Omtanke 1
GÄSTKRÖNIKA Skratt och bus kan få barnen att våga
”Målet med min fritid är att vara på äventyr och att samla på minnen”. Så säger en patient till mig när jag frågar vad han gör på fritiden. En annan patient berättar att han samlar på ”-sonefternamn” och börjar redogöra för de efternamn han samlat ihop. När jag frågar honom om han hört namnet ”Isaksson” blir han glad och säger att han ska lägga till det till sin samling. En tredje patient lär mig allt om olika hisstillverkare, maxvikter och modeller. Jag får lära mig vilka hissar i Stockholm som behöver renoveras. Såhär ser ofta mina första möten med barnen ut. Nästan lika ofta möter jag barn som skriker eller springer ut ur rummet. Då kan det hjälpa att skifta fokus, att prata om något som barnen tycker om. Därför pryder nu ett Pokédex min bokhylla, så att jag kan möta barnen i deras imponerande kunskaper om Pokémon. Intill står två tjocka pärmar med fakta om dinosaurier. JAG JOBBAR MED barn med tvångssyndrom i kombination med diagnos inom autismspektrumet. För barnen vi träffar är kunskap som lärs in i en situation oftast inte självklar i en annan. Därför jobbar vi mycket i barnens hemmiljö, i skolan och på stan. Jag hyser stor ödmjukhet för de familjer som släpper in oss i sina hem och vågar visa oss sina svårigheter. Varje dag imponeras jag av föräldrar som inte ger upp kampen om sina barns rätt till välmående, trots att de ofta jobbar i motvind. Varje dag förundras jag över hur barn som har det så svårt ändå kan sprida så mycket glädje. FÖR ATT MOTARBETA tvången arbetar vi med 46 | www.ssil.se exponering med responsprevention, där barnen i små steg utsätter sig för sådant som väcker obehag utan att göra sina tvångshandlingar. När jag berättar för barnen om hur exponering går till är de ofta skeptiska till att det kommer att fungera. Då brukar jag slå vad med barnen, och lova att jag ska göra något riktigt pinsamt om vi inte lyckas. Det kan locka barnen att försöka. Jag har nyss börjat min bana som psykolog (efter ett år som PTP-psykolog), men min ringa erfarenhet säger mig att motivation är A och O för en lyckad behandling. Jag älskar att hitta på lite tokiga övningar, såsom att exponera för smuts medan vi leker kurragömma eller att ge föräldrarna i uppgift att imitera tvångsmonster. Det här ger barnen erfarenheter av att lyckas, som de kan bära med sig i livet. Det visar dem något som Nalle Puh så fint sätter ord på: ”Allt är svårt innan det är lätt”. JAG HAR FÅTT uppleva både framgångssagor och behandlingar där jag önskar att vi hade kunnat göra mer. Barnen kommer till oss i ett kritiskt skede där tvången innebär ett stort lidande och en rad undvikanden. Vi jobbar med intensiv KBT-behandling för att snabbt bryta den nedåtgående spiralen, men ibland tycks inte all envishet i världen hjälpa. Därför försöker jag i minnet bevara varje leende, varje skratt och varje framgång. Dessa kan jag plocka fram i de stunder då det är svårt att orka med. Jag försöker ständigt söka nya lösningar, även när en uppgift känns omöjlig. Mitt synsätt delar jag med barnbokskaraktären Mulle Meck: ”Problem är bara möjligheter i arbetskläder”. ● Annika Branderud Legitimerad psykolog med KBT-inriktning BUP OCD och relaterade tillstånd »Varje dag imponeras jag av föräldrar som inte ger upp kampen om sina barns rätt till välmående, trots att de ofta jobbar i motvind.« FOTO: PRIVAT