Omtanke 1
INTERVJU MIA MÖLLBERG Det började som värk i hand
lederna. Mia trodde att det skulle gå över, men efter en tid låste sig fingrarna och hon fick svårt att skära sin mat. Sjukgymnasten trodde det kom från nacken, men ortopeden konstaterade direkt att det var något neurologiskt. och dricka, men hur länge? Hon tror att hon förlikat sig med sitt öde, men ångesten kommer ibland. – Ångesten kommer i vågor och då tar jag lugnande tabletter. Jag får ångest när ett finger slutar att fungera från en dag till en annan. Jag får inte panik, men jag blir väldigt ledsen. Bland dem jag känner med ALS är jag den som är friskast och det ger mig dåligt samvete. Att se andra bli sämre och sämre hela tiden, det är tungt. 14 | www.ssil.se Och tankarna på barnens framtid gör mig ledsen. Får jag vara med när min yngsta tar studenten? Kommer jag att få vara med när de gifter sig? Även om jag finns i livet- kommer jag att orka? Men jag försöker att inte tänka på slutet, säger Mia. ATT BEHÖVA PLANERA FÖR SIN DÖD mitt i livet är nästan omöjligt att förstå för den som är frisk. Mia har ordnat med sina försäkringar, planerat sin begravning, skrivit det Vita Arkivet och Livsboken. – Hos läkaren sist diskuterade vi om vi skulle operera in PEG-kateter (för födointag direkt i magsäcken, reds. anm) eller inte. Jättesvåra beslut att ta, när man känner sig ganska frisk. Mia säger att hon inte vill att folk ska tycka synd om henne. – Jag tycker det är jobbigt när folk kom