TIDNINGEN TILLVÄXT 1
BERGKVIST | KRÖNIKA De tog skogen vi ärvde Hur sk
a jag förklara för min 11-årige sonson Axel skälet till att vi inte längre äger skogen runt vår abborrtjärn? Att det som han lärt sig sedan några år tillbaka är vårt skiſte, nu inte är det. STATEN, DET VILL säga Naturvårdsverket, kom och tog 120 hektar av skogen som min farmors far hade som utskog till sin jordbruksfastighet. Eſter en omarrondering hade skiſtet fått en riktigt bra struktur. Jag hade sett fram emot att få fortsätta förvalta det och samtidigt saxa in barnbarnen i mitt skogstänk. Men vi var inte längre betrodda från myndigheternas sida att bruka vår egendom. Vi fick ta det pris som staten tyckte skiſtet var värt och beskedet vi fick var att ”du kan ju alltid överklaga och ta en process mot staten”. I somras när vi vandrade hem från fisket, myggätna, lyckliga och ackompanjerade av en östergök (tröstergök) gick vi genom den nya 40-åriga genomgallrade virkesplantagen som redan har en kubikmassa eſter ett första gallringsuttag på 140 skogskubikmeter per hektar. En skog som barnbarnen kommer att få uppleva när de är i 50-årsåldern som en riktigt reslig gammelskog. DET KÄNDES KRÄNKANDE att bli diskvalificerad som skogsägare bara för att det fanns inslag av tagellav i området. Mina förklaringar till sonsonen känns sträva och bittra i munnen. Tjänstemännen som verkställde den smärtsamma bli diskvalificerad som skogsägare bara för att det fanns inslag av tagellav i området. Det kändes kränkande att rl operationen kändes okunniga och känslokalla i genomförandet. ”Du har ju så mycket annan skog, så det här får du tåla”. Men det gör jag inte. Och vi åker inte längre till den abborrtjärnen och metar. Vi åker till Rudtjärn där det visserligen nappar sämre och abborrarna är mindre, men där vi fortfarande har egen skog. DET ÄR SÅ härligt att se hur ungskogen redan i början av juni växt tre-fyra decimeter på längden. Vi, barnbarnen, Axel, August och jag, kan jämföra hur tillväxten tar sig lite olika på det som är självföryngrat jämfört det som är planterat. Det var stordrivning här vid Rudtjärn på tidigt 1970utan att vi tänkt på det g Pojkarna lyssnade i OM DET OCH mycket annat resonerade vi när vi traskade hemåt i den ljusa juninatten. Vi hade fått en vederkvickande dos sommarskog och för stunden glömt smäleken när staten tog Helgåsskogen ifrån oss. Vi Vid vändplanen där vi parkeraterat låg en timmervälta från gallringen. Det var 4,10-längder på timret och jag kände väl den japanske kund som skulle få den färdiga produkten som heter Lamina. Jag beskrev huskontr en. den japa imr att minimera kapförluster i förädlingsprocessen. ster pas at t ren en rejäl utbildningsportion i anta till planka. skogsbruk, från planta till planka tarkt, kristallatt så mycket klart i mitt huvud, att så myc et lt re av He Det kändes så s arkt, k bättre framtida förvaltare av Helgåsskogen, barnbarnen Axel och e August varit i stället för staten. ade intresserat och å det gav fisketuin spor on i ess rat oc a. Jag beskrev huskonstruktionen och vikten av längdanpassat timmer förer fö sk lle f den färd ten ten av l ngdangsh jag kände v e k g e vi pa der på allri tal. Skogen var då oröjd och ogallrad. Gammal men med veka dimensioner, mestadels gran som drog röta. En kubikmassa på blott 150 skogskubikmeter per hektar trots att skogen var över 100 år. Debattör, styrelseordförande och delägare i sågverket Bergkvist-Insjön, Dalarna ULF BERGKVIS elseor IST de ket Ber kvist-Insjön, Dalarna Tillväxt 21