Omtanke 1
INTERVJUN ”Jag vägrade ta till mig de här stegen”
Robert Bohman var festfixare, konceptdesigner och ett känt namn i Stockholms nöjesliv på 90-talet. Till en början tog han droger för att bli kreativ – något som dock snart eskalerade till ett missbruk. Det tog sedan år av återfall och turer mellan sjukhus, polis och olika behandlingshem innan han till slut fick den hjälp han behövde för att tillfriskna. När han hade varit drogfri i fem år utbildade han sig till alkohol- och drogterapeut och startade eget behandlingshem. Nu har han varit drogfri i 17 år och går vidare och startar nytt. TEXT: JENNY FORS FOTO: THE DRAVING ROOM OCH JENNY FORS Som liten var Robert Bohman ett barn som sökte kickar. Han kände tillfredsställelse när han klättrade högst upp i ett träd. Men kickarna ebbade snabbt ur och han tvingades höja ribban för att på nytt uppleva spänning. – Då kunde jag till exempel hoppa från trädet... Efter några gånger bröt jag foten och fick då ett nytt endorfinpåslag, berättar Robert Bohman. Han minns hur spännande det kändes när han som fyraåring fick tag i en liten brun flaska som han mamma hade ställt i kylskåpet. Flaskan innehöll AD-droppar, vilket Robert inte visste. – Jag drogs till den där lilla flaskan och när jag fick tillfälle hällde jag i mig hela i ett svep. Det hände ingenting förutom att jag fick lite ont i magen... Men det var förbjudet och spännande! DET SKULLE DRÖJA många år innan han förstod att kicksökandet faktiskt var ett tecken på beroende. Roberts styvfar var alkoholist och så även hans biologiska far. Själv tänkte han som barn att alkohol var något obehagligt, och att han inte skulle bli som de vuxna som drack. Det skulle helt enkelt inte hända honom. Ändå var det exakt så det blev. – Jag var tolv år när jag drack första gången. Jag hade tagit en vinflaska av farsan och bestämde mig för att ta ett glas innan jag skulle gå till ungdomsgården. Det var en fantastisk upplevelse. För första gången kände jag att det är så här jag ska vara. Jag vågade snacka, dansa, prata med de snygga tjejerna. Jag trodde att jag hade hittat ett sätt att vara mitt bästa jag. ALKOHOL VAR BARA början. Sedan fortsatte Robert med cannabis och hasch, en klassisk resa. Hans vänner rökte också, men satt mest hemma och gjorde ingenting. Själv ville han göra saker, skapa något. Han ville komma bort från förorten. – Jag tror att jag var sexton år när jag fick höra talas om amfetamin för första gången. En drog man blev pigg och uppåt av. Jag förstod direkt att det skulle vara något för mig. Jag tog det ofta när jag var ensam och mitt på dagen. Jag trodde att drogen gjorde mig kreativ. Vad jag inte förstod var att min kreativiteten redan fanns där. Robert började designa möbler, kläder och smycken. Han inbillade sig att drogerna blev en hjälp i skapandet. Om Robert Bohman Ålder: 47 år. Bor: Berlin/Stockholm. Familj: Massor med barn. Bakgrund: Festfixare och designer i Stockholm på 90-talet som knarkade för att bli kreativ. Han utbildade sig till alkohol- och drogterapeut och startade behandlingshemmet The Draving Room efter att ha varit nykter och drogfri i 14 år. Aktuell med: Nya öppenvården The House Stockholm – Berlin och flera nattklubbsprojekt i Stockholm. Han har hela tiden fortsatt vara aktiv som konceptdesigner. www.ssil.se | 11