GLAS 1
Mattias Lind är arkitekten vars hjärta slår för M
asthuggskajen, platsen som var hans hemkvarter under många år. Kaxigt har han lagt till nya årsringar som omfamnar dåtid, nutid och skickar signaler till framtiden. Tidningen GLAS har träffat honom för att höra hans egen berättelse om upprinnelsen till Våghuset. Läs intervjun där han ödmjukt prisar det goda lagarbetet och materialutvecklingen. Arkitekten berättar Vi träffas på teams. Det är försommar och förväntningarna ligger i luften. I augusti börjar de första hyresgästerna flytta in den byggnad Mattias arbetat så intensivt med under många år och nu vill jag nyfiket veta allt om huset som vann publikens hjärtan i online-omröstningen till Glaspriset 2022. Varför vågor och är det ens tekniskt möjligt? Vem iklär sig kostymen och varför är blicken riktad inåt staden? Frågorna är många, här kommer Mattias berättelse: 2014 hörde NCC av sig till mig med ett nytt projekt i ett spännande läge i Göteborg – kvarteret på Masthuggskajen. Jag åkte dit direkt och körde igång redan samma dag. Detaljplanen var inte klar ännu så vi och de andra arkitekterna och byggherrarna började med att pröva hur den nya Masthuggskajen skulle kunna gestaltas och realiseras. Ett på sätt och vis ganska yvigt arbete i början av en process där vi prövar olika sätt att angripa uppgiften. ”DET ÄR JU DET STADSFLANÖREN UPPSKATTAR VARJE DAG, ATT PASSERA GENOM EN STAD SOM BESTÅR AV MASSOR MED KARAKTÄRER SOM TILLSAMMANS ÄR STADEN.” Ganska snart kände vi att det var viktigt att komma in med någon slags karaktär som kunde bli en personlighet. Dagens uthyrningsmarknad av toppmoderna kontorslokaler behöver ett antal pusselbitar som är säljbara och attraherar hyresgäster. Då kommer man snabbt till det här med karaktär och uttryck samt hur byggnaderna passar in i sin kontext, i det här fallet den nya Masthuggskajen vid Linnéstaden, nära Järntorget, med Göta älv som granne och bara ett kort stenkast ifrån Vallgraven som omgärdar det vi kallar Gamla Stan. Det är en tacksam plats, här finns otroligt mycket rik historia och samtid att läsa om och inspireras av. När projektet startade var tanken att stadens nya linbana skulle landa mitt i kvarteret, det är därför det ser ut som det gör med en låg del i mitten avsedd för linbanestationen och med lite större hus på ömse sidor om den. När vi hade jobbat ett bra tag med projektet flyttade linbanan ut från kvarteret och lades så småningom ner eftersom den blev för kostsam att realisera. Ibland är man i händerna på omständigheter som är svåra att tygla. Huset ser ut som gör eftersom det är anpassat för en linbanestation. Det är förutsättningar som jag tycker är viktiga för berättelsen om husets proportioner och form, de är frukten av en linbana. Våghuset GLAS 3.2022 37