Barnbokskatalogen 2019/2020 1
Barn och föräldrar i Arjeplog Frukosten är uppduk
ad och elden brinner i träkåtan på gården när barnen kommer till Arjeplogs förskola på morgonen. Tvåårige Elov tar en bit av det samiska brödet gáhkko och kryper upp på bänken bredvid språkstödjaren Sara Unnes. Sara besöker förskolan två dagar i veckan för att leka, sjunga, baka och prata samiska med barnen. Hon är renskötare till vardags och tillhör det kanske 40-tal personer som talar pitesamiska, ett av de mest akut hotade samiska språken idag. – Barnen får inte tillräckligt med samiska men det är betydligt mer än vad jag fick som liten. Vi talade samiska hemma, men jag fick kämpa jättemycket för att få läsa det i skolan. Oftast fick jag bara läsa på egen hand under timmarna på skolbussen. Men det håller på att förändras. När min generation får barn kommer det förhoppningsvis att vara självklart att de ska få prata samiska både hemma och i skolan, säger Sara, som är nyss fyllda 23. Av de elva barnen som nu går på förskolans samiska avdelning, talar bara två samiska hemma; Sunna Astri och lillebror Isak-Ánot. Mamman Gry Helen Sivertsen, som jobbar med webb och sociala medier på Silvermuseet, har velat ge sina barn de möjligheter hon själv saknade under uppväxten i en norsk fjälldal. – Jag tycker om att den samiska avdelningen är åldersblandad. De stora hjälper de små. De lär sig tillsammans och får växa upp i en samisk miljö. Mina föräldrar fick inte lära sig 32 samiska så det var bara enstaka ord vi använde, säger Gry Helen. I skolan fick jag inte veta att jag hade rätt att läsa samiska förrän i slutet av högstadiet. Jag läste samiska på gymnasiet och efter det på Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk. Sedan tog jag jobb som barnflicka i en samisktalande familj under ett år, och utvecklade språket genom samtal. Gry Helen Sivertsen önskar att all personal på avdelningen kunde samiska. Idag kan ingen av den ordinarie personalen det. – Samer måste själva vilja utbilda sig till förskollärare och lärare och ha möjlighet att utveckla sitt språk. Det kräver oerhört mycket mer resurser. Men hur det än är har jag gett mina barn en grund att bygga vidare på, mer än jag själv hade. Arjeplog är en samisk förvaltningskommun. Det innebär att kommunen enligt lag måste erbjuda bland annat förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller till väsentlig del på samiska. Men det är ont om personal som talar språken. Barnskötaren Ruth Celina Norén, har bara gått en kortare kurs i nordsamiska. – Jag lär mig förstås mer i arbetet med barnen och språkstödjaren, säger hon och visar runt på avdelningen, där väggar och golv är täckta av lappar med ord och fraser på samiska med svensk översättning. Miljön är uppbyggd med inslag av samiska traditioner och kultur. En liten tygkåta med låtsaseld, där barnen kan krypa in, prata, läsa eller bara fundera. På väggen utanför hänger koltar på rad under en rund kalender över renskötarnas åtta årstider. Den är illustrerad med foton som barnen har tagit med hemifrån.