GLAS 1
/ krönikan / THIM PETTERSSON SENT SKA SYNDAREN VA
KNA – ÅRET VAR 2018 Möjligen är jag inte ensam om känslan av olust eller obehag när något ouppklarat kommer ikapp en. Eller när något man förträngt blir så tydligt att man nästan skäms. I det här fallet är det både dåligt och bra. Det är faktiskt lika motsägelsefullt som det låter. Dåligt, för att det är ett sent uppvaknande för mig, och bra för att fler kan vakna upp som jag själv gjort från min iver att vara uppdaterad i mitt ämne och helt enkelt sköta mitt jobb. Ge mig några minuter så ska jag försöka förklara och det är verkligen värt några minuter. I spåren av den första oljekrisen 1973–74 har jag haft intresse för i första hand utvecklingen av mer energibesparande fönster, isolerglas och kanske främst fasader med limmade isolerglas. Jag har stundtals, på ett näst intill ”nördigt” sätt, satt mig in i standardiseringsarbete och normer innom mitt intresse och kunskapsområde. En gagerat mig i branscharbete och påhejat energibesparing, passiv solenergi, varm kant, dubbelfasader och strängare krav på Uvärden. Sett passivhusen komma, med sina låga energiförbrukningar och sedemera sett dem passeras av ett ”Power House” i Trondheim, för mig det första i sitt slag, där vi limmat fasadelement och solceller till byggnaden. Kan vi tänka oss ännu strängare krav? Ett ”Power House” alstrar mer energi än vad det gör av med för uppvärmning, belysning och för driften av den verksamhet det är avsett att inrymma. Inte ens i början av detta projekt insåg jag till fullo den verkliga och bakomliggande anledningen till att man forskat och utvecklat denna typ av byggnad. Jag var fartblind av upphetsning inför stundande order på lim och bärande fog och för att igen skulle överträffa lagd budget. Först ett tag senare, också det i Norge i början av 2018, började helheten att klarna. Ett seminarium gav en del av bakgrunden till att vi framöver måste kunna tänka oss ännu strängare krav på Uvärden i fasader och fönster från myndigheters sida än de i dag rådande, trots att det ibland vid ogynnThim Pettersson, har ett gediget yrkesliv i glasbranschen som expert på lim, silikon och fogmassor vid byggnation. De senaste åren har han varit verksam inom Sika. Vid årsskiftet gick han i pension. Här skriver han om sitt uppvaknande om miljösituationen. sam placering blir utvändig kondens på de bästa isolerglasen med de lägsta Uvärdena. Utvecklingen går dock framåt med nya dynamiska eller elektrokroma glas som motverkar kondensbildning. Så att skruva upp kraven mot ännu bättre Uvärden skulle inte vara ett problem. Ja ja, tänkte jag, det är ju mörkerUvärden man talar om på glasfasaderna. Och det är självklart bättre Uvärde på väggar än på de glasade ytorna, där vi trots allt oftast har en viss glädje av Gvärdet, ”gratisenergin”, vid rätt placering av stärre glasytor … Jag hade inte förstått det övergripande problemet Självklart hade jag skummat igenom EUdirektivet 2010/31 ”On the energy performance of buildings” från maj 2010. Det låg inom mitt intresseområde och det låg där i bakhuvudet och skvalpade. Direktivet krävde i korthet ”… åtgärder för att minska den ökande energiförbrukningen”, och så något om ”Kyotoprotokollet och FNsamarbete om miljön”. ”Power House” i Trondheim. 18 GLAS 1.2019 / krönikan /