Svensk Jakt Redaktören
Svensk Jakt Jakt i Ryssland
» 2 3 4 ilsken björn skulle kunna väcka dessa tre
slitna jägare. Dagarna går och jaktlyckan uteblir. Många tunga steg tar oss till en karg och vindpinad platå varifrån vi har god sikt över kringliggande dalar och sluttningar. Alla plagg som legat nedpackade tas upp och dras på så att kroppen kan hålla värmen. Tidigt nästa morgon upptäcker Fedor en grupp vildrenar som betar i en slutting tre kilometer bort. Med hjälp av tubkikaren bedömer han att två av tjurarna i gruppen är värda att försöka komma åt. Vi lägger upp en plan för hur vi ska närma oss djuren och ger oss av. Vi vandrar i terräng långt ner på sluttningarna. Här är växtligheten mer frodig. Lågväxta tallbuskage breder ut sig i området. Tallkottarna är fyllda med pinjenötter, vilket är björnens stapelföda inför vintern. – Det här är typisk björnterräng så var uppmärksamma, säger Fedor när vi träder in i buskaget. Här och var ligger gammal björnspillning som vittnar om att Fedor inte tagit SVENSK JAKT Nr 5 2021 gevär et ur ryggsäcken utan anledning. Rätt vind Nere i dalen korsar vi en flodfåra. Vattnets klarblå färg bryter vackert av mot en gråvit stenbotten. Vi smyger i skydd av lärkarna som reser sig på vardera sida om flodfåran, fram till foten av den bergsrygg som vi måste upp på för att från toppen vända mot vinden och renarna vi tidigare sett. Över bergsryggen cirklar tre kraxande korpar. – De vet att när människor och vilt kommer i närheten av varandra kan det innebära mat, därför försöker de ”Vi tar ytterligare några varsamma steg för att få fri sikt. Det är fem renar som intet ont anande ligger och lapar sol ...” leda oss till djuren, säger Fedor. Svetten rinner och kängorna skaver under den långa marschen. Innan vi påbörjar den sista ansmygningen lägger vi ifrån oss allt utom våra vapen, tar några munnar vatten och hämtar andan. I sluttningen växer lärk, tallbuskage och lövsly. Under en stund är vi lite desorienterade. – Jag tror det var längre ner vildrenarna gick, viskar Kaspars. Lapar sol Försiktigt tassar vi nedåt och får plötsligt se ett par horn sticka upp bakom en liten knalle, bara ett hundra tal meter bort. Vi tar ytterligare några varsamma steg för att få fri sikt. Det är fem renar som ligger och lapar sol på en bädd av mossa och lavar. Kaspars lägger sig ner, fäller ut benstöden och för kolven till axeln. I samband med det börjar renarna ana oråd och ställer sig upp. Närmast oss ligger de två tjurarna, men när de reser sig står de omlott. Kaspars lägger korset i bogen på renen han 2. Spillning från snöfår ger oss anledning att stanna upp för att studera omgivningarna en stund. 3. Björnhanen vars försök att komma över en enkel måltid slutade illa. 4. Under en av äventyr et s första dagar hade artikelförfattaren glädjen att få studera ett snöfår på nära håll. Enligt Fedor är det ytterst ovanligt att man kommer närmare ett snöfår än 400 meter, varför detta var en upp levelse som är få förunnad. » 15
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnyheter
Svensk Jakt Bäverjakt
Svensk Jakt I backspegeln
Svensk Jakt Test av vakumförpackare
Svensk Jakt Dovviltets år
Svensk Jakt Viltvård
Svensk Jakt Guldbockar
Svensk Jakt Rensäker foderautomat
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Sett & läst
Svensk Jakt Hälgeserien
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet
Svensk Jakt Jaktbart vilt
Svensk Jakt Soltider
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt Sydost
Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser
Svensk Jakt Nästa nummer