Svensk Jakt Chefredaktören
Svensk Jakt Jaktresan i Sverige
JAKTRESAN I SVERIGE ”Man kan inte skjuta vackra d
jur med fula vapen iklädd fula kläder, utbrister han. Kanske lite på skämt, men nog ändå mest på allvar.” debatterades samernas krav på inflytande över markanvändningen, risken för störning av känsliga arter som till exempel fjällräv och jaktfalk och att en allt för hård jakt på dal- och fjällripa kunde ge återverkningar i fjällens ekosystem. Men regeringen gick på jägarnas linje och tog med förslaget i en samepolitisk proposition. I den talades det förresten ingenting om utländska jägare. Regering ens förslag utgick ifrån att öka tillgången till jakt för svenska jägare. Och småviltjakten skulle inte bara vara tillgänglig för alla – den skulle dessutom vara billig. Hösten 1992 antogs propositionen av en i stort sett enig riksdag. Beslutet har kallats det viktigaste jaktbeslutet i Sverige i modern tid. Jaktmarken börjar vid strandkanten och går upp på fjäll et. Det här året är tillgången god på både ripa och gråfågel. – I skogen brukar vi bara ha en hund lös i taget. Det går nästan inte att skjuta om flera hundar är lösa samtidigt i skogen, förklarar Kalle när vi strävar uppåt. Det är lite disigt i luften. Fjällens toppar är dolda av låga moln, luften är kylig och vinden biter lite i kinderna. De vackert höstfärgade löven försöker hålla sig fast vid träden, men det är bara dagar kvar tills de släpper taget. Efter en halvtimmes jakt kommer tre tjäderhönor stört ande över våra huvuden. Det är Kalles gordonsettertik Zettertjärns Yakira som är lös, men den här gången vill inte de vackra fåglarna trycka för hunden. – Snart är den bästa jaktmånaden över för i år. Fåglarna blir svåra att tas med nu när löven snart är borta, konstaterar Ola Arnell. Ola vet. Han kommer från en hundfamilj och har jagat fågel med egna hundar hela det drygt 40-åriga livet. För tillfället har han fyra hundar, tre stående fågelhundar av olika raser samt en jämthund. Dagens första ripkull Vi kommer upp genom skogen. Nu öppnar sig en svagt sluttande platå uppåt med myrlandskap, fjällbjörkar och omsider kalfjäll. Nu får två hundar i taget gå lösa. – Här brukar det vara ripor, säger Kalle Eriksson. Och han har rätt. Fem minuter senare går dagens första ripkull till väders. De börjar förresten bli vita till färgen. Tyvärr är det vi tvåbenta som får dem att lyfta då hundarna trots ihärdig reviering har missat kullen. Tiden går och hundarna söker enligt skolboken. Men riporna håller sig envist undan. – Nu på slutet tycker jag att jakten gått bättre på eftermiddagarna. Det verkar som att vittringsförhållandena blir bättre senare på dagen, säger Kalle Eriksson i ett försök att ingjuta mod i det något stukade gänget. Vi tar paus, eller fjällmys som jägarna kallar det. Snart sprakar elden. Kalle steker hemmatillverkad trollkorv gjord på ren samtidigt som Ola kokar kaffe. – Jag blir alltid curlad av de här två när jag är här, säger 14 Mikael Johansson samtidigt som han trär en ylletröja över sin frusne pointer Ivan. Apropå det här med kläder. Mikael fnyser något om plast när vi tre andra börjar huttra en del i våra goretexkavajer. Själv jagar han i tweed. Och han fryser inte. Han är heller inte blöt som vi andra. – Man kan inte skjuta vackra djur med fula vapen iklädd fula kläder, utbrister han. Kanske lite på skämt, men nog ändå mest på allvar. Som grädde på moset jagar han med en brittisk hanbössa av märket Stephen Grant. Enligt liggaren är den tillverkad 1878. Trängseln tilltar på statens marker Snobbigt skådebröd, kanske någon tror. Men så är det inte. Det är ett fantastiskt hantverk som håller än i dag, trots att Mikael skjuter ett par tusen skott om året på skjutbanan med sin till åren komna sida-sida. Och senare på dagen kommer det visa sig att träning ger färdighet. Mikael kommer upp och jagar fågel i Härjedalen en eller ett par gånger om året. För Kalle och Ola är det hemmaplan och fågeljakt så ofta det någonsin går. Mestadels är det jakt på statens marker som gäller för dem. Vi backar till den 19 maj 1993. Då fattade regeringen beslutet om nödvändiga ändringar i rennäringsförordningen. ETT ord ändrades i förordningen. I stället för ”jakt får upplåtas” ändrades förordningstexten till ”jakt skall upplåtas”. Få insåg från början att intresset från utländska jägare skulle bli så stort som det blev. Men redan hösten 1994 hade framför allt norska jägare upptäckt möjligheterna till jakt i den svenska fjällvärlden. Det började bli trångt på statens marker, främst i Jämtland. 1996 uppvaktades dåvarande jordbruksminister Annika Åhnberg (S) av Jägareförbundet. Där och då insåg Åhnberg att andemeningen i riksdagens beslut från 1992 hot ades. Utvecklingen medförde att regeringen i december 1997 beslutade om en ändring i rennäringsförordningen där meningen ”fast bosatta i Sverige” infördes. » Mikael Johansson, Ola Arnell och Kalle Eriksson. Nr 10 2018 SVENSK JAKT
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnyheter
Svensk Jakt Älgjakt
Svensk Jakt Forskning för jägare
Svensk Jakt I backspegeln
Svensk Jakt Svenska filmfavoriter
Svensk Jakt Naturligt vis
Svensk Jakt Svensk jakt testar
Svensk Jakt Jägartips
Svensk Jakt Tjäderjakt
Svensk Jakt Naturligt vis
Svensk Jakt Troféer
Svensk Jakt Duellen
Svensk Jakt Jakthunden
Svensk Jakt Porträttet
Svensk Jakt Viltvård, fångst & fällor
Svensk Jakt Rådjur
Svensk Jakt Från läsarna
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Hälge
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet
Svensk Jakt Jaktbart vilt oktober
Svensk Jakt Soltider
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt Sydost
Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser
Svensk Jakt Nästa nummer