Vårdguiden Omslag
Vårdguiden Notiser
Vårdguiden Innehåll krönika
Vårdguiden Tema Hud
Vårdguiden Sid 5
Vårdguiden Tonåringar och sömn
Vårdguiden Dygnsklockan behöver ljus
Vårdguiden Hur var det på nätet idag?
Vårdguiden När allt bara snurrar
Vårdguiden Snusförnuft
Vårdguiden Snusförnuft - text
Vårdguiden Tre som lagt av
Vårdguiden Fiffiga febern
Vårdguiden Frågor från dass
Vårdguiden Sorg och skuld När skulden slår följe m
ed sorgen Sorgen vi känner när någon som står oss nära dör kan vara rent förlamande. Skuldkänslor kan göra den ännu svårare att hantera. TEXT HELENE LUMHOLDT FOTO MIKAEL SVENSSON H ur vi hanterar sorgen och saknaden när någon går bort är olika för alla människor. Ibland väcks även känslor av skuld inom oss och då kan sorgen bli ännu tyngre att bära. Ibland känner vi skuld för att vi föreställer oss att vi kanske hade kunnat förhindra det som inträffat. Det kan till exempel vara föräldrar som upplever att de inte kunnat skydda sitt barn tillräckligt mot sjukdomar eller olyckor. Sådana skuldkänslor är näst intill outhärdliga att bära och kräver ofta professionell hjälp. – De här föräldrarna har det väldigt svårt. Det blir ofta djupa samtal kring vilka anledningar det finns för dem att fortsätta leva, berättar Ewa Heland, socionom och psykoterapeut på Sorgmottagningen på Karlbergsvägen i Stockholm. Där tar hon och tre kollegor emot människor som har fastnat, och inte hittar vägen ut ur sin sorg. Inte hunnit försonas Ibland handlar det om skuldkänslor som grundar sig i tron att man hade kunnat göra mer eller annorlunda. Män niskor lider för att de lämnat saker ouppklarade mellan sig och den avlidna. De har kanske skilts som ovänner och inte hunnit försonas, ställa saker till rätta eller åtminstone tala ut. Andra känner skuld för att ”de inte var där”, för att de inte gjorde ”tillräckligt” eller agerade ”fort nog”. – En kvinna jag mötte hade svåra skuldkänslor förknippade med sin mammas död. Hon hade varit där hela tiden, men fanns inte vid sin mammas sida just i döds ögonblicket. Skulden för det kunde hon inte hantera, berättar Anna Gdula, psykolog och psykoterapeut på mottagningen. Både hon och Ewa Heland talar om de ”tänk om-kedjor” som blir ett fundament i skulden. ”Tänk om vi inte hade grälat, då hade han inte varit så upprörd när han klev in i bilen”. ”Tänk om jag hade åkt dit direkt när han var ledsen i stället för dagen efter”. ”Tänk om jag aldrig hade föreslagit henne att ta dyklektioner…” – Då handlar det om en fantiserad skuld. En fantasi om 24 att vi hade kunnat styra verkligheten, om vi bara hade age rat annorlunda, säger Anna Gdula. Skuldkänslorna, menar hon, uppstår åtminstone delvis, som ett fåfängt försök att behålla kontrollen över det som sker. – Döden rår ingen människa på. Den kan vi inte kontrollera. Jag tror att maktlösheten är svårast för oss att stå ut med, säger hon. Skuldkänslor Hårdast slår skuldkänslorna mot föräldrar vars barn tagit sitt liv. Många anklagar sig själva för att inte ha sett, hört eller förstått allvaret i situationen. De söker efter orsaken till hur det kunde hända och vill hitta förklaringar som kanske inte ens finns. Efter tsunamin, liksom vid Estoniakatastrofen, talades det mycket om ”överlevarskulden”. Människor som kommit levande ur vattenmassorna drunknade i stället i självtvivel och skuld. På frågan ”varför fick just jag leva” fanns inget svar. Åter igen var det en fråga om maktlöshet och att lära sig att acceptera det vi inte kan förändra. Människor som har levt i komplicerade relationer där känslor av kärlek och hat funnits sida vid sida, slåss också ofta med tunga känslor av skuld. – Vi träffar inte sällan patienter som levt i svåra relationer. De har känt så mycket ilska och hat, och när den andra dör känner de skuld för all sin ilska, säger Anna Gdula. Att människor dör måste vi lära oss att acceptera, och att känslor av tomhet, saknad, skuld, ilska och förtvivlan är normala, mänskliga reaktioner på det. Sorg är ingen sjukdom, även om den ibland kan bli rent förlamande, och ibland kan man behöva hjälp att bearbeta den. – Vi måste lära oss att hantera sorgen och våga konfrontera våra svåra känslor för att komma vidare i livet. Att kunna förhålla oss till sorgen betyder inte att den försvinner. Sorgen och saknaden kommer alltid att finnas kvar, men vi kan lära oss att leva med den. Både sorgen och glädjen, döden och livet ryms inom oss, säger Anna Gdula. n 1177 Vårdguiden nr 1 2014
Vårdguiden Koll på dina läkemedel
Vårdguiden Aktuellt i vården
Vårdguiden Baksidan