Friluftsliv Ledaren
Friluftsliv Friluftsnytt
Friluftsliv Nyfiken på: Betty Hedman
Friluftsliv Nyfiken på: Bosse Rosén
Friluftsliv Nya på vatten
Friluftsliv Nya Skogsmulle
Friluftsliv Inte för gammal
fångar upp en kvarglömd plastpåse som fått fart a
v vinden. Forskning visar att naturen minskar ohälsan och gör extra gott för just äldres välbefinnande, bland annat förbättras koordinationen, balansen och sömnkvaliteten. Britt är övertygad om att gruppens aktiviteter håller medicinerna nere och att känslan av samhörighet som gruppen skapar är viktig både för kroppen och för själen. skogen och i närbutikerna i området där hon bor. ”Vill du ha sällskap i skogen?” stod det på lappen intill en leende Skogsmulle. Det dröjde inte länge innan telefonen började att gå varm. Den första som ringde var Leif Swärd som just blivit änkeman och nybliven pensionär. – Min dotter hittade Britts lapp i butiken där jag bor och tänkte att det här kunde passa mig. Hon ville att jag skulle komma ut och träffa nya människor och aktivera mig. Hon hade verkligen rätt, säger Leif. Återkopplingen blev enorm till Britts förvåning. Inte ens i sin vildaste fantasi hade hon trott att så många skulle höra av sig. Första träffen blev en måndag och det var tjugo entusiastiska pensionärer som träffades. Britt hade tänkt sig att det skulle vara som en riktig Skogsmulleträff med lekar, baka krabbelurer över öppen eld och lära sig om naturen. Upplägget blev snabbt nedröstat. – Ska vi leka vill jag inte vara med och korv kan jag köpa i kiosken, berättar Leif och skrattar vid minnet av sin egen reaktion. – Gruppen är organisk och jag vill inte se mig själv som en ledare utan mer som en sammankallande, fortsätter Britt som genast ändrade upplägget efter deltagarnas önskemål. Hon är navet i gruppen men för den delen inte oumbärlig. När hon själv inte har haft möjlighet att samla sällskapet har de setts ändå. Måndagsgänget blev ganska snart även en tisdags- och onsdagsgrupp. Totalt 50 deltagare utspridda på tre dagar. Idag har Britt hand om två av grupperna och den tredje har fått ett eget liv och sköter sig själv, till hennes stora glädje. I början var Britt ambitiös och skrev frågor på lappar som delades ut i början av varje träff som diskussionsunderlag. Hon upptäckte ganska snart att det inte alls behövdes. – När vi vandrar kommer både hjärtat och samtalen igång. Det finns alltid något att prata om bara genom att iaktta naturen och det som händer runtom oss. Det är sällan en tyst stund på vandringarna men Britt är också noga med att poängtera att det är helt okej om man har en dag när man bara i tystnad vill vara i sällskapet. – Sådana dagar finns också och behöver få utrymme, säger Britt medan hon I sorg och glädje Efter pausen får gruppen upp farten igen och ett sorl av röster och skratt fyller lövskogen. Britt rör sig mellan de olika grupperingarna och tycks veta exakt när det behövs en uppmuntrande klapp på någons axel eller om någon har hamnat på sidan av och behöver fångas upp. De flesta har sökt sig till gruppen just för att de saknat sällskap och det har blivit ett alldeles speciellt band dem emellan. För Britt har grupperna kommit att betyda väldigt mycket. De har alla delat både glädje och den djupaste sorg tillsammans. Hon har vunnit många nya vänner. – Speciellt under den tiden då min dotter Jenny var svårt sjuk och i behov av nya lungor. Alla i gruppen var fantastiskt engagerade och följde mig och min familj i vår kamp. När Jenny tyvärr gick bort kom de flesta på hennes begravning trots att många aldrig hade träffat henne. De tyckte att de lärt känna henne genom mig och genom våra fina samtal. Det betydde så mycket under den här tiden att ha tryggheten i gruppen. Jag kom ut trots sorg och oro, fortsätter Britt och stannar till för att titta upp på de höga träden där solens strålar nyfiket letar sig fram. – Jag har alltid känt att skogen skyddar mig. Natur och vänskap läker, säger Britt. Vandringen avslutas med en fikastund i en ny liten glänta. Termosar och väl inpackade smörgåspaket tas fram och alla vill bjuda den som råkat glömma. Runt stubbar och nedfällda träd är samtalen många och kinderna röda. Kalendrar åker fram då vissa i sällskapet planerar teaterbesök senare i veckan. Många av dem dröjer sig kvar bland träden trots att det börjar bli långt efter lunch. Ingen tycks ha bråttom härifrån. – Gruppen har verkligen fått ett eget liv. Långt utanför våra onsdagsförmiddagar, ler Britt nöjt. . 54 friluftsliv#2–2020
Friluftsliv Snabbguide till vandring
Friluftsliv Hajka med häng
Friluftsliv Test: Små skalplagg
Friluftsliv Landet runt
Friluftsliv Sista ordet