Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK Konsten att välja Advokat Robin
Oldenstam tar upp olika aspekter på skiljeförfaranden, framför allt vad en part bör beakta vid val av partsutsedd skiljedomare. Dessutom behandlas hur parten också kan försöka skaffa sig inflytande över valet av ordförande. S kiljeförfaranden erbjuder många fördelar för kommersiella parter jämfört med allmän domstol. Bland de mera betydande märks bland annat en mera tidseffektiv process i en enda instans samt att känsliga tvister kan avgöras diskret då förfarandet inte är offentligt. En annan viktig fördel är rätten att välja skiljedomare. Denna rätt kan bland annat ge parterna trygghet i att de som avgör målet verkligen är väl lämpade för sin uppgift. En skiljenämnd består typiskt sett av tre personer, varvid käranden och svaranden utser var sin. Till detta kommer en ordförande. I mindre tvister består skiljenämnden inte sällan av en ensam skiljedomare. Då målets utgång ytterst kan hänga på den eller de enskilda individer som utgör skiljenämnden, kan valet av skiljedomare vara bland de allra viktigaste en part har att göra i en kommersiell tvist. Detta val bör därför aldrig ske slentrianmässigt. I stället bör en noggrann analys göras såväl av målets och den egna talans karaktär som av de personer parten överväger att utse. Följande artikel innehåller en del tankar kring vad en part bör beakta vid val av partsutsedd skiljedomare. Vidare behandlas hur parten också kan försöka skaffa sig inflytande 40 PRESENTATION Advokat Robin Oldenstam har mångårig erfarenhet som ombud och skiljedomare och leder Mannheimer Swartlings internationella skiljedomsverksamhet. Han är även ledamot i ICC:s internationella skiljedomstol och tidigare ordförande i den ledande svenska skiljedomsföreningen, Swedish Arbitration Association (SAA). över valet av ordförande. Vad som därvid sägs om ordförande gäller i allt väsentligt även de fall då skiljenämnden består av en ensam skiljedomare. I artikeln används genomgående benämningen skiljedomare, såsom varande könsneutralt och tydligt beskrivande av uppdraget. Lagen om skiljeförfarande använder emellertid alltjämt uttrycket skiljeman. För författaren framstår det uttrycket som föråldrat, och det borde lämpligen ha utmönstrats vid den senaste revideringen av lagen. ATT VÄLJA RÄTT PARTSUTSEDD SKILJEDOMARE Lagkrav Lagen om skiljeförfarande uppställer endast ett fåtal krav på den som ska vara skiljedomare. De i praktiken viktigaste är kraven på oberoende och opartiskhet. Förenklat innebär kravet på oberoende att skiljedomaren inte får stå i någon relation av betydelse till part eller dennes ombud eller ha något personligt att vinna på sakens utgång. Således kan bland annat nära vänskapsrelationer och ekonomiska intressen innebära att oberoendet kan ifrågasättas. Kravet på opartiskhet är närmast av psykologisk natur och innebär att skiljedomaren ska kunna döma i målet med ett öppet sinne, utan fördomar eller ovidkommande hänsyn. Om skiljedomaren exempelvis redan har dömt i ett tidigare skiljemål med en av parterna, med många gemensamma fakta och rättsfrågor, så kan dennes förmåga att frigöra sig från detta och med ett öppet sinne döma i det nya målet ifrågasättas. Huruvida en skiljedomare är oberoende och opartisk ska ytterst avgöras utifrån en objektiv bedömning. Det räcker således inte att skiljedomaren själv uppriktigt menar sig vara alltigenom oberoende och opartisk (även om detta givetvis bör vara en förutsättning för att vederbörande alls ska åta sig uppdraget). I tillägg bör följande hypotetiska fråga besvaras: Skulle en utomstående och förståndig ADVOKATEN NR 4 • 2020