Tidningen Energ 1
Varje solspegel, eller heliostat, är stor som en
buss. E 36 NR 7 2019 TIDNINGEN ENERGI fter timmar på slingriga bergsvägar uppenbarar den sig plötsligt – som ett finger upp i himlen. Den 246 meter höga pelaren Noor III i den gigantiska solenergiparken Ouarzazate Solar Power Station, OSPS, syns på mils avstånd och det tar ytterligare 40 minuter med bil att nå fram från där pelaren först skymtades till själva ingången till komplexet. Pelaren är dock bara en del av solenergiparken, som består av totalt fyra delar, kallade Noor I, Noor II, Noor III och Noor IV efter det arabiska ordet för ljus. Parken sträcker sig över 3 040 hektar och är därmed världens största solkraftverk. – Kvaliteten och intensiteten på solstrålarna i den marockanska öknen är bland de bästa i hela världen. Detta ljus är även anledningen till att många filmbolag kommer hit för att filma, säger Mouhssine Ait Ali, chef för hälsa, miljö och säkerhet på OSPS. Staden Ouarzazate brukar kallas porten till öknen och på sommaren kan här bli upp emot 50 grader varmt. Här finns bara grus, sten – och speglar. Bara Noor III har 7 400 speglar (även kallade heliostater), var och en stor som en buss. Speglarna följer automatiskt solens gång och koncentrerar strålarna till en mottagare på ljuspelaren. Man skulle kunna tro att antalet speglar räcker för att göra OSPS unikt, men så är inte fallet. Istället är det sättet på vilken värmen från solen lagras som är det märkvärdiga. Tekniken kallas Concentrated solar power, CSP, och istället för att direkt omvandla värmen till el lagras värmen i flytande nitratsalt som kan bli över 500 grader varmt. När energin väl behövs används saltet till att värma vatten som förångas och under högt tryck driver en turbin som är ansluten till en generator där elen produceras. – Vi vet att man använder mest energi mellan klockan 19 och midnatt så efter solnedgången används det uppvärmda saltet för att producera el. På detta sätt kan vi producera el i åtminstone sjuåtta timmar trots att solen har gått ner, säger Mouhssine Ait Ali. Även Noor I och II är termiska anläggningar, men här består solfångarna istället av tusentals konkava speglar i långa rader. Speglarna värmer upp en vätska som transporteras i tunna rör framför dem och som sedan värmer vatten till ånga. Därefter följer samma procedur som på Noor III, dock är lagringstiden bara hälften så lång.