Energigas 1
Återvinning. Rader av returpappersbalar står upps
tällda på Fiskebys industriområde i väntan på att förvandlas till nytt emballage. Biogasanläggningen, som invigdes i höstas, har kostat 45 miljoner kronor, varav Energimyndigheten bidragit med en dryg fjärdedel. Den är tillverkad av det holländska företaget Paques och bygger på en annan teknik än med rötkammare – den hittills vanligaste biogastekniken i Sverige. – De innehåller en reaktor som tillåter ett mycket snabbare genomflöde än i en rötkammare, där det kan ta upp till en månad att producera biogasen. På bara tre timmar har 80 procent av det organiska materialet i det för orenade returpappersvattnet brutits ner av de bakterier som finns i den syrefria reaktorn, berättar Magnus Johanson. Unik innovation Den skinande blanka biogascylindern utgör en stark kontrast till den annars ganska smutsiga och nedslitna bruksmiljön. Till synes ändlösa rader fyllda med grälla returpappersbalar kompletterar bilden av denna unika gröna innovation inom svensk pappersindustri. Ännu återstår dock det viktigaste steget att ta för att processen ska bli komplett och vatten kretsloppet fullbordas. – Vi befinner oss just nu i en fas där vi lär oss köra reaktorn och säkerställer att den fungerar som tänkt. Samtidigt utreder vi som bäst på vilket sätt vi ska använda den nya energikällan. Det kommer att kräva nya investeringar. Fram till dess tvingas vi fackla biogasen, säger Magnus Johanson. Han räknar med att frågan kommer att få 10 ENERGIGAS NR 2 2016 ”Biogasen kan ersätta de tolv gigawattimmar som går åt i torkningen. Det motsvarar tio procent av all el vi förbrukar på anläggningen. ” Magnus Johanson, energisamordnare sin lösning på några års sikt. Ett alternativ är just nu det hetaste. Biogasdrivna torkar Inne i det bullrande brukets hjärta finns den 130 meter långa kartongmaskinen. I början av maskinen innehåller kartongen 99 procent vatten, i slutet endast 6–7 procent. Nästan halva maskinen utgörs av ett parti där kartongmassan successivt torkas medan den rullas mellan 69 stora ångfyllda cylindrar för att slutligen samlas upp i enorma färdigpressade kartongrullar som väger 18 ton styck – på utsidan bruna och på insidan vita. – Än så länge är det eldrivna infratorkar som torkar den sida av kartongen som bestrukits med två vita färglager. I utlandet är det vanligt att torkarna drivs med naturgas. Vår idé är att de ska drivas med biogas, säger Annelie Niva. Men för detta krävs en ytterligare investering på 20–30 miljoner kronor. – Totalt kommer biogasen att ge uppemot nio gigawattimmar per år och eftersom processen kan göras energieffektivare kan den då ersätta de tolv gigawattimmar el som går åt i torkningen. Det motsvarar tio procent av all den el vi förbrukar på anläggningen, berättar Magnus Johanson. Viktigt miljöteknikval Ett alternativ till detta skulle vara att bygga om bränslepannan så att biogasen kunde användas där. En sådan investering skulle inte vara lika kostsam, men den skulle också få vissa mindre önskvärda konsekvenser. – Då skulle gasen tränga undan en del av det andra biomaterial som vi bränner där. Som träflis och papper. Det vore förstås inte optimalt, säger Annelie Niva. Ett annat alternativ har också undersökts: Att sälja gasen vidare under utredningstiden, så att man slipper fackla bort den. – Men det har visat sig vara svårt att genomföra, både på grund av kostnadsbilden och säkerheten, säger Magnus Johanson. Så i väntan på att Jeff Coors och den övriga styrelsen ska göra sitt viktiga miljöteknikval, rullar fiberkretsloppet vidare som vanligt. Långtradarna radar upp sig utanför grinden – fyllda med mjölktetror, fryspaket och vinboxar vars värdefulla cellulosafibrer snart ska komma till förnyad nytta i förpackningsindustrins tjänst. s V