Nolltretton 1
nyttPÅFILM FILMBOXEN Transformers - 6 Film Collec
tion antal skivor/6 disc På 80-talet dök det plötsligt upp något som kallades Transformers som blev barnens favoriter. Det var robotar som kunde förvandla sig till bilar och annat skoj. De fanns både som leksaker, tecknade serier och dataspel, och 2007 fick konceptet en energiboost när filmen ”Transformers” släpptes. Två år senare kom uppföljaren ”Transformers: De besegrades hämnd” som sedan följdes av ytterligare fyra filmer. Den sista hette ”Bumblebee” och kom i januari i år. Den handlar om Transformers-karaktären med samma namn och är en prequel till den första Transformersfilmen. (TP) Cold Pursuit V.27 De senaste åren har vi sett Liam Neeson i en rad filmer (Non-Stop, Run all night, Taken-filmerna) där han utgör en enmansarmé som skjuter och klubbar ner onda typer, och det gör han även i ”Cold Pursuit”. Fast inte riktigt på samma sätt. För detta är visserligen en actionrulle med slagsmål och pang-pang, men den har betydligt mer humor än nyss nämnda filmer och försöker även skapa kultkänsla i stil med Quentin Tarantino eller Guy Ritchie. Historien har redan filmats en gång av samma regissör, norrmannen Hans Petter Moland. Då med Stellan Skarsgård i huvudrollen för fem år sedan. Nu gör han en remake på sig själv och flyttar handlingen från Norge till den lilla skidorten Kehoe i Klippiga bergen. Neeson spelar en plogförare vars son en dag blir mördad av ett gäng gangsters, och det är då han förvandlas från en stillsam bybo till en veritabel mördarmaskin som avrättar gangsters på löpande band. Mycket snö blir det, rena snöporren faktiskt. En hel del snygga bergsvyer också. Och så en massa mord på skurkar med konstiga smeknamn. Mitt i blodbadet får man även skratta en hel del, inte minst åt den roliga huvudskurken. Men det bränner aldrig riktigt till. Moland har ansträngt sig lite för mycket för att göra en kultfilm och dessutom är den för lång. Sista halvtimmen har man dessvärre redan tappat intresset för hur det ska gå. (TP) Captain Marvel V.30 Strax innan den spännande upplösningen av Avengersserien i ”Endgame” lanserade Marvel sitt nya spännande triumfkort, nämligen den kvinnliga superhjälten Captain Marvel spelad av Brie Larson. Hon är en Kree-krigare i kampen mot Skrullerna i en intergalaktisk konflikt som plötsligt hamnar på Jorden. På ett nästan ”Matrix”-liknande sätt upptäcker hon att hon har superkrafter utöver det vanliga, men vägen dit är snirklig och hon måste leta bland förträngda minnen för att ta reda på vem hon egentligen är. Filmen utspelas 1995 och är en slags prequel där SHIELD-agenten Nick Fury (Samuel L Jackson) får idén till att skapa Avengers. Det blir en del 90-talsnostalgi men de hade gärna fått ösa på med mer av den varan. Överhuvudtaget känns ”Captain Marvel” osäker på vad den vill vara. 90-talscool eller Star Trek-töntig, barn- eller vuxenfilm, humor eller actionrulle? Ibland glimtar den till och i de stunderna är ”Captain Marvel” riktigt bra. Eller snarare: man inser vilken kanonfilm det kunde ha blivit med en tydligare riktning. Efter att ha vinglat lite hit och dit börjar filmen hitta balansen mot slutet och lyckas trots allt fixa en bra introduktion av Captain Marvel in i Marvels filmuniversum. (TP) TIPSET Unga Astrid (2018) Precis som titeln antyder är detta inte en heltäckande biografi över vår mest älskade barnboksförfattare utan en film som fokuserar på Astrid Lindgrens unga år. Särskilt en period på några år som kretsar kring att hon blev gravid med den lokala tidningsredaktören i Vimmerby (som var gift och 30 år äldre), vilket ledde till att Astrid tvingades åka till Danmark och lämna bort sin son under några år. Filmen har några skönhetsfläckar, som att delar av ensemblen har svårt att hitta en gemensam tonträff, vilket bland annat märks i de spretande dialekterna. De enda som pratar småländska är föräldrarna, vilket gör att det nästan känns som en parodi i vissa scener. Men i övrigt är ”Unga Astrid” en fin liten film med tidstypiska miljöer som sätter ljus på en traumatisk händelse i Astrids liv som ofta sopats lite under mattan. (TP) FILM Helan & Halvan V.32 Eld & Lågor V.26 Helan & Halvan (eller Oliver Hardy och Stan Laurel som de hette i original) är ett av filmhistoriens största komedipar med sin storhetstid på 30-talet. Fortfarande är de ganska kända som begrepp och även om filmerna är rätt bortglömda så går det inte att förneka deras skicklighet i slapstickhumor som håller hög klass än idag. Och kanske kan denna biografi, med John C. Reillly som Helan och Steve Coogan som Halvan, fortsätta att hålla minnet levande av de två figurerna. Det är åtminstone ett väldigt lyckat försök. Reilly och Coogan är väldigt porträttlika i sina roller och skildrar med värme den vänskap som finns mellan radarparet, även om en gammal konflikt ligger och gror i bakgrunden. Filmen utspelas mestadels i det absoluta slutet av parets karriär, när de är på en fiaskoartad turné i Storbritannien. Salongerna är nästan tomma och filmen de ska spela in blir inställd. De är föredettingar med vacklande hälsa, och tvingas anstränga sig hårt för att försöka vända motgången. Bildmässigt är det en riktigt snygg film med vackra miljöer och en tidstypisk känsla. Det ligger ett moln av vemod över alltihop men i slutändan är det en fin liten film som värmer hjärtat. (TP) De flesta svenskar är välbekanta med Gröna Lund i Stockholm, men inte lika många vet om att det mittemot låg en konkurrerande nöjespark under åren 1923 till 1957 som hette Nöjesfältet. Dottern och sonen till respektive ägare råkade dessutom förälska sig i varandra, och så långt har ”Eld & lågor” en kanonstark verklighetsbaserad grundstory att utgå från. Fast nu nöjer sig filmen inte bara med det, utan den vill dessutom vara visuellt bländande och skapa filmmagi genom att låta färger, fantasi och upphöjd romantik skapa en sprakande fyrverkerifest för både öga och sinne. Japp, det är överdrivet, tillgjort och ofta fånigt, men filmen är så tydlig med att visa att just det är poängen att det blir svårt att använda det som fog för kritik. Och det är dessutom det visuella och de annorlunda berättartekniska greppen som är filmens styrka. Det är kul att se en svensk film ta ut svängarna och våga experimentera med formen för hur film kan se ut. Dock gör fokuset på det visuella att själva berättelsen ibland hamnar i skymundan. Filmen har många intressanta karaktärer och sidohistorier som gärna hade fått utforskas mer. ”Eld & lågor” vill skapa magisk filmromantik men går aldrig på djupet, vilket gör att det aldrig bränner till på riktigt. (TP) NOLLTRETTON 87 KLASSIKERN Blade Runner (1982) Ridley Scotts futuristiska och filosofiska science fiction-rulle blev snabbt en kultrulle när den kom. Filmen utspelas i Los Angeles år 2019, en framtid då människan (åtminstone i filmen) har lyckats skapa smarta och starka robotar, så kallade replikanter, som används som slavar. Dessa är så välgjorda att de inte går att skilja från riktiga människor och man upptäcker att de faktiskt är lite för välgjorda, de börjar nämligen medföra problem och man beslutar att ”pensionera” alla replikanter. Detta uppdrag utförs av så kallade ”Blade Runners” och en av dessa är Harrison Ford som har huvudrollen. I en dystopisk storstad åker han omkring och jagar replikanter i denna melankoliska actionfilm och tvingar tittaren att fundera kring filosofiska frågor. 2017 kom uppföljaren ”Blade Runner 2049” med Ryan Gosling i huvudrollen, den är också mycket sevärd. (TP)