NG Åre 1
R rimligt. VI LÄMNAR HÖST-SVERIGE och tar flyget
till Reykjavik. Där snöar det och blåser, vad vi senare får veta orkanvindar, när vi tar bussen ut mot planet som går till Nuuk. Ett mycket litet propellerplan uppenbarar sig bakom en krök. På väg upp för den korta trappan som leder in i planet lyfts min ena fot och halva kropp av en kraftig vindby. Jag håller hårt i den kalla metallstången och säger ingenting till min flygrädda kompis. Inne i planet känns det genast mer varmt och tryggt. Piloten hälsar välkommen. Han verkar känna alla utom oss. Växlar mellan danska och grönländska. Berättar att det kommer vara skakigt och jobbigt på vägen upp men lugnt när vi väl är på hög höjd. Piloterna som flyger Air Greenlands plan sägs vara extra skickliga på grund av de svåra väderförhållandena vid start och landning. Turen mellan Reykjavik och Nuuk går bara två gånger i veckan och flygs vanligen av vår kapten eller hans fru. Det berättar en guide när vi är på valsafari och åker förbi deras stora, fina hus två dagar senare. Det vanligaste sättet för besökare att ta sig till och från Nuuk är via Köpenhamn och militärbasen Kangerlussuaq eller andra flygplatser på ön. Kangerlussuaq ligger 30 mil från Nuuk men det krävs en flyg- eller båtresa däremellan. Bilvägar är ovanliga mellan städerna. UTE ÄR DET becksvart när vi kommer fram. Inuk Hostel som vi ska bo på ligger tio minuter utanför Nuuks citykärna och ska ha den bästa utsikten i staden från sina stugor. Vi hör kluckande vatten och tänker oss isflak sakta flyta förbi men ser bara stjärnor och ett väldigt svagt norrsken som ser ut som ett vitt moln. Vi däckar i vår våningssäng fast klockan esan till Grönland från Sverige är lång och dyr. Men så ligger världens största ö också i Arktis, nästan ända borta vid Kanada, så det kan tyckas bara är tio på kvällen, hemma är den två på natten. PÅ MORGONEN RYCKER min vän upp gardinerna dramatiskt och utsikten som uppenbarar sig är häpnadsväckande. Rakt framför oss har vi berget Sermitsiaq, 1 200 meter högt. Till höger klättrar färgglada hus på kullarna. Isflaken som guppar i vattnet är klart turkosa. På terrassen ligger en avhuggen bit inlandsis, 400 000 - 800 000 år gammal. Vi hackar av några bitar som vi värmer på spisen och gör kaffe av. Det ska tydligen bli extra gott, men nja. I efterhand blir vi lite oroliga och försöker googla på urbakterier men wi-fi kom till Grönland för bara lite drygt ett halvår sedan så det är bara att avvakta och se om vi får några symptom. ”BLOK P HUSERADE UNDER EN TID EN PROCENT AV GRÖNLANDS BEFOLKNING OCH BLEV EN SYMBOL FÖR DET DANSKA FÖRTRYCKET” VI TAR OSS in till stadskärnan, som många tycker är rolig att kalla för Nuuk York City. Det roliga ligger i att Nuuk väl anses var så långt ifrån New York som det går att komma. Men, förutom nattklubben Manhattan finns en annan likhet. NÅGOT AV DET första vi lägger märke till när vi kommer in till staden är det som grönländarna själva kallar “bloks”, barackliknande förfallna långa lägenhetsbyggnader byggda på 60-talet. De påminner om projects i USA eller miljonprogramsområden i Sverige. Grönland var från 1814 en dansk koloni. 1953 initierade Danmark ett projekt som skulle modernisera och urbanisera ön genom att tvångsflytta folk som bodde i mindre byar längs med kusten in till Nuuk. Byarna ansågs vara olönsamma, ohälsosamma och omoderna. I samband med det här byggdes bloksen, för att husera de som flyttats in till stan. Lägenheterna var inte alls anpassade till grönländarnas livsstil. De levde på fiske och hade tjocka kläder som gjorde det trångt att gå i de smala gångarna. Garderoberna som fanns i lägenheterna var för små för fiskeutrustningen som istället fick placeras på balkongerna, något som i sin tur ledde till brandfara. Avloppen täpptes igen av fiskslamsor och blod eftersom badkaren var enda platsen man kunde rensa sin fisk på. Det största och mest kända av bloksen hette “Blok P” och huserade under en tid en procent av Grönlands befolkning i 320 lägenheter. Det kom att bli en symbol för Danmarks förtryck och revs 2012. 1979 FICK LANDET begränsat självstyre (som utökades 2008) och efter det fick staden svårt att underhålla byggnaderna. Nu har de förfallit så mycket att det ändå inte skulle tjäna någonting till. Istället byggs nya hus på andra platser i staden. Hus för hus flyttas folk till de nya lägenheterna. Blok för blok spikas husen igen men fortfarande än många bebodda. Fiskar och tvätt hänger på tork på balkongerna. Det är en mäktig syn, de förfallna men på ett risigt sätt majestetiska byggnaderna som står på rad, vissa av dem med en otrolig utsikt över vattnet. DEN SOCIALA MISÄREN är påtaglig på Grönland. Tvångsförflyttningen orsakade kulturkrock och identitetskris. Parallellt med det har sälskinnsförsäljningen avtagit i världen de senaste åren vilket för många har lett till betydligt lägre inkomster. 20 - 25 procent av Grönlands befolkning försöker någon gång ta sitt liv, enligt statliga rapporter. NÖJESGUIDEN 35