Kollega 1
Danen och Nisha fi ck jobb på samma forskningsenh
et på Astra Zeneca i Mölndal. Astra Zeneca, på samma forskningsenhet som Danen. De tycker båda att sättet att jobba inte skiljer sig nämnvärt länderna emellan, förutom på en punkt: fi kapauserna. – Ja, herregud vad svenskarna fi kar! I England tog man sin kopp kaff e och gick tillbaka till sitt skrivbord. Här är fi karasten ett sätt att umgås och prata med sina kollegor, säger Nisha. Kollegorna, liksom grannar och nyfunna vänner, har varit en viktig del för att integreras i det svenska samhället. Paret blir ofta medbjudna på grillkvällar, fester och picknickar vid stranden. Nishas kollega har också kommit på en daglig lek för att förbättra hennes svenska. – Hon lär mig ett nytt svenskt ord varje dag för att utöka min vokabulär. Det går sakta men säkert framåt. På frågan om de saknar någonting blir de tysta en stund, men skakar sedan samstämmigt på huvudet. – Det är klart att vi saknar våra familjer, men tekniken har gått framåt och vi pratar med släkt och vänner på Skype nästan varje dag. Det känns också viktigt att hålla kontakten med dem så att Nathan känner till sitt ursprung. I övrigt saknar vi ingenting, vilket nästan känns skrämmande. Efter att ha hyrt ett hus nära Mölndal i över ett år har familjen nu köpt ett eget hus i Åsa, i Kungsbacka kommun. En milstolpe för att stanna kvar i Sverige för gott. – Att vi inte köpt ett hus tidigare berodde helt enkelt på att vi ville försäkra oss om att Nathan trivdes och hade det bra. Sedan visste vi för lite om omgivningarna för att kunna veta var vi ville slå oss ned. Skulle ni kunna tänka er att fl ytta igen? – Vi lever i en ombytlig värld och det måste man anpassa sig efter. Om det krävs att vi fl yttar igen kommer vi att göra det, men det kommer inte att vara av fri vilja. Vi har hittat vårt hem nu, säger Danen. LINA JONSSON 4-12 KOLLEGA 47