Forskningssupplement 40 1
Forskningssupplement »Det blir tydligt att arbete
t idag för de allra flesta enbart handlar om att utreda.« vilket inte innebär att det som inte förändrats därmed ska betraktas som bra. Arbetsvillkoren för de undersökta socialsekreterarna framstod som ansträngda redan vid den första datainsamlingen 2003 (Tham, 2007 a,b; Tham & Meagher, 2009). Att arbetsvillkoren inte försämrats i lika hög utsträckning för de mer erfarna socialsekreterarna bör därför ses mot bakgrund av de tidigare resultaten. Sammanfattningsvis förmedlas en bild av i flera avseenden försämrade arbetsvillkor där två mer övergripande mönster synliggörs. Det ena rör de skillnader som framträder mellan mindre och mer erfarna socialsekreterares arbetsvillkor. Det är bland de minst erfarna, dvs. de som arbetat högst ett år i yrket, som arbetskrav, rollkonflikter och utsatthet för hot och våld har ökat mest under de elva år som passerat medan de som arbetat 1-3 år som socialsekreterare är de som oftast beskriver den mest ansträngda situationen. De senare beskriver högre arbetskrav, mindre möjlighet att påverka viktiga beslut i arbete och högre frekvens av akuta situationer i klientarbete än vad någon av de övriga grupperna gör. Det är också de som arbetat 1-3 år i yrket som i högst utsträckning upplever negativ påverkan från arbetet på hem och familjeliv, beskriver sig mest pressade och i högst utsträckning vill söka nytt arbete eller byta yrke. För de mer erfarna socialsekreterarna är försämringarna mellan 2003 och 2014 oftast mindre och för de mest erfarna ofta marginella och ibland obefintliga. Hur detta mönster ska förstås, i vilken utsträckning det handlar om att de minst erfarna oftare arbetar i arbetsgrupper där kraven är högre och de organisatoriska förutsättningarna är sämre eller till vilken del detta kan ses som en konsekvens av att det är just nyexaminerade och oerfarna är frågor som väcks. I den tidigare studien blev det tydligt att de nyexaminerade ofta arbetade i socioekonomiskt utsatta områden och i arbetsgrupper med hög personalomsättning och där många andra var nya i yrket (Tham, 2007b). Att socialsekreterarna beskriver sämre psykisk hälsa än vad deras föregångare för elva år sedan gjorde, ligger i linje med de konsekvenser av höga krav, (Shaufeli & van Dierendrock, 1993; Söderfeldt et al.,1995) ökade rollkonflikter (Balloch et al.,1998; Maslach et al.,2001) samt konflikt mellan arbete och hem- och familjeliv (Kalliath & Kalliath, 2015), som under lång tid beskrivits inom arbetsmiljöforskningen. Det andra övergripande mönstret är den förändring av arbetets innehåll som framträder. Detta resultat skär genom hela materialet även om det även här är tydligast bland de mindre erfarna socialsekreterarna. Medan en absolut majoritet av socialsekreterarna för elva år sedan utöver att utreda även uppgav sig arbeta med råd och stöd, och många även med behandling och förebyggande blir det tydligt att arbetet idag för de allra flesta enbart handlar om att utreda. Var bakgrunden till de förändringar som här beskrivits kan sökas är oklart och bör vidare undersökas. Att arbetet beskrivs som mer specialiserat, tydligt avgränsat och innebär mindre tid till klientkontakter har beröringspunkter med de konsekvenser av New Public Management (NPM) som beskrivits i internationella studier (Connell et al.,2009; Healy, 2009; Baines, 2010; Burton & van der Broek, 2010; Welbourne, 2010). I vilken utsträckning NPM influerat socialt arbete i Sverige framstår dock som oklart (Höjer & Forkby, 2011; Shanks et al.,2015). I en enkätundersökning bland drygt 8500 professionella där ett flertal yrkesgrupper ingick (läkare, sjuksköterskor, jurister, lärare, poliser, socionomer) framgår dock att en majoritet av de anställda inom offentlig verksamhet uppfattar att den externa styrningen (byråkratisk, ekonomisk och politisk) har ökat under senare år (Brante et al., 2015). Den ökade administrationen beskrivs ha lett till en ökad arbetsbelastning och mindre utrymme för att använda sin kompetens och sitt professionella yrkesutövande. 6.2016 socionomen 29