Svensk Jakt Redaktören
Svensk Jakt Jakt i Ryssland
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnyheter
Svensk Jakt Bäverjakt
Svensk Jakt I backspegeln
Svensk Jakt Test av vakumförpackare
Svensk Jakt Dovviltets år
Svensk Jakt Viltvård
Svensk Jakt Guldbockar
Svensk Jakt Rensäker foderautomat
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Sett & läst
Svensk Jakt Hälgeserien
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet
Svensk Jakt Jaktbart vilt
Svensk Jakt Soltider
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro REGIONALT
Värmland & Örebro En värmländsk guldgalt Galten hade varit på åteln flera gånger och den var lika hög som rulltunnan med foder. Att det var ett stort vildsvin visste Per Fyhr redan när han smög ut till åteln i decembermörkret. Per Fyhr jagar i Kestad i Sillerud, Årjängs kommun. Där har vildsvinen ökat i antal de senaste åren. Per ser dem som ännu ett jaktbart vilt, som komplement till mer traditionell älg- och rådjursjakt. Dessutom förlänger vildsvinen jaktsäsongen. För att ha kontroll och möjlighet till jakt har Per Fyhr en välbesökt vildsvinsåtel på markerna. – Jag har en åtel där jag har haft en grupp mindre grisar under vintern, men när den här stora galten dök upp så försvann de andra. Jag bestämde mig för att försöka skjuta den, både för att få de andra vildsvinen tillbaka och för att inte riskera att få hundar skadade under jakt, säger Per Fyhr. Bilderna i Pers åtelkamera visade på ett rejält vildsvin med stora betar. Ett vildsvin lika högt som den stora plasttunnan fylld med majs och annat foder. – Betarna gick ända upp på nosryggen. Det var svårt att se exakt hur stor den var, men att det var ett stort djur förstod jag, säger Per. Den 14 december var det dags. Per visste ungefär när galten brukade besöka åteln och jakten blev inte så dramatisk. – Men efter skottet rusade den iväg. Det brakade och knakade i en röjning som den försvann in i, och sedan tyckte jag att jag hörde ett pustande. Men jag satt nog kvar i tio minuter innan jag lämnade åteln, säger Per. Han bedömde det som allt för riskfyllt att gå direkt på vildsvinet i röjningen, så han gick hem, 92 Galten vägde 155 kilo och hade fina, oskadade betar som mättes till 120,09 poäng, vilket ger en guldmedalj. tog med sin fru Åsa Fyhr och fyrhjulingen för att få stöd och bättre ljus. Vildsvinet hade sprungit 80–90 meter, vänt tillbaka mot åteln och låg dött cirka 40 meter från skottplatsen. Där och då tyckte ändå Per att galten inte var så stor, men när den väl kom in i slaktboden och FOTO: ÅSA FYHR hängdes upp blev bilden en annan. Vågen stannade på 155 kilo, och betarna har bedömts som en guldtrofé med 120,09 poäng. BOO WESTLUND Nr 5 2021 SVENSK JAKT
Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt Sydost
Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser
Svensk Jakt Nästa nummer