Omtanke 1
– Diagnoserna har bidragit till att få svar och d
ämpat en oro som vi har känt. De har hjälpt oss att kunna lägga pusslet om William och en ökad förståelse för varför han inte klarar vissa saker. Även om det många gånger gör ont, för vi vet »Med en diagnos så vet vi bättre hur vi ska agera« att vi kommer att behöva kämpa för och med honom i resten av våra liv, men med en diagnos så vet vi bättre hur vi ska agera. Efter att under lång tid ha varit utför stora psykiska påfrestningarna satt kraschade även Maria Lindgren och gick in i väggen. Tecknen hade funnits under en lång tid men, varken hon eller läkarna förstod vad de innebar. I maj 2017, när William blev hemmasittare, kom symptomen på allvar. Trots det kämpade hon på lite till – fram till sommaren. – Jag tappade minnet och hade jättesvårt för att orientera mig. Men i min värld fanns det bara att fortsätta för Williams skull, där och då. Jag tog inte tag i mina egna problem utan körde på. Så kom hösten och det visade sig att sommarlovet inte hade räckt som återhämtning. Vid skolstart för tre år sedan kom hon inte upp ur sängen. Hon fick ångest och hjärnan fungerade inte ordentligt och det blev heltidssjukskrivning. Hon klarade inte ens av att fylla i de blanketter och frågeformulär som läkare försåg henne med och försäkringskassan krävde för att hon skulle få ersättning. I DAG HAR familjens nedåtgående spiral vänt och alla mår mycket bättre. Sedan de fick hjälp av psykolog och närvaroteamet vet Maria Lindgren och hennes man (Kim – i boken är namnet fingerat med namnet Fredrik) att de inte längre är ensamma om att tänka på Williams bästa. Nästa pärs är gymnasiet. Under hösten 2020 ska en särskoleberedning avgöra om William får gå i särskola. – Kampen är inte över än, men nu finns det andra människor som tar vid. Jag behöver inte längre dra hela lasset själv som jag har gjort under så många år. Jag känner mig trygg i det och kan fortsätta att läka och få vara mamma och inte enbart planerare och samordnare till alla mina tre barn. Vad hade skolan kunnat göra annorlunda i er situation? – De brast i det mest grundläggande i att ta till sig att här fanns en elev som upplever sig mobbad. Det måste förhindras och stoppas. Jag tänker att man direkt kontaktar trygghetsteam och elevhälsoteam och hjälper ett barn. Man frågar om barnet behöver gå till en kurator samt flyttar på mobbarna så att det utsatta barnet inte behöver ha dem bredvid sig i klassrummet, vilket William hade. De hade till exempel kunnat ta dit barnens föräldrar för information och dialog, med mera. Maria Lindgren hade bland annat föreslagit att skolan skulle ha ett stormöte med de andra barnens föräldrar, där hon kunde berätta om William, hans diagnoser och mobbingen som han därför utsattes för. Syftet till ett gemensamt möte med andra föräldrar var också att diskutera hur de gemensamt skulle kunna stoppa mobbingen och hitta lösningar för allas skull, inte enbart Williams. Men rektorn hade avböjt förslaget. – Vi märkte knappt de insatser som skolan gjorde, och det de gjorde hjälpte inte. Vi såg bara en kille som mådde jättedåligt och rasade mer och mer för varje dag. MARIA LINDGREN HAR i dag återgått till arbetslivet, men arbetar numera 80 procent. Hon har hittat en arbetsplats i närheten av Williams skola för att slippa den dagliga pendlingen från Haninge kommun in till Stockholm City och hon kan även påverka mycket av sin arbetstid själv. Men sviterna av utmattningssyndromet finns kvar. – Jag har fortfarande trötthetssymptom – ibland måste jag bara släppa allt och gå och lägga mig. Och jag har en smärta i kroppen, som ett resultat av utmattningssyndromet, som jag får lära mig att leva med. Även William mår bra. Han är i dag 15 år, ska fylla 16, och går sista året i grundskolan i en klass för elever med särskilda behov. Det är färre elever och högre personaltäthet, men de följer den ordinarie läroplanen. – De jobbar individanpassat eftersom eleverna har olika behov och lärarna lyssnar på eleverna. Där finns en god människo- och elevsyn om att välmående leder www.ssil.se | 45 till bättre resultat i skolan. Ett barn som mår dåligt, presterar inte lika bra. Orsakerna till varför en människa får epilepsi varierar. Det finns genetiska orsaker och det kan bero på ett kraftigt slag mot huvudet, men likväl kan epilepsi utlösas av stress och sömnsvårigheter. En av de vanligaste orsakerna till epileptiska anfall anses vara stress, även om det inte är vetenskapligt belagt. Epilepsi är den vanligaste kroniska neurologiska diagnosen i Sverige. – Sedan ett år tillbaka har William inte haft några anfall, vilket tyder på att han inte är utsatt för hög påfrestning. Och höstens stora utmaning med att hitta en lämplig gymnasieskola påverkar inte honom. – Hos William finns ingen oro, för han vet inte vad begreppet gymnasium betyder och har svårt för att föreställa sig för vad det kan vara. Han lär oss att leva i nuet, avslutar Maria Lindgren. ● Hjälp – jag drunknar! Maria Lindgren har skrivit ned sin och Williams berättelse i en bok: Hjälp – jag drunknar! En förälders kamp för sitt barn och vägen tillbaka. I boken är namnen fingerade, där heter William Liam. Här figurer också lillasystern Joline, som tog stort ansvar för William och också drabbades av utmattningssymptom. Boken är framställd på Nomen förlag och finns att köpa i de vanliga kanalerna på nätet såsom Adlibris, Bokus och cdon.com. Maria Lindgren är specialpedagog och föreläser också med olika teman om barn med särskilda behov. WWW.MARIALINDGREN.SE