Svensk Vattenkraft 1
vägar där så är lämpligt. Det är inte bara männis
kor som uppskattar kvarndammar. Även tusentals dammusslor samlas där och filtrerar det grumliga vattnet. I torrtider när vattnet blir varmt och fiskarnas ämnesomsättning ökar och somliga flöden torkar ut blir dammarna en sista tillflyktsort varifrån arterna kanske kan återetablera sig längs åfåran. De dammar och partier av ån som är beskuggade är naturligtvis då de mest värdefulla. Ett tydligt exempel där intressen och uppfattningar går emot varandra är utrivningen av kraftverksdammen söder om Bräkne Hoby. Fundamenten till det gamla kraftverket stod kvar och vittrade. En undersökning gjorde gällande att det fanns risker med att låta betongfundamenten vara kvar och en utrivning genomfördes av den kommunen i samförstånd med länsstyrelsen, eftersom den förordade borttagande av vandringshinder. Resultatet blev en snabb död för 30 000 dammusslor och en massa sediment som grumlade vattnet nerströms under lång tid. Där kraftverksdammen låg växer idag tätt med sly. Ronneby kommun har dock tagit ett principbeslut om att återställa en damm med lämplig fiskväg på platsen. Bild på urtappad damm - Det leder oss in på nästa hjärtefråga - klimatomställningen. Uppvärmningen är väldokumenterad vid det här laget. De torra somrarna och höstarna torkar ån ut uppströms Tiken. 2018 kom det enda tillflödet till Tiken från det kommunala avloppsreningsverket. Det effektivaste sättet att upprätthålla åtminstone ett miniflöde mellan sjöarna är att genom en förbättrad reglering av flödena mellan Hyllen, Fiskestadsjön, Ygden och Tiken. Om man sparar eller buffrar 10 cm vatten i varje sjö från vårvinterflödet inför sommaren innebär det teoretiskt runt 140 liter vatten per sekund i Bräkneån. Beräkningar gör gällande att avdunstningen ett normalår ligger runt 30 cm sjövatten, så i praktiken måste man pröva sig fram. Redan nu har Tingsryds kommun planer på att bygga om dämmet vid Tikens utlopp. En fiskväg ska tillskapas och ett system för buffring ska tas fram. Förhoppningen är att detta kommer att förbättra förhållandena nedströms. Även fiskvägarna förbi Stenfors gamla bruk och kvarn är under utredning. Här finns tydliga kulturhistoriska värden att ta tillvara och strövområden för rekreation. Turistnäringen är viktig för Tingsryds kommun. Den tredje hjärtefrågan gäller samspelet mellan skogsförvaltning och vattenförvaltning. Att dika ut i skogen förbättrar produktiviteten så pass mycket att det bör man inte låta bli. Men det är viktigt att spara vattnet i kärr och mindre våtmarker, liksom i sjöar och dammar för att minska skogens sårbarhet under torra perioder. Granbarkborrens härjningar dämpas betydligt så länge granarna har tillräckligt med vatten att bilda sav med. För det är saven som täpper igen de små hålen som granbarkborren gräver i barken. Många skogsägare överger torra backar som platser för granodlingen och satsar på tall istället. Olika skogsorgan informerar om bättre sätt att rensa skogsdiken, så att man låter ytvattnet rinna bort, men inte mer än nödvändigt och helst så att inte för mycket humus följer med dikesvattnet. Anders Blomquist, Bräkneåns vattenråd Om länsstyrelsernas samverkansremisser Sedan samverkansprocesserna startade för två år yttrar sig SVAF över de remisser som kommer från länsstyrelserna (alla kommer dock inte till vår kännedom). Det är dags för en liten summering av läget så här långt. Remisserna berör respektive prövningsgrupp och kommer i tre steg; först en nulägesbeskrivning, sedan en på denna baserad analys och till sist förslag på möjliga åtgärder. Varje dokument omfattar i genomsnitt femtio till hundra sidor vardera, ibland mer, beroende på prövningsgruppens storlek. Processerna är ganska långsamma, och det är ännu för tidigt att bedöma i vad mån länsstyrelserna tar intryck av våra yttranden. I takt med att samhället i stort på senare tid nåtts av ett bredare medve10 SVENSK VATTENKRAFT #1 2023 tande kring frågor om energi, ser vi dock tecken på att frågor kring elsystem och elberedskap så smått börjar ges en något större tyngd än vad som var fallet till en början. Generellt är SVAF: s mening att länsstyrelserna i dessa remisser kraftigt brister i att konkretisera den nationella planens mål; det vill säga att eftersträva dels största möjliga nytta för vattenmiljön, dels en effektiv tillgång till vattenkraftsel, som två jämbördiga samhällsintressen som i omprövningarna ska vägas mot varandra. Meningen med hela samverkansprocessen är att avvägningen ska vara klar när själva prövningen för moderna miljövillkor sedan ska ske i Mark- och miljödomstolen. Som de flesta är väl medvetna om fungerar denna process mycket dåligt i dagsläget, varför regeringen nu beslutat om en ettårig paus. Det är ännu oklart vad denna kommer att mynna ut i. Länsstyrelserna brukar hänvisa till att de bara följer Havs- och Vattenmyndighetens webvägledning Vägledning om samverkan inför prövning enligt nationella planen. SVAF menar att även denna uppvisar brister då den innehåller ett antal uppseendeväckande tolkningar av bestämmelserna, varav somliga t o m förefaller stå i direkt strid med svensk lag eller åtminstone lagstiftarens intentioner. T ex menar HaV i avsnittet ”Samverkans innehåll” att ”Utöver vattenmiljönytta är