Lera 1
REPORTAGE: KERAMIKEN SOM FRAMTIDSMATERIAL ETT URÅ
LDRIGT FRAMTIDSMATERIAL Tendenser i samhället och arkitekturen borde gynna keramiken som byggmaterial. Först och främst en strävan efter hållbarhet, men även en längtan efter det gedigna, efter mening och sammanhang. Sofia Tjernström beskriver en utveckling inom svensk arkitektur där keramiken borde ha en given plats. Text SOFIA TJERNSTRÖM K 38 eramik har inga skadliga biverkningar vid tillverkning, användning (emissionsfritt), demontering eller dekonstruktion. Alla ämnen är kemiskt bundna i gods eller glasyr. Det kan inte brinna, tål värme, ljus och kemikalier samt är lätt att rengöra. Dessutom är det oerhört hållbart, vilket mängder av gamla byggnadsverk över hela världen vittnar om. Keramik är alltså ett ypperligt material i en framtida miljömässig hållbar utveckling. I SVERIGE HAR det keramiska materialets användning i arkitekturen följt en tradition av energieffektivitet och hållbarhet, kanske som en konsekvens av vårt klimat. Via kakelugnen och operahuset i Sydney (klätt i vitglaserade klinkerplattor tillverkade vid Höganäsbolaget) fram till dagens uppmärksammade solitärer som Loka Brunn, Lux och Malmö Live. Arkitekterna bakom dessa byggnader har naturligtvis valt keramik som fasadmaterial av flera skäl, men en gemensam nämnare är strävan efter hållbarhet. 2017 befinner vi oss mitt i en byggboom. Behovet av nya bostäder är enormt och det byggs så att det knakar. Senast vi behövde bygga mycket på kort tid landade vi i miljonprogrammet – där likadana enheter restes rationellt och rullades ut över åkrar. Kvalitet i såväl material som byggteknik lämnade mycket att önska. Inte heller det arkitektoniska uttrycket värderades högt och identiska hus upprepades över stora områden. Husen var så lika att det är lätt att gå vilse och svårt att hitta hem. Idag, ca 50 år senare, står dessa områden inför gigantiska renoveringsbehov. Även om byggandet under de följande årtiondena haft högre arkitektoniska ambitioner är det ändå påfallande hur lite variation som har uppnåtts. Från norr till söder har släta, gärna vita, lådor med nymodernistiska ambitioner poppat upp. Nya material och nya tekniker som ska spara tid och pengar har prövats och inte sällan förkastats på grund av oväntade egenskaper och ibland ohälsosamma biverkningar. Trots dess ringa ålder har många av husen åldrats betänkligt, utan värdighet. IDAG HANDLAR STADSPLANERING mycket om blandstad där inte bara funktioner, utan också form, uttryck och material växlar. Gestaltningen söker variation och detaljrikedom. Vallastaden i Linköping, där bo- och samhällsexpon under september visat upp nya sätt att bygga, bo och leva, är ett tydligt exempel på hur man blandat och varierat nästan in absurdum. Byggherrarna har inte konkurrerat med pris utan med kvalitet för att tilldelas en mindre del av ett kvarter. Ingen arkitekt har LERA #4 2017