Nolltretton 1
MUSIK – MUSIKKRÖNIKAN – MITT LIV SOM SURFARE Det
finns egentligen bara ett liv som är värt att leva, och det är livet som surfare. Om inte annat för musiken. Dagen som jag slutligen och oåterkalleligt bestämde mig för att ge mitt liv till surfkulturen var fredagen den 15 september år 2000 på Kulturkammaren i Norrköping. Klubben Wise Madness ordnade ett surfparty med banden The Pipelines, The Barbwires, Singapore Sunshine och Caramba. På flyern, som jag fortfarande har kvar, kan man läsa att inträdet endast var 40 kronor (mot normalpriset 60 kronor) om man kom dit i surfkläder. Och det var en uppmaning som jag och min kompis följde. Vi tog pendeln från Linköping i Bermudashorts, badtofflor, Hawaiiskjorta och med varsin hemmagjord surfbräda (av pappkartong) under armen. Min står fortfarande kvar nere i källarförrådet med den ditmålade Billabong-loggan intakt. Jag minns att det var rätt kallt den där septemberkvällen men när vi möttes av de ljuva surfrocktonerna från scenen blev jag alldeles varm inombords. Jag hade funnit den perfekta ljudvågen. Jag hade självklart lyssnat på Beach Boys och sett Point Break innan dess, men ännu inte helt greppat surflivets storhet. Och på tal om Norrköping så kände jag såklart till Sonic Surf City. Innan surfpartyt hade vi bland annat förfestat till deras samlingsskiva ”The surfers that came from the cold” som släpptes tidigare samma år. Och snart fick surflivet ett stenhårt grepp om mig. Jag lyssnade på Robert Johnson and Punchdrunks, Langhorns, Safari Season, Psychotic Youth och gammal Dick Dale. Första gången jag själv provade att stå på en bräda var på Kuta Beach på Bali 2008. Sedan dess har jag besökt surfarmeckan som Byron Bay i Australien, Jeffreys Bay i Sydafrika och senast Tamarindo i Costa Rica förra vintern. Sommarkläderna jag bär är nästan uteslutande surfmärken. Jag har mött Nya Zeelands första surfare, besökt surfmuseet i Torquay och det första stoppet på min första Australienresa var självklart Surfers Paradise. Jag är usel på att surfa, men än sen? Surfkulturen är så mycket mer än att bara stå på en bräda. Drömmen om den eviga sommaren, den totala frihetskänslan och det perfekta livet. Och musiken såklart. Vet ni inte var ni ska börja så börja med Sonic Surf City, våra lokala hjältar som spelar surfpop i absolut världsklass. De var fantastiska redan på 90-talet och de blir bara bättre och bättre. Deras tre album efter comebacken 2010 kan inte beskrivas som annat än mästerverk i sin genre. Det senaste släpptes i våras och heter ”Épico” och kan mycket väl vara årets bästa album 2018. Den skivan ska jag spela oavbrutet när jag åker till Kalifornien i oktober. /Tobias Petterson Musikredaktör tolkar livet genom musiken Emilie Text: Tobias Pettersson Foto: Kim Nilsson När P4 Nästa i Östergötland avgjordes i början av sommaren var det Norrköpingsmusikern Emilie Höijer som tog hem segern med sin låt ”OMG”. Nu jobbar hon för fullt med ny musik och vill förmedla de erfarenheter hon samlat på sig under livet. Emilie Höijer flyttade från Jönköping till Norrköping för fem år sedan och jobbar som teaterpedagog, skådespelare och musiker. Hon växte upp i en musikalisk familj och att hon skulle syssla med musik var nästan givet, frågan var bara vilket instrument. Valet föll på piano och från gymnasiet och framåt har musiken fått en allt större roll i hennes liv. Förra året började hon jobba med norrköpingsmusikern Anders Berlin och släppte sin första singel ”Du som ville kyssas” i juli 2017. - Låten fick superrespons direkt och började spelas på radion, så jag blev jättetaggad och började släppa fler singlar, säger Emilie och berättar att hon dagen efter denna intervju ska spela in en video till singeln ”Chilla ner”. - Den handlar om att inte stressa ihjäl sig. Den är tillägnad folk runt om mig som stressar för mycket och är olyckliga. KREATIVT FLÖDE Emilie beskriver sin musik som drömsk pop med medryckande rytmer och spröda toner, inspirerad av livets starka ögonblick. Från början var musiken Regina Spektor-inspirerade sånger på engelska men Emilies uttryck har gått mer och mer mot pop på svenska. - Jag är inne i ett sånt flöde nu, så nu blir det bara svensk pop. Mycket kommer när jag drömmer. Jag har mobilen bredvid sängen och brukar sjunga in saker när jag vaknar. Min sambo tycker jag är knäpp och skrattar åt mig. Det är ett kreativt flöde som ständigt är igång, det är som att jag tolkar alla händelser genom musik. 56 NOLLTRETTON Under det senaste året har hon bland annat spelat på Location East, Sommar i Refvens Grund, Augustifesten och Kulturnatten i Norrköping samt i Jönköping och i Åtvidaberg. Den 24/8 uppträder hon på Eksjö stadsfest och den 1/9 på Innergården i Linköping. Och fler spelningar lär tillkomma, så håll utkik på hennes facebook-sida. - Det är jättekul att köra live. Det känns naturligt för mig att stå på scen och framföra låtar. Jag har en skådespelarbakgrund och känner att jag har nytta av den scenvanan även när jag spelar musik. Många fick upp ögonen för Emilie när P4 Nästa Östergötland avgjordes den 30 maj i Åtvidabergs Folkets park och hon tog hem segern med den somriga poplåten ”OMG”. Nu hoppas hon klara gallringen där åtta av de 25 lokala segrarna väljs ut av en jury att få tävla i den stora riksfinalen i Linköpings konsert & Kongress den 25 augusti. Den låt som vinner P4 Nästa spelas också regelbundet i P4 och får en tid efter finalen en utmanarchans i Svensktoppen. Men oavsett hur det går i tävlingen kommer Emilie Höijer att fortsätta satsa på sitt artisteri. - Jag bestämde mig för några år sedan att nu kör jag. Jag har haft siktet inställt och det är nog därför det gått så bra också, jag ser inga hinder utan kör bara på. Folk har varnat mig och det är klart det är en tuff bransch, men nu är det dags för mitt eget uttryck att ta plats. Förut har jag arbetat som teaterpedagog och jobbat med andras uttryck. Erfarenheter från livet, möten och människor har genererat musik och skapat det uttryck jag har idag. Nu har jag samlat på mig av livet och kan förmedla det.