Forskningssupplement 40 1
Nytt från fält och forskning Två betydelsefulla p
ersoner för socialt arbete har avlidit under sommaren, Karl Grunevald och Leif Holgersson. Fontänhuset har fått CSA:s hedersutmärkelse, och Gunvor Andersson har gett ut en ny spännande rapport som handlar om ”Tobbe”. Två personer som betytt mycket för kunskapsutvecklingen och relationen mellan fält och forskning på det sociala området gick bort i somras. Båda har visat att det går att göra skillnad och kämpa för en bättre situation för grupper som inte har någon stark röst i det offentliga samtalet. KARL GRUNEWALD AVLED den 15 juni 2016. Han blev 95 år gammal. Karl Grunewald var barnpsykiater och arbetade på Socialstyrelsen som överinspektör, medicinalråd och chef för byrån för handikappfrågor under åren 1961-1986. Han kämpade för att personer med vad man då kallade utvecklingsstörning skulle kunna leva så normalt som möjligt och slippa ifrån en passiviserande institutionsvård. Grunewald var en av de drivande krafterna bakom den förändrade synen på en grupp barn och vuxna som inte många trodde skulle klara ett liv ute i samhället och som det fanns bristande kunskaper om. Flera av de lagar som tillkom i kölvattnet av en förändrad syn på personer med olika funktionshinder har betytt mycket för den svenska socialtjänsten, till exempel LSS (Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade) och LASS (Lagen om assistansersättning) som riksdagen fattade beslut om på 1990-talet. Syftet med reformen var att personer med funktionshinder skulle leva på lika villkor som andra medborgare och gav brukarna särskilda rättigheter. Karl Grunewald var en flitig författare och gav ut en lång rad böcker, skrifter och handböcker. Boken Människobehandling på 50 socionomen 6.2016 totala vårdinstitutioner: från dehumanisering till normalisering 1971 redovisar mycket av Grunewalds syn på de totala institutionerna och ambitionerna att skapa en mer humanistisk inställning. Bland övriga skrifter kan nämnas Utvecklingsstörning 1993, Från idiot till medborgare. De utvecklingsstördas historia 2010, Handikapplagen LSS: och annan näraliggande lagstiftning 2011. Den senaste boken Grunewald gav ut har titeln Omsorgsrevolutionen och behandlar dels hur situationen förändrats för personer med utvecklingsstörning sedan 1950-talet, dels beskriver de övergrepp som dessa personer blev utsatta för. Författaren ville att de skulle få samma upprättelse som andra ungdomar fått som varit omhändertagna av barnavårdsnämnderna och varit placerade för vård utom det egna hemmet och utsatts för vanvård eller kränkningar. År 1991 startade Grunewald tidskriften Intra (http://www.tidskriftenintra.se/) som bland annat varit en kritisk röst i debatten om vinstintressen och andra problem inom den privata LSS-verksamheten. Grunewald fick flera utmärkelser för sina insatser. Han blev hedersdoktor vid Lunds universitet och blev utnämnd till professor av regeringen. Han deltog tills helt nyligen i debatten och kritiserade politiker och makthavare för att inte göra tillräckligt för den grupp han ägnat sin livsgärning åt. LEIF HOLGERSSON AVLED den 24 maj 2016 i en ålder av 85 år. Han avlade examen vid Socialinstitutet i Lund 1958, och arbetade sedan som socialarbetare i Malmö innan han blev utredningschef vid samma förvaltning. Han blev sekreterare i 1964 års nykterhetsvårdsundersökning och några år senare blev han politisk sekreterare i kanslihuset. Han var under en period aktiv i föreningen Sveriges Socialchefer och har tjänstgjort som socialchef och varit aktiv i dåvarande Sveriges socionomförbund som ordnade studiedagar och arbetade för yrkesgruppens ställning. Mest känd för en bredare grupp blev Holgersson sannolikt som sekreterare i Samarbetskommittén för socialvårdens målfrågor som arbetade för en ny modern lagstiftning inom socialvården. Samarbetskommittén tillkom i slutet av 1960-talet och var en utomparlamentarisk grupp som arbetade parallellt med den statligt tillsatta Socialutredningen under den 14 år långa lagstiftningsprocessen. En stor del av den turbulenta lagstiftningsprocessen kom att handla om tvångsvården för vuxna missbrukare. Som sekreterare i samarbetskommittén författade han flera skrifter och drev frågor om forskning och akademisering och utbildningen i socialt arbete. Skriften Socialvården, en fråga om människosyn kom ut 1979 och har senare utkommit i en rad upplagor. I boken beskrivs de gamla patriarkala och arbetsmoraliska traditioner som den gamla socialvården vilade på och som samarbetskommittén önskade bryta. Boken har senare omarbetats vid flera tillfällen under titeln Socialpolitik och socialt arbete: historia och idéer och använts vid olika utbildningar.