Nollelva 1
nyttPÅFILM FILMBOXEN Predator 1-4 Collection 4 di
sc/säsonger ”You´re one ugly motherfucker”. Arnold Schwarzeneggers replik när han får se rovdjurets ansikte har med tiden blivit klassiskt. Det var i den första filmen ”Predator” som kom 1987. Där fick vi följa ett gäng elitsoldater som under ett uppdrag stöter på en mordisk och osynlig utomjording i den centralamerikanska djungeln. Den första uppföljaren ”Predator 2” kom 1990 och följdes av ”Predators” 2010. Den fjärde filmen kom i fjol och heter ”The Predator”, och i denna box finns alla fyra filmerna samlade om man vill ha en riktigt actionfylld monsterhelg i tv-soffan. (TP) FILM BlacKkKlansmen v.05 Venom v.03 Spike Lees nya film är baserad på en sann historia från 70-talet då en svart polis i Colorado Springs lyckades nästla in sig i Ku Klux Klan. Fast ska man vara ärlig stod hans vita, och judiska (vilket är nästan lika illa för KKK-anhängare), kollega för hälften av insatsen. Ett roligt upplägg och ”BlacKkKlansmen” är i grunden också en komedi med många dråpliga situationer, men det vore inte en Spike Lee-film om den inte även innehöll en hel del politik. Att driva med 70-talets KKK är ett öppet mål, det sköter sig liksom självt. Men Spike Lee visar på kopplingen till dagens USA med Trumps politik och nynazistiska demonstrationer i Charlottesville, och då fastnar skrattet i halsen. Eftersom det är Spike Lee är det också en väldigt cool film, och det är imponerande hur han får ihop alla delar så skickligt och sömlöst. Det coola, det roliga, det tänkvärda och det spännande går hand i hand på ett naturligt och snyggt sätt. Så hur kan en svart man bli medlem i KKK? Jo, genom att sköta kontakten genom telefon. Och när det sedan är dags för fysiska möten skickar han fram sin vita kollega. En underhållande men också väldigt obehaglig film, särskilt slutscenerna som är tagna från verkligheten. En av årets bästa och viktigaste filmer. (TP) Nästa Marvelfigur till rakning är Venom, en svart monsterparasit som går in i en värdkropp och därefter kan göra nästan vad som helst. En ondskefull affärsman i San Francisco har hittat Venom och några av hans likar i rymden och fört dem till jorden. Målet är att skapa en hybrid av symbiot (som de kallas) och människa, men det visar sig vara svårare än väntat eftersom värden hela tiden dör. Tom Hardys rollfigur Eddie visar sig dock vara perfekt som hem åt parasiten. Det sker visserligen ofrivilligt och till en början är det en skräckupplevelse, men så småningom börjar de två varelserna utveckla ett symbiotiskt förhållande där de trivs rätt bra med varandra. Bitvis har ”Venom” faktiskt en del intressanta inslag som hade varit intressant att utforska mer djupgående, framförallt samspelet och konflikterna mellan Venom och Eddie. Dessvärre är ”Venom” lite för tramsig och lite för barnslig. Jag hade gärna sett en ”vuxnare” variant, mer i stil med exempelvis skräckklassikern ”The Thing”. Sedan finns det även många andra brister, som den intetsägande skurken, det tunna manuset och bristen på kemi mellan Hardy och Michelle Williams. En del rättas förhoppningsvis till inför nästa film, för Venom är en filmfigur med potential som rätt använd kan bli riktigt intressant. (TP) TIPSET I, Tonya (2018) OS i Lillehammer 1994 går till historien på flera sätt. Vi svenskar minns det lite extra för att tävlingarna anordnades i vårt grannland och bland annat bjöd på OS-guld i hockey där Peter Forsberg avgjorde med en fräck straff. Men många minns också skandalen inom konståkningen där Tonya Harding inför tävlingarna lejde en man att krossa benet på värsta konkurrenten Nancy Kerrigan. Nu har denna verkliga historia blivit film, men exakt hur saker och ting gick till klarläggs aldrig för filmen gör en grej av att de inblandades historier är motstridiga. Däremot får man en inblick i Tonya Hardings uppväxt och liv. Hon hade en riktig white trashtillvaro med fattigdom, misshandel och allmän tragik. Påhejad av sin (ännu trashigare) mamma (filmens verkliga stjärna, spelad av Allison Janney) lyckas hon mot alla odds ta sig till världstoppen inom konståkningen. Dessvärre omgav hon sig med dåligt sällskap, vilket resulterade i den skandal som denna film handlar om. (TP) Papillon v.06 Många minns säkert originalet från 1973 med Steve McQueen och Dustin Hoffman i huvudrollerna, men Hollywood har ju en förkärlek för att spela in nya versioner av gamla klassiker och nu har man alltså gjort det även med ”Papillon”. I huvudrollen som den oskyldigt dömde Papillon, som hamnar i fängelse i Franska Guyana och sedan gör allt för att rymma, ser vi Charlie Hunnam. Han slår följe med rikingen Dega (Rami Malek) och börjar smida på en plan för att ta sig därifrån. Vilket inte är det lättaste, eftersom det var dåtidens kanske tuffaste fängelse där man både riskerade skjutning, halshuggning, flerårig isoleringscell eller deportering till slutstationen Djävulsön. Och det är just där Papillon och Dega till slut hamnar efter många tuffa år och hårda prövningar. Det är egentligen inget större fel på denna nyversion, förutom att den känns så lättviktig. Det som en gång var ett tungt drama har nästan blivit en actionfilm. Essensen i historien om Papillon är ju att skildra de enorma påfrestningar det innebär att vara inlåst i ett barbariskt fängelse och spendera år i en isoleringscell, men denna nyinspelning lyckas aldrig gå på djupet och beröra. Vare sig när det gäller det hårda fängelselivet eller vänskapen mellan Papillon och Dega. Och en ”Papillon”filmatisering som inte bränner till har liksom missat hela poängen. (TP) The Nun v.04 Först kom det två ”Conjuring”-filmer, sedan kom det ytterligare två spinoffer om den levande dockan Annabelle och nu är det så dags att bygga en egen story om den läskiga nunnan vi mötte i ”Conjuring 2”. I ”The Nun” tas vi med till den rumänska landsbygden år 1952. Långt ute i den karga obygden ståtar sedan urminnes tider ett gammalt kloster. Att något inte står rätt till i klostret har byborna vetat sedan länge och de håller sig på avstånd för att inte drabbas av dess ondska. De katolska prästerna i Vatikanstaten är fullt medvetna om klostrets problem och när en av klostrets nunnor tar livet av sig bestämmer de sig för att skicka ett sändebud att utreda självmordet. Kyrkan skickar fader Burke (Demián Bichir) som är deras främste utredare rörande ockulta fenomen och med på resan följer även den blivande nunnan Irene (spelas av Taissa Farmiga, som är syster till Vera Farmiga från ”Conjuring”-filmerna). Väl på plats inser de att klostret vilar på en ondskefull hemlighet som väckts till liv under andra världskrigets bombningar och det är deras uppgift att blidka ondskan. Tyvärr är ”The Nun” ännu ett exempel på att ju mer man kryddar en film desto värre smakar det. Och om också huvudingredienserna, här i form av två okarismatiska skådisar i de bärande rollerna, är usla... ja, då är det inte mycket som kan rädda denna soppa. (BN) NOLLELVA 49 KLASSIKERN District 9 (2009) I denna Peter Jackson-producerade Neill Blomkampdebut har 1,5 miljoner rymdmonster landat i Sydafrika och hålls fångna i ett stort läger där kriminalitet, våld, fattigdom och utanförskap frodas. En tydlig men talande metafor för landets tidigare rasförtryck. Filmen börjar lysande, och bisarrt humoristiskt, i dokumentär stil med att utomjordingarnas läger ska tvångsförflyttas, en operation som leds av den torre tjänstemannen Wikus Van De Merwe. En olycka som ställer allt på ända får våldet att trappas upp och filmen antar mer rollen av actionrulle. Även Van De Merwe förändras på mer än ett sätt och det gör också vår syn på rymdvarelserna. ”District 9” är en annorlunda och intressant science fiction-rulle som både ställer viktiga frågor och smäller på, alltihop fångat med en rå känsla av smuts, sopor och realism. (TP)