Svensk Jakt Chefredaktören
Svensk Jakt Innehåll
Svensk Jakt Jaktresan i Sverige
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnytt
Svensk Jakt Toppjakt
Svensk Jakt Naturligt vis
Svensk Jakt Omslagstävling
Svensk Jakt I backspegeln
Svensk Jakt Test av handkikare
Svensk Jakt Jaktolycka
Svensk Jakt Sjöfågeljakt
Svensk Jakt Viltvård, fångst & fällor
Svensk Jakt Jakthunden
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Hälge
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Sett & läst
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet
Svensk Jakt Jaktbart vilt
Svensk Jakt Solens upp- och nedgång
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt Sydost
Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser BERNTS BETRAKTELSE
R Ett enastående fågelår Bernt Karlsson Journalist och författare, värvades till Svensk Jakt 1992. Har varit verksam som jaktpolitisk redaktör och sedermera Norrlands redaktör. S om en snabb replik på ornitologernas propå om jaktförbud på skogsfågel i de södra skogslänen och behovet av att införa triangelinventeringar i de norra, svarade skogshönsen själva med ett enastående produktionsår 2018. Hela Skogssverige har i höst överflödat av skogs fågel, det vill säga orre, tjäder och järpe. Föryngringsframgången gäller också riporna, men då främst i det södra fjällområdet. För att skapa ett kronår krävs att uppgången startar redan året eller åren innan och sammanfaller med en År med god skogsfågelföryngring brukar emellertid uppmärksammas väldigt lite eller nästan inte alls. Därför skriver jag om det här och nu. Själva skriver de förbudsivrande ornitologerna förstås ingenting. De sticker nog inte upp sina huvuden förrän det åter blir ett dåligt fågelår. Och det blir det ju! Kanske redan kommande år. För dåliga fågelår är precis lika normala som goda dito. På sätt och vis kan man därför säga att ornitologerna samvarierar med smågnagarna, vars beståndssvängningar ju styr även småviltets fluktuationer. ”Man kunde inte ens gå till korvkiosken i Arvidsjaur utan att stöta en ripa.” samtidig uppgång även bland smågnagarna, så att rovviltet har ett överflöd av alternativbyten att tillgå. För skogsfågelkycklingarnas dilemma är ju att de måste ligga på marken inneslutna i ett äggskal under så lång tid. Föregående vinter var idealisk för smågnagarna. Mer än en meter snö i större delen av landet, nollgradigt nere vid marktäcket och inga fiender som nådde ner. Under skogshönsens häckningsperiod fanns därför ett dukat bord för rov djuren att äta av sedan snön smält bort. För att finna en motsvarighet ifråga om fågeltillgång i de marker jag brukar genomströva med bössa och hund får jag söka mig så långt tillbaka som till 1974, som också var ett så kallat kronår. Det året myntades för övrigt ett uttryck i Arvidsjaur om att man inte ens kunde gå till korvkiosken i samhället utan att stöta en ripa. Rävskabbsåren på 1980-talet innehöll också några riktigt goda fågelår – främst 1980 och 1984. Även de i klass med den säsong vi nu haft. Det intressanta och trevliga med skogshönsens föryngringsframgång i år är att den även omfattat det södra skogslandet, alltså den region där ornitologerna helt ville förbjuda bort jakten. Jag pratade härförleden med en jaktkompis som bedriver sin hobby i Kilsbergen i Örebro län. Han uttryckte det något drastiskt med att det var ”löjligt gott om skogsfågel” i markerna. Att vi haft en skogsfågeltillgång utöver det vanliga beror inte heller på att vi lät bli att jaga året innan. Det uttag jägarna står för svarar bara för några få procent av den totala avgången. Det skulle se likadant ut i markerna vare sig vi jagade eller ej. Den extremt varma sommaren då? Nja, knappast. En vanlig, normal, svensk sommar duger gott och 1974 var förresten en regnsommar. ILLUSTRATION: AAKE NYSTEDT SVENSK JAKT Nr 1 2019 97 Erfarenheterna från den svenska jakt- och viltvården visar att småvilt överhuvudtaget inte påverkas av jakt. Jägarna tullar bara lite, lite av ett tillgängligt överskott. Omvänt leder därför utebliven småviltjakt inte heller till ökande stammar. Det illustrerades väldigt tydligt när den så kallade fjälljaktsreformen genomfördes 1993. För att mäta jaktens inverkan skulle varje jaktsäsong föregås av inventeringar innan man ”släppte jägarna loss”. Eftersom ripstammen samtidigt befann sig i uppgångsfas gav dock inventeringarna bara det logiska resultatet att man hade fler ripor efter första årets jakt än man haft före. I vulgärpropagandan hette det också att jägarna skulle skjuta ut jaktfalkens näringsunderlag och därmed bidra till artens försvinnande. Av samma skäl som nämnts blev det precis tvärtom och debatten dog en naturlig död.
Svensk Jakt Nästa nummer