Svensk Jakt Chefredaktören
Svensk Jakt Jaktresan i Sverige
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnyheter
Svensk Jakt Älgjakt
ÄLGJAKT « När jaktvårdskretsarna bildades i Jönkö
pings län 1985 var en av de viktigaste uppgifterna att förvalta älgstammen. I Aneby tog man det på största allvar. Med fin stam i sikte TEXT & FOTO JAN HENRICSON A 48 nebyjägaren Ingemar Kastensson har varit med från början. Han var en av de drivande när älgjaktlagen inom Aneby jaktvårdskrets redan 1986 beslutade att spara mellantjurar, efter att jaktledarna slagit larm om en tjurstam i katastroftillstånd. – Då började samarbetet i kretsen. Fyra år senare deltog vi på Elmia med en hornutställning och samma år hade var tredje fälld tjur nio taggar eller fler. Det var ett fantastiskt resultat, säger Ingemar Kastensson. Ett nytt tjurhaveri Sparandet fortgick fram till mitten av 1990-talet då det upphörde efter att jägarna klagat på att det var för komplicerat att räkna taggar. Tio år senare var det dags igen: – Ja, då kom jaktledarna tillbaka med budskapet att vi måste göra något åt tjurstammen, säger Ingemar Kastensson. Problemet löstes genom att antalet tjurar som fick fällas begränsades inom det stora skötselområdet. Från att bara ha tillåtit ett fåtal, tills att det blev en bättre könsfördelning i stammen, delas nu ett 40-tal tjurar ut till sektionerna inom skötselområdet som i sin tur fördelar dessa på jaktlagen. Går sin egen väg Anebyjägarna har så gott som alltid gått sin egen väg när det gäller älgförvaltning. Efter att kretsen deltagit i projektet Lokal älgskötsel under 1990-talet, var det dags igen. – Lokal älgskötsel var inget forskningsprojekt i egentlig mening, utan målsättningen var att undersöka om jägarna på lokal nivå kunde förvalta en älgstam. I slutrapporten konstaterade man att det kunde vi inte, säger Ingemar Kastensson. Projektledningens låga förtroende triggade förstås Anebyjägarna. När projektet var slut påbörjades årliga spillningsinventeringar, käkar samlades in för åldersbestämning och livmödrar för reproduktionsberäkningar. Mål som håller sig De mål för älgstammen, 7–9 älgar per tusen hektar i vinterstam, som jaktvårdskretsen satte under projektet, är desamma än i dag. – Vi var det enda området som lyckades att enas om mål för vår älgstam. Och målen vi satte då, för över 20 år sedan, är i stort sett oförändrade. Någon gång har vi varit uppe i 10–12, men oftast har vi nått det vi strävat efter. Ingemar Kastensson understryker betydelsen av stödet från länsjaktvårdsföreningens konsulenter för älgförvaltningen inom kretsen. – För att lyckas samordna förvaltningen över stora arealer måste man ha den hjälpen. Så var det då, och så är det nu. I samband med att det nya älgjaktsystemet infördes uppstod ett konkret ”Lokal älgskötsel var inget forskningsprojekt i egentlig mening.” Ingemar Kastensson har gått i spetsen för älgförvaltningen i Aneby jaktvårdskrets allt sedan de första gemensamma tagen togs i mitten på 1980-talet. hot mot Anebyjägarnas samarbete. När älgförvaltningsområden inrättades och älgförvaltningsgrupper skulle ta över styrningen av förvaltningen försvann kretsarnas inflytande över älgjakten. – Vi hade då tre älgskötselområden och nio licensområden. När vi såg vad det skulle bli av det nya älgjaktsystemet började vi arbeta för att få till ett skötselområde av hela jaktvårdskretsen. Arbetet bar frukt. I dag omfattar Aneby älgskötselområde 50 000 hektar och är sannolikt det största i södra Sverige. I och med sin storlek är det också en röst att räkna med inom förvaltningsområdet. Andra vill med – Vi ville vara så stora att vi stod starka om det kom förslag som vi tyckte var nega tiva för vår förvaltning. Vi har kunnat fortsätta som tidigare med att formulera våra egna mål och sköta vår egen tilldelning, säger Ingemar Kastensson. Inom skötselområdet har man kvar de gamla strukturerna. Tidigare skötseloch licensområden har blivit sektioner. Vart och ett av dem har en representant i det stora skötselområdets styrelse. – Det fungerar bra. De flesta jägare verkar nöjda, och vi har inga större bekymmer jägare och markägare emellan. Vi får till och med signaler från angränsande områden som vill ansluta sig till oss, säger Ingemar Kastensson. ‹‹‹ Nr 10 2018 SVENSK JAKT
Svensk Jakt Forskning för jägare
Svensk Jakt I backspegeln
Svensk Jakt Svenska filmfavoriter
Svensk Jakt Naturligt vis
Svensk Jakt Svensk jakt testar
Svensk Jakt Jägartips
Svensk Jakt Tjäderjakt
Svensk Jakt Naturligt vis
Svensk Jakt Troféer
Svensk Jakt Duellen
Svensk Jakt Jakthunden
Svensk Jakt Porträttet
Svensk Jakt Viltvård, fångst & fällor
Svensk Jakt Rådjur
Svensk Jakt Från läsarna
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Hälge
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet
Svensk Jakt Jaktbart vilt oktober
Svensk Jakt Soltider
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt Sydost
Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser
Svensk Jakt Nästa nummer