Omtanke 1
»Han vände mitt liv på ett avgörande sätt och jag
blev där och då en bättre person« livsavgörande. Vi har en fin relation än i dag, säger Nadim. Nadim berättar om Tobias, sin bästa vän sedan tredje klass. De gick i samma klass i alla år, ändå upp till gymnasiet, spelade i samma fotbollslag och gjorde lumpen tillsammans som brandmän. När de tillsammans suttit och sökt jobb upplevde Nadim för första gången en diskriminering. – Vi sökte samma jobb, han blev kallad till sex intervjuer och jag till en. Vi hade i princip likadana cv:n. Den orättvisan tände en eld som aldrig skulle slockna. Sen var det min gamla rektor Håkan som anställde mig som obehörig idrottslärare och jag jobbade för honom i ett år. Han frågade vad jag skulle bli sen och jag sa att jag funderade på att bli polis. På gymnasiemässan i trean var det en polis som sa att de behövde en person som jag, med annan etnicitet. HAN HADE ALDRIG tidigare ens tänkt tanken på att bli polis, men Nadim sökte, eftersom polisen hade öppnat en dörr på glänt. – Jag kände mig välkommen, precis som jag alltid känt mig välkommen i Sverige. Jag sökte och kom in på polishögskolan. Jag kände inte att jag hörde hemma där, men jag kände att jag behövdes. De första åren jobbade han som ingriSå jag blev kamratstödjare och ungdomar kom till mig och ville att jag skulle följa med till matsalen, till cykeln eller till kuratorn. Håkan vände min energi åt rätt håll. Han vände mitt liv på ett avgörande sätt och jag blev där och då en bättre person, säger han och fortsätter: – Inför mitt sommarprat 2021 ringde jag Håkan och berättade att jag skulle prata om honom och vad han gjort för mig. Då sa han att han inte gjort något speciellt för mig, han hade bara gjort sitt jobb. Jag tappade hakan faktiskt, för mig var han pande polis, de som kommer när man ringer 112. Men efter en trafikolycka som kostade honom ett knä började han jobba som områdespolis och sedan supporterpolis. – Jag var bra på att skapa relationer och nå fram till människor vilket behövs när man jobbar med supporters. Vidare jobbade han med underrättelseinhämtning och sedan med brottsprevention på strategisk nivå som kommunpolis i Borås och Bollebygd. Mellan 2019-2021 var Nadim med som polisexpert i teveprogrammet ”Veckans brott” som är det roligaste han gjort. – Det var roligt dels för att jag fick testa mina kunskaper och erfarenheter inför hela landet, men också mitt sätt att kommunicera ett budskap på ett begripligt sätt, berättar han. En bokförläggare tog kontakt med Nadim och frågade om han ville skriva en bok om sitt liv. Han skrev några sidor men blev inte nöjd så han bad journalisten Sara Nygren att skriva hans historia, utifrån ett råmaterial som Nadim skrev själv. – Det är en integrationsberättelse som inte alls är unik, men den är underberättad. När jag fick chansen så tog jag den. Under skrivprocessen fick jag och min familj en chans att bromsa in och titta tillbaka på våra liv. Vi fick liksom läka som familj i den processen. Jag tvekade aldrig att berätta min historia, det var jobbigt emellanåt men helt klart värt det, säger han. Boken ”Min väg från flykting till hela Sveriges polis” kom ut 2022 och fick ett mycket fint mottagande. – BOKEN HAR gått jättebra och jag firade att den sålt 23 000 exemplar i samband med min 40-årsdag förra året. Sen släppte jag kontrollen över siffrorna så jag vet inte vad vi ligger på nu och jag kommer troligtvis att skriva mer i framtiden. Det finns hårt slutna lock hos polisen som jag inte vill lyfta på ännu, menar han. I december 2022, en månad innan boken kom, jobbade han heltid som polis, läste in ljudbok och föreläste runtom i landet. Efter en sista läsning av boken skulle han gå på ett julbord. När han parkerat bilen och skulle gå ur lydde hans kropp inte honom. – Jag kom inte ut ur bilen. Jag satt där med händerna på ratten men varken armar eller ben rörde sig. Först blev jag väldigt rädd och trodde jag fått en stroke, men sen lyckades jag till sist ta mig ur och gå iväg. Jag tog en liten tallrik med mat och stannade inte ens en halvtimme, www.ssil.se | 13