Svensk Jakt Chefredaktören
Svensk Jakt Ripjakt
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Från Jägareförbundet
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnytt
Svensk Jakt Vildsvinsjakt
Svensk Jakt Jägartips för vildsvinsjakt
Svensk Jakt I backspegeln
Svensk Jakt Test av fem smarta väskor
Svensk Jakt Viltvård
Svensk Jakt Jakt med gammal hund
Svensk Jakt Viltvård, fångst & fällor
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Sett & läst
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Hälge
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Från Jägareförbundet
Svensk Jakt Jaktbart vilt
Svensk Jakt Soltider
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västrnorrland
Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt Västra Göteland
Svensk Jakt Regionalt Sydost
Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser BERNTS BETRAKTELSE
R Min nya hjälte J Bernt Karlsson Journalist och författare, värvades till Svensk Jakt 1992. Har varit verksam som jaktpolitisk redaktör och sedermera Norrlands redaktör. ag ska erkänna det genast; jag drunknade i boken. En rejäl tegelsten på närmare 500 sidor om nybyggare i Vilhelmina i mitten på 1800-talet. Det var K-G Abramsson, ordförande i Jägareförbundet Västerbotten, som kom dragandes med den medan vi planerade jaktvårdsföreningens 100-årsjubileumsbok. Redaktionskommitténs ledamöt er förärades varsitt exemplar. Givar ens förhoppning var att vi mellan pärmarna skulle hitta ”... vida överlägsen de överlevnadsexperter som stockholms-tv gör nöjesprogram med.” någonting som vi kunde plocka upp och själva använda i vår utgåva. Det gjorde vi också. Författaren till Nybyggares dagliga leverne var folklivsskildraren och läraren Olof Petter Pettersson, som levde 1859–1944. Han intresserade sig mycket för södra Lapplands kolonisations- och bebyggelsehistoria och började redan på 1880-talet göra intervjuer och föra anteckningar. Han fick därför träffa första generationens pionjärer som brutit bygd i vildmarken. Huvuddelen av Petterssons manuskript på 2 048 handskrivna sidor låg länge opublicerad, men inför millennieskiftet beslöt Vilhelmina kommun att kosta på tryckning och utgivning av detta dokumentära mästerverk. Läsaren får följa Gustaf Arvidsson, hans hustru Ingrid och deras tre barn när de tar upp nybygget Dåres nordväst om Stalonsjön. En plats som vi i dag känner under namnet Dorris. Nybyggarna kom dit på våren. Gustaf hade ingen byggnad att hysa in familjen i utan man fick till en början bo i ett kåtaliknande hus omkring stammen av en stor gran. Man medförde vid ankomsten två kor och tre får. I Malgovik hade Gustaf köpt en båt. I den förvarades lite sängkläder, några nät och de allra nödvändigaste verktygen. Redan första kvällen tar Gustaf lodbössan i handen, hänger kruttyget om halsen och ger sig ut med båten tillsammans med äldsta pojken för att lägga nät. De kommer tillbaka med två nyskjutna svärtor. Första middagsmålet var ordnat. Steg för steg får läsaren följa utvecklingen i Dåres och hur Gustaf med yxa, bössa och några nät försörjer hustru och barn. Hur han bygger det första lilla huset, där familjen får bo under samma tak som kreaturen: åtskilda bara genom en avbalkning. ILLUSTRATION: AAKE NYSTEDT SVENSK JAKT Nr 2/3 2020 89 Maten tas ur sjön. Näten vittjas varje morgon, hängs upp på tork och läggs ut igen på kvällen. Vinterfisken är lake som fångas med krok och lakstrutar. Ingrid sköter djuren. Från dessa får man mjölk, filmjölk och lite smör. Vinterfodret säkras genom myrslåtter och dras hem på släde från vinter hässjorna. Höst och vinter snaras fågel och hare. Fågeln säljs och betyder inkomst. Första potatislandet kommer till och redan tredje året kan familjen flytta in i ett nytt timmerhus med golv, potatiskällare och murad eldstad, där det även går att baka. Det kan inte hjälpas, Gustaf Arvidsson är min nya, stora hjälte, vida överlägsen de överlevnadsexperter som stockholms-tv gör nöjesprogram med. Gustaf och hans familj levde på riktigt och de stod sig ganska bra. De höll sig friska och starka på en diet som i huvudsak bestod av fisk, kött, potatis och mjölk. Därför tänker jag på Gustaf och hans familj, när jag slår upp nyheten att Umeå kommun, veganernas huvudstad, beslutat införa vegetarisk kost i alla kommunala verksamhet er. Ett beslut som fick riksdagsmannen Edward Riedl (M) att gå i taket: – Den som har jobbat och slitit ett helt liv och vill ha vanlig mat på ålderns höst ska banne mig inte tvingas i bönor, sojakorvar och groddar mot sin vilja av någon intolerant hipstervegetarian, dundrade Riedl. Efter denna utgjutelse blev Riedl omedelbart mordhotad av en grönsaksterrorist. Själv undrar jag hur långt Gustaf Arvidsson i Dåres skulle ha kommit med sitt nybygge om han ideligen serverats energilös grönsallad till middag.
Svensk Jakt Nästa nummer