Omtanke 1
Om Katarina Bjärvall Ålder: 53 år. Yrke: Frilansj
ournalist och författare. Senaste bok: Störningen – adhd, pillren och det stressade samhället. Utgivningsår: 2019. Förlag: Ordfront. Andra böcker: En gravad hund. Det svenska språket i en mångkulturell vardag (2001), Vill ha mer. Barn, tid och konsumtion (2005), De livsviktiga. Berättelser om lärare(2007), Under tiden (roman) (2008), Var är du? Människan och mobilen (2011), Yes! Därför köper vi det vi inte behöver (2015). Många av dem med adhd som Katarina Bjärvall har intervjuat berättar att de fått svåra biverkningar. Vid senare studier har man tittat på personer som medicinerats under längre tid. Då har det visat sig att de positiva effekterna av medicinerna avtar när barnen blir äldre och fortsätter in i vuxenlivet, men problemet med minskad längdtillväxt sitter i. Slutsatsen som Bjärvall drar i boken är att det inte är säkert att det är värt att medicinera under lång tid eftersom de negativa effekterna då tar över. KATARINA BJÄRVALL HAR även tittat närmare på de femtio mest framstående adhd-forskarna i Sverige – de som sitter i forskningsråd hos myndigheter och patientorganisationen Attention samt de som blir intervjuade i medier. – Av dessa är det 24 som direkt har tagit emot pengar av läkemedelsbolag – en del i sina forskningsprojekt. Många har också egna företag vid sidan av sina ordinarie tjänster på sjukhus, universitet och 24 | www.ssil.se högskola där de reser runt och håller föredrag i regi av läkemedelsbolagen. – Diagnosen adhd har på senare år blivit avstigmatiserad, vilket är av godo. Man behöver inte skämmas längre, man blir förstådd och behöver inte förklara sig. Många vet vad det innebär och vad man kan förvänta sig av en person som har adhd och hur en högre tolerans för en person som kan uppfattas som jobbig på något sätt om den har adhd. BJÄRVALL TILLSKRIVER DEN positiva attitydförändringen till stor olika kampanjer som exempelvis Underbara adhd som drivs av Georgios Karpathakis – föreläsare, författare och initiativtagare till en plattform där berörda kan mötas och få information. Under senare år har även många kända profiler trätt fram både i Sverige och i andra länder där de inte alltför sällan har framställt adhd som en superkraft. – Där börjar man tangera det problematiska – när det blir för ensidigt. Adhd är trots allt en psykiatrisk diagnos och den är problematisk på många sätt. Men att få en diagnos är för de allra flesta bra. – Livet blir ofta enklare efter diagnosen än det var innan, så det fyller en funktion. Men baksidan är att personer med lindrig adhd kan lockas av att få en diagnos och då få tillgång till mediciner som de egentligen kanske inte behöver, avslutar Katarina Bjärvall. ●