Nolltretton 1
David Ritschard Detta har hänt David Ritschard är
den bästa artist vi fått fram på länge i det här landet. I en tid av Idolartister, Mellotrams och likriktat radioskval erbjuder denna Söderromantiker något helt annat: en genuinitet och kärlek till det han håller på med som går rakt in hjärtat hos lyssnaren. I grunden är han en countryartist men med trådar till såväl gospel som skillingtryck och visor, med texter som är något helt annat än vad vi vanligtvis får höra och låtar som håller högsta klass. Känsligheten i rösten är unik och utseendet och personligheten är en ren bonus. För den breda allmänheten är han nog mest känd för när han svimmade i direktsändning under “Allsång på Skansen”, för fotbollsfans kanske för den fantastiska Hammarbyhyllningen “Vi ses snart igen” i duett med Magnus Carlsson. I slutet av året släppte Ritschard detta album som är lite av en uppsamling av vad han gjort på sistone. Här finns låtarna från EP:n “Rockbotten”, dundersingeln “Duplantis blues” och lite annat smått och gott. Samt fyra nya spår, exempelvis Ola Magnell-låten “Löneslaven” ihop med Sebastian Murphy från Viagra Boys och den finstämda balladen “Ingrid” om hans bortgångna farmor. Det är fullständigt lysande, David Ritschard måste vi vara rädda om.. (TP) Nicki Minaj Pink Friday 2 Rein God is a woman Nicki Minaj eller ”The Queen of Rap” som många kalllar henne släpper nu lite överraskande ett nytt album. Skivan är en slags uppföljning till debuten ”Pink Friday” som kom för typ 13 år sedan. När genombrottet kom, med bl a gästframträdandet på Kanye Wests låt ”Monster”, var ovationerna och hyllningarna enorma. Efter det rullade allt på, debutalbumet sålde platina och nu var den Trinidad och Tobago-födde artisten het… riktigt het! Det blev både filmer, fler skivor och ett beryktat bråk med Mariah Carey i American Idol innan hon 2019 gick ut på sociala medier och deklarerade att karriären var över. Uppenbarligen har hon kommit på andra tankar och visar nu att hon fortfarande (delvis) har DET! ”Pink Friday2” är en uppvisning i hur man på bästa sätt samplar från andra artister och lägger sin egen touch på det hela. Här får vi små och stora samples från bland andra Billie Eilish, Junior Seniors, Blondie och Cindy Laupers monsterhit ”Girls Just Wanna Have Fun”. Här finns inga hämningar och stundtals är detta kul och hur coolt som helst, men när man lyssnat igenom tolv låtar och inser att det finns typ tio till så hade kanske en bättre och striktare urvalsprocess varit på sin plats. Det är på tok för mycket utfyllnad på en skiva som ändå känns som en hygglig comeback av en artist som har/ hade gått i pension. (JL) NOLLTRETTON 39 För några år sedan fick svensk synth en välbehövlig nytändning med band som Priest och Rein. Joanna Reinikainen, som den sistnämnda egentligen heter, var kanske inte rent musikaliskt en synthartist utan rörde sig i hårdare EBM-trakter, men synth är ingen musikstil utan en estetik och där var Rein fullständigt hemma. Och så är hennes pappa 80-talsidolen Paul Rein och då är ju saken biff. Sedan dess har hon fortsatt att vara ett fräscht och modernt inslag i en musikgenre som lite för ofta blickar bakåt i nostalgi istället för att ta musiken vidare in i framtiden. På sin andra fullängdare har hon tonat ner electron och blivit synthigare. Tempot är neddraget och ljudbilden mer atmosfäriskt. Stundtals låter det lysande, synth med krokar både framåt och bakåt. Kanske är de tio spåren några för många. Rein har tidigare satsat på EP:s och skulle möjligen ha gjort det nu också, det blir ett par likartade spår för mycket med pratsång och enahanda uttryck. Med detta sagt är Rein ändå bland det mest intressanta vi har i landet när det kommer till elektronisk musik. (TP) Byråkrat Bar Vid nyår tillträdde Martin Roos tjänsten som VD för Upplev Norrköping. Låter namnet bekant så kan det säkert bero på att han var gitarrist i Kent i några år för att sedan bli bandets manager. Efter det har han fortsatt karriären med olika administrativa tjänster, och nu ska han vända papper åt Norrköpings kommun. En byråkrat kort och gott. Så bandnamnet får väl anses passande. Till sin hjälp med musikskapandet har han Mattias Axelsson, och tanken med musikprojektet har varit att skapa instrumental musik för kontoret. De sju låtarna bär korta byråkratkompatibla titlar som “Narrativ” och “Adekvat”, och är instrumentala kompositioner som passar bra att ha i bakgrunden medan man jobbar med Exceldokument på skärmen. Musiken är taktfast och småsynthig, men inte lika intetsägande som loungemusik utan det känns som “riktig” musik, utan sång, med sköna basgångar och stiliga gitarrinslag. Skivan är det tredje albumet efter den självbetitlade plattan från 2019 och uppföljaren “Tillit” från året efter. Och möjligen funkar den instrumentala ljudkulissen skapligt att ha i bakgrunden på kontoret, men till att lyssna aktivt på hemma, nja där är jag mer tveksam. (TP) Foto: Pressbild