Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren ANNE RAMBERG Kämpa för
universella mänskliga rättigheter noBeLpriset i Litteratur 2010 tilldelades den latinamerikanske författaren Mario Vargas Llosa ”för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag”. Mario Vargas Llosa är hedersordförande i PEN och ledamot av Kungliga Spanska Akademien. Jag har nyligen läst en av hans romaner – Bockfesten. Denna är en lysande beskrivning av hur människor förändras under diktatur och tyranni. Hans utgångspunkt är den dominikanske diktatorn Trujillo, som med oerhörd grymhet härskade i landet under mer än trettio år. Boken är tidlös i sin berättelse och visar hur moralen uppluckras och det mänskliga förfallet breder ut sig när individen utsätts för kontroll och därav känner osäkerhet och rädsla. Historien uppvisar alltför många exempel på onda och fåfänga tyranner. Gemensamt för dessa herrar är att de genom kontroll, övervakning och tortyr håller medborgarna i skräck. Ingen vågar tala öppet. Ingen vågar ifrågasätta ledaren. Dessa samhällen är normalt fattiga och korrupta. De uppmuntrar till angiveri. Barn anger sina föräldrar. Och som boken beskriver; när rädslan är tillräckligt stor kan en far vara beredd att för att komma i åtnjutande av den store ”välgörarens” gunst, sälja det värdefullaste han har, en älskad dotter. heMkoMMen FrÅn ett Besök pÅ kuBa känner jag igen beskrivningen av den dominikanske diktatorn och dennes samhälle. Kuba, som både under Batistas tid och Castros diktatur levt under repression och förtryck. Under Castro, dessutom i mycket stor fattigdom. Människorna på Kuba är i likhet med Vargas huvudperson, alla offer för ofriheten och deras rädsla att inte vara diktatorn till lags är tydlig. Samma 4 sak gäller i de nordafrikanska länder som nu genomgår en dramatisk förvandling, i bästa fall till det bättre. Sverige har på senare år kraftigt kritiserat Kuba för bristande efterlevnad av mänskliga rättigheter. Det är bra. Men vad var det som gjorde att vi samtidigt var beredda att med skattemedel bidra till Libyens infrastruktur? Sverige och EU har under lång tid bidragit med betydande finansiellt stöd till Libyen i syfte att hindra libyska flyktingar att komma till Europa. Sverige har, i likhet med Frankrike, på oklara grunder avvisat romer. Polisen har hindrat dem från att få ett offentligt biträde förordnat. Och detta trots att vissa efter att ha suttit i förvar flera dagar, uttryckte önskemål härom, något som man enligt lag är berättigad till. Har det blivit skillnad på folk och folk? Har också demokratierna i väst övergivit grundläggande principer om människors lika värde till förmån för populistiskt motiverade lösningar? Man undrar. geneVekonVentionen liksom Europakonventionen om mänskliga rättigheter tillkom som resultat av de ohyggligheter som utspelade sig under två världskrig. Idén är att dessa rättigheter ska vara universella. De utgör en lägsta gräns för skyddet för mänskliga rättigheter. Förbudet mot tortyr framstår därför som självklart. Men, i en nyligen genomförd undersökning bland tonåringar i USA visade det sig att så många som 61 procent tyckte att det var godtagbart att utöva tortyr på fångarna i Guantanamo. Hela femtio procent tyckte det var helt i sin ordning att döda en tillfångatagen krigsfånge om denne dödat en amerikan och 41 procent fann det acceptabelt att tortera också amerikanska soldater som tillAdvokaten Nr 4 • 2011