher de senaste decennierna. Den dagen det är dags att riva ett hus hade ju drömmen varit att åka dit med en rivningsmaskin och trycka på huset så att det föll ner i en stor hög som man bara skottade undan och återvann. Vi använder ju glas i form av glasull och foamglas, vilka är de molekylära egenskaperna hos glaset som skulle kunna göra att det kunde användas till andra applikationer i byggprocessen? Går det att utveckla drag och tryck, kraftspelen i glasmassan, så att glaset kan användas på andra sätt? Det känns som ett bra material med rekorderliga grundingredienser som man gärna skulle vilja se applicerade på fler sätt i byggprocessen. Går det att samordna och finna gemensamma molekylära nämnare så skulle det kanske gå att göra helt andra landvinningar när det gäller återvinning och sortering och göra det lättare för våra barn att ta hand om det vi skapar än vad våra föräldrar lyckades med gentemot oss. Det är en drömvision för att göra framtiden enklare. Forstättning på nästa sida > fordonsglas, fönsterglas, solceller och glas i elektroniska applikationer. Vi kan bestämma kvaliteten på planglas som redan använts och kan utifrån den aktuella kvaliteten återtillverka nya produkter av glaset. Det kan vara både nya interiöra och exteriöra produkter som till exempel innerväggar och fasadelement men även touchskärmar för våra smarta glasapplikationer i hemmet. Kylskåpsdörren är en återvunnen glasskiva där vi kan ha vår inköpslista, foto på allt det vi älskar men också komma åt recept och göra nästa matbeställning. Det ökar glasets livslängd, gör glaset ännu hållbarare och ger ett lågt koldioxidavtryck. Framtidens glas är cirkulärt och ingår i design som lätt kan nedmonteras för nya applikationer. Jimmy Ström, FSG: — Materialet glas är helt fantastiskt, det jag skulle önska vore möjligen att det kunde klara ännu högre ljud-, inbrotts- och brandklassningar utan att gå upp i tjocklek eller flerskiktsglas. Det skulle skapa en mer ergonomisk och lättare montering samt produktion för personalen som arbetar med glaset. Det hade också inneburit en enorm reducering av mängden råmaterial som behövs till produkten och på så sätt hade vi som bransch tagit ett stort steg mot en mer hållbar framtid. Man ska aldrig säga aldrig, om vi kombinerar glas med annat material så är vägen dit nog långt ifrån omöjlig. Forstättning på nästa sida > ”DET JAG SKULLE ÖNSKA VORE MÖJLIGEN ATT DET KUNDE KLARA ÄNNU HÖGRE LJUD-, INBROTTS- OCH BRANDKLASSNINGAR UTAN ATT GÅ UPP I TJOCKLEK ELLER FLERSKIKTSGLAS.” Branschprofiler samtalar om drömmar av glas GLAS 3.2022 27