Svensk Vattenkraft 1
Möte med fondens Dialoggrupp 9 februari deltog un
dertecknad vid ett möte med Vattenkraftens miljöfonds s.k. Dialoggrupp. Dialoggruppen och mötena är till för att lyssna på de parter som ingår i omprövningarna och se om det finns möjlighet att skapa bättre förståelse inom omprövningarna samt överlag underlätta dessa. Ett stort antal myndigheter och organisationer deltog: Vattenkraftens miljöfond (Anna Jivén), SVAF (Viktor Falkenström), Energiföretagen (Jonas Bengtsson), Havs- och Vattenmyndigheten (Anders Skarstedt), Riksantikvarieämbetet (Cissela Genetay), Älvräddarna (Margareta Svenning), Vattenmyndigheterna (enbart Västerhavet på plats, Annika Ekvall), Energimyndigheten (Fredrik Svartengren), Hembygdsförbundet (Helena Rosenberg), Svenska kraftnät (Mattias Jonsson), Naturskyddsföreningen (Mia Svedäng), Sametinget (Nadja Åstot, ej på plats, hade skickat in synpunkter på mail), Stiftelsen för Östersjölaxen (Thomas Johansson), Sveriges Fiskevattenägareförbund (Thomas Lennartsson). Utöver detta var LRF, SMHI, SKR och Naturvårdsverket inbjudna men kunde inte delta. Mötet genomfördes under lunch och fram till ca kl. 16.30. Nedan listas några reflektioner/slutsatser från mötet. Pausen är nödvändig Det fanns vid mötet en i princip helt unison uppfattning om centrala frågeställningar som SVAF tidigare har framfört kring pausen. D.v.s. att den är nödvändig, att pausen måste nyttjas till förbättringar av regelverket samt att samverkansprocesserna inte fungerar på det sätt som krävs för väl fungerande omprövningar. SVAF har ju en uppfattning i dessa frågor som har klargjorts gentemot regeringen i den skrivelse som i december skickades in vid remissen om pausen. Det är kanske inte så konstigt att dessa skäl inte delas av alla deltagare vid mötet men det verkligt intressanta var att merparten hade kommit fram till samma slutsatser. Det är inte särskilt många gånger genom åren som SVAF och Älvräddarna har kunnat enas om frågor som gäller vattenkraft men 12 SVENSK VATTENKRAFT #1 2023 när båda organisationerna anser att pausen är direkt nödvändig och måste fyllas med ett utvecklat innehåll av reglerna samt att samverkansprocesserna fungerar dåligt så är något väldigt fel i hur omprövningarna genomförs. Detta var en slutsats som delades av merparten av deltagarna vid mötet, det gavs uttryck för lättnad över pausen och att det nu finns hopp om preciserade regler till hjälp för omprövningarna. Vad dessa förändringar ska vara och hur de ska slå i omprövningarna beror så klart på vilken organisation som det är frågan om men om man bara ser saken ur ett övergripande perspektiv så måste följande slutsats kunna dras. Reglerna och samverkan fungerar inte Det finns nu bevis för att dagens regler och samverkan INTE fungerar på det sätt som lagstiftaren avsett och som omprövningarna förutsätter för att kunna fungera fullt ut. Det får med dessa förutsättningar anses vara direkt vansinne att fortsätta som om inget har hänt. Pausen är bevisligen nödvändig och det krävs förändringar men det nu sagda visar även att det är helt orimligt att fortsätta omprövningarna för de två omprövningsomgångar som lämnade in sina ansökningar under år 2022. SVAF har klargjort detta gentemot politiken i en särskild skrivelse men erfarenheterna från dialogmöte är ytterligare en del i hur absurt det framstår att fortsätta omprövningarna när i princip alla som kan ha något med processerna att göra är överens om att de inte fungerar. Svenska kraftnät aktiverar sig Det får anses ha skett någon form av positiv förändring av intresse för omprövningarna hos de två myndigheter i landet som har hand om frågor kopplade till begreppet god tillgång till vattenkraftsel. Både Energimyndigheten och Svenska kraftnät (Svk) har påtagligt börjat att röra sig emot ett för vattenkraften mera positivt håll. Särskilt Svk kom med intressant information. Dels så trycktes mycket på det projekt kopplat till Gullspångsälven som nyligen startade upp och dels att myndigheten i detta hoppas kunna skapa en sorts mall för hur man ska värdera vattenkraftens positiva bidrag och vad som ska vägas in i begreppet effektiv tillgång till vattenkraftsel. Tanken med detta projekt verkar vara att liknande utredningar och arbete ska göras på andra vattendrag där andra förutsättningar råder så att man kan skapa lite mer variation i utredningarna, en sorts typexempel för vattendragen i landet och därmed en form av mall hur man ska tänka kring dessa frågor. Detta är troligen en del i det uppdrag som regeringen gett Svk vilket framgår av pressmeddelande från den 16 februari: https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2023/02/svenska-kraftnat-uppdras-kartlagga-konsekvenser-for-elsystemet-som-omprovning-av-vattenkraften-kan-medfora/ Intressant får också anses vara att Svk har tagit fram totalt sju kriterier för vad som ska räknas in i begreppet effektiv tillgång till vattenkraftsel. Vad alla dessa kriterier var hann undertecknad inte skriva ned men det anges på en presentation som gavs in vid mötet och som ska bifogas kommande anteckningar så inom närtid bör detta klarna. Svk hade även kontrollerat de ansökningar som lämnats in och där funnit att inte en enda samverkansprocess som hittills genomförts hade hanterat de sju kriterierna på det sätt som myndigheten anser krävs. Faktum är att merparten av kriterierna, fem stycken, inte kunde anses ha berörts på ett enda sätt i alla inlämnade ansökningar. SVAF och dess medlemmar har sedan samverkansprocesserna drog igång krävt att få länsstyrelserna att beakta effektiv tillgång till vattenkraftsel vilket länsstyrelserna hittills med emfas har vägrat. När det nu går att leda i bevis att detta är helt i strid med vad landets expertmyndighet anser ska ingå i frågan så är det åter en omständighet som visar på bristen i samverkan, den uppfyller inte ens grundläggande delar av vad politiken har angett ska göras. Så kort sagt är det alltså frågan om ytterligare en omständighet som kan framhålla behovet av nya regler för samverkan. HaV och VM på kollisionskurs Det går att konstatera att det verkar finnas en klar skillnad i hur Havs- och vattenmyndigheten (HaV) å ena sidan och Vattenmyndigheterna (VM) å andra sidan ser på vattenförvaltningen, hur väl den fungerar