Svensk Vattenkraft 1
det enligt Havs- och vattenmyndighetens mening en
ergi- och kulturmiljöintressena som generellt bör vara i fokus för samverkan.” Detta är i sak en problematisk skrivning som ger sken av att det är vattenmiljönyttan som är huvudsyftet, avvägningen mot en effektiv tillgång till vattenkraftsel nämns inte ens. Inte undra på att samverkansprocesserna ser ut som de gör. Det är anmärkningsvärt att länsstyrelserna stöttar sig på en så undermålig vägledning och inte på eget initiativ tar uppgiften på större allvar. Som namnet antyder är nulägesbeskrivningen tänkt att förmedla en bild av just nuläget i den aktuella prövningsgruppen. Den förväntas innehålla en orienterande beskrivning av de tre huvudområdena vattenmiljö, effektiv tillgång till vattenkraftsel och andra allmänna intressen. I praktiken ägnas ofta huvudparten av dokumentet åt vattenmiljön, allmänna intressen likställs generellt med kulturmiljö (ett område som länsstyrelserna behärskar), medan elproduktionen oftast ges en perifer och påtagligt fragmentarisk beskrivning. Texterna i dessa avsnitt är återkommande allmänt hållna och till stor del kopierade rakt av ur officiella dokument. De så kallat platsspecifika beskrivningarna är i regel ytterst summariska och innehåller ofta inte ens grundläggande upplysningar om kraftverken, såsom t ex installerad effekt eller årsproduktion. De är i regel slarvigt utförda och språkmässigt undermåliga. Anmärkningsvärt nog finner man ofta mer konkret information om det enskilda kraftverket i kulturmiljöavsnittet. Det är otvetydigt att länsstyrelsens representanter vid besöken inte förstår vad de ser eller hur de ska beskriva tekniken. Återkommande sker sammanblandning av kWh, MWh och GWh vid angivande av årsproduktion vilket avspeglar sig i absurt felaktiga värden såväl uppåt som nedåt, det råder oförmåga att skilja på effekt och energi, och någon gång skapar man i okunskap även helt egna enheter (i en prövningsgrupp användes den hemsnickrade enheten kMh för att beskriva effekt). Länsstyrelserna uppvisar en frapperande brist på såväl kunskap som insikt i elsystemfrågor, trots att det i samverkan är just länsstyrelsernas uppgift att ur samhällets perspektiv bevaka dess intresse av tillgång till vattenkraftsel. Vattenkraftverkens stöd till elsystemet ur ett lokalt och regionalt perspektiv beskrivs endast i undantagsfall. Detsamma gäller information om vattenkraftens förmåga att bidra till kraftsystemstabilitet (spännings- och frekvensstabilitet). Även elberedskap behandlas bristfälligt och endast ett fåtal av nulägesbeskrivningarna tar upp om vattenkraftverken har möjligheter att bidra till t ex en ö-drift. Få nulägesbeskrivningar nämner i vilka vattenkraftverk det kan vara aktuellt med ökat effektuttag, effektivisering och ökad reglerförmåga. Vidare har länsstyrelserna som ambition att, som det brukar heta, redogöra för det aktuella rättsläget - det vill säga om det finns aktuella tillstånd för driften i form av domar, målnummer eller huruvida urminnes hävd avses åberopas av verksamhetsutövaren. I den mån vattendom i mera modern mening saknas är länsstyrelserna snabba med att låta förstå att det är oklart om verksamheten kan omprövas, och man vill då låta påskina att en nyprövning kan bli nödvändig. Här har SVAF i remissvaren börjat påpeka att efter 2019 års lagändringar kan det numera inte råda någon tvekan om att den verksamhetsutövare som kan visa att verksamheten vilar på äldre rättigheter ska anses bedriva denna med stöd av en rättighet som har tillkommit enligt motsvarande bestämmelser i miljöbalken. Äldre regelverk lämnade under vissa förutsättningar ett utrymme att utan föregående tillståndsprövning bygga i vatten för den som hade rådighet, och på dessa premisser menar SVAF att merparten av all småskalig vattenkraft kommit till. Det är viktigt att ha klart för sig, att möjlighet för den som förnärmades av en anläggning att stämma verksamhetsutövaren inför domstol hela tiden funnits, men om ett sådant ärende aldrig aktualiserats menar SVAF att anläggningen har tillkommit och brukats med omgivningens godtagande. Många gamla anläggningar finns t ex upptagna i äldre statliga inventeringar och är redovisade i ett antal SOU: er (Statens Offentliga Utredningar) från 1920-talet, liksom i Kommerskollegiums båda verk om Sveriges utbyggda vattenkraft 1919 respektive 1931. Då staten under hundra års tid uppenbart inte sett skäl att kräva prövning av dessa anläggningars laglighet, borde det inte råda något tvivel om att de en gång anlagts inom ramen för i tiden rådande rättigheter. När det sedan kommer till analyser och förslag är det uppenbart att länsstyrelserna inte förstår den fulla innebörden och konsekvenserna av de förslag de för fram. Föreslagna fiskvägar och minimitappningar i dessa ligger oftast långt över vad politiken kräver, och det är slående hur mycket energi en fiskväg drar om man räknar på flödet i densamma. Emellanåt blir det rent av komiskt när det i små vattendrag förs fram förslag på minitappningar överstigande MLQ, samtidigt som det ställs krav på en varaktigt stabil nivå i dammarna. Sådana förslag är naturligtvis naiva och självklart omöjliga att förverkliga under lågflödesperioder. Förslag på omfattande ombyggnad av intag med låglutande galler framförs nästan undantagslöst, oavsett om behov av detta föreligger eller inte. Här är HaV: s vägledning Utformning av passagelösningar, bilaga 5:11 bra att hänvisa till. I de allra senaste analys- och förslagsremisserna börjar nu vissa länsstyrelser föreslå att flödesmätningar av vattenhastigheten ska göras, men då blir det ofta fel i alla fall då man menar att det är hastigheten genom gallret som ska mätas, när det i själva verket är anloppshastigheten mot gallret som är av intresse. I det fortsatta arbetet med remissvar vore det värdefullt att i större utsträckning få ta del av verksamhetsutövarnas synpunkter. Det vore därför önskvärt att såväl regionala föreningar som enskilda kraftverksägare tar en kontakt med kansliet när samverkansprocesserna drar igång, så att vi tillsammans förhoppningsvis kan vässa argumenten ytterligare. För den som vill ta del av hittills avgivna remisssvar, finns dessa i dagsläget att rekvirera från kansliet. Marcus Jacobson SVENSK VATTENKRAFT #1 2023 11