Omtanke 1
Herdehund hjälper gamla att minnas Hunden Hicko k
ommer på besök till vårdboendet varje vecka och är de gamlas favorit. Kontakten med det stora djuret väcker minnen till liv, tänder nya gnistor i trötta ögon och lockar fram leenden och skratt. TEXT: OSSIAN GRAHN FOTO: JOI GRINDE Egentligen har han ett längre kennelnamn – ”Joquibaz Hickory Dickory Dock”. Men till vardags lystrar den 50 kilo tunga pyréenerhunden till mera lättuttalade ”Hicko”. Varje onsdag kommer han till Celsiusgatans vårdboende för dementa i Malmö tillsammans med matte Jessica Svensson. De boende är från 80-årsåldern och uppåt, åtskilliga har vuxit upp på landet och levt sina långa liv på skåneslätterna med djur och gårdsliv. För dem innebär Hicko något bekant som för tankarna till andra tider och väcker minnen till liv. – Det betyder mycket att få klappa ett djur och kommunicera med det. Hicko är en speciell hund, förutom att han är väldigt vältränad, säger Jessica och fortsätter: – Han har en naturlig förmåga att känna av sinnesstämningar och uppmärksamma människor. Effekten är ganska otrolig. Gamla och dementa som kanske inte pratar eller intresserar sig för omgivningen får tillbaka livsglädjen, och det håller i sig. Social tjänstehund Jessica Svensson är själv undersköterska och seniorcoach och har professionella kunskaper om demens. Hon påpekar att det är en förutsättning för att arbeta med en så kallad social tjänstehund inom äldreomsorgen. Också hon behöver ju kunna bemöta personerna som Hicko träffar. – Alla som har mitt arbete måste ju vara beredda på saker inte alltid går som planerat, äldre med demensproblem är en speciell patientgrupp men både jag och Hicko är trygga med att vi vet vad vi gör. De jobbar som ett team och det märks att båda trivs med uppgiften. Klockan har hunnit passera elva när de kommer in genom ytterdörrarna, men långt dessförinnan har de boende samlats och förväntan är stor att den nästan går att ta på. Lite som julafton strax innan tomten knackar på. Också personalen väntar med spänning. Glädjen sitter i Undersköterskan Jonas Berggren konstaterar att mycket av den positiva effekten av mötet mellan människor och djur just bygger på gemenskap och förväntningar. – De gamla har något att samlas kring, något som förenar. Glädjen sitter i under lång tid och många som har svårt med att komma ihåg annat minns vilken dag som Hicko kommer hit, säger han. Jessica Svensson förklarar hur hon arbetar. Först går Hicko runt till var och en av de boende som sitter i en halvcirkel i bekväma stolar. Han hälsar personligt, tittar upp och buffar lite med nosen. Det råder inget tvivel om att han har varit efterlängtad. Maria är en av hans största beundrare. Hon är pensionerad läkare och nämner att hon en gång i världen hade en egen hund – Ivo. Hon ställer otaliga frågor till Jessica om Hicko: Vad tycker han bäst om att äta? Har han någon gång varit sjuk? Hur länge kan han arbeta som social tjänstehund? Kanske är det dags att trappa ner när han är åtta år gammal, men än så länge är han bara fyra – ett besked som Maria ser mycket nöjd ut med att få, det finns många tillfällen kvar att träffa den nya vännen. Söker kontakt Hicko manövrerar sin stora kropp elegant och med värdigt lugn. De klara ögonen söker kontakt på ett sätt som djur-ögon inte brukar göra. Precis som Jessica berättade är han mästerlig på att stämma av hur människorna runt honom mår och reagerar. www.ssil.se | 47