Barnböcker 2017/2018 1
Vem är jag? Välkommen på en spännande resa in i W
olf Erlbruchs värld. Du kommer snabbt att märka att det är två saker det finns gott om här: djur och frågor. En arg mullvad går runt och frågar andra djur vem som bajsat på hans huvud. Där är en pojke som heter Leonard, han är rädd för hundar. Men vad händer? Han förvandlas själv till en hund – som är rädd för små pojkar. Hur ska det gå? Och där lufsar en björn som känner sig ensam och längtar efter en egen björnunge. Högt över oss flyger en koltrast – tillsammans med en kvinna som heter fru Meier. I en hönsgård står en örn som tror att han är en höna så han kan inte flyga, inte ännu i varje fall. Det dyker upp en björn till. En glad en, med stor röd mun och nyfiken blick. Han letar visst efter sig själv! I ett stillsamt hörn, där den stora floden flyter förbi, får en and syn på en figur han inte träffat tidigare och frågar: ”Vem är du – och varför smyger du omkring bakom mig?” ”Bra att du äntligen har upptäckt mig”, svarar den okände, ”jag är döden.” Både tecknare och författare Oj, men så här är det i Wolf Erlbruchs böcker, stora och små frågor blandas, vi får följa olika djur eller människor som letar efter svar på saker och det blir många oväntade möten. Wolf Erlbruch är både tecknare och författare och han har gjort många egna bilderböcker men han har också illustrerat böcker med texter som någon annan skrivit. Teckningen är Wolf Erlbruchs viktigaste redskap. I sina bilder beskriver han så bra med miner och kroppsställningar hur saker känns, vad de vi möter i berättelserna tycker och tänker. Han klipper ofta ut figurerna han ritat och klistrar upp dem igen på en ny bakgrund där han kanske lägger till ytterligare något som han klippt ur en annan bild. Den urklippta konturen blir extra tydlig, det ger en stark känsla av att verkligen vara där speciellt som bakgrunden ganska ofta är en mjuk färgton på boksidan och nästan inget mer. Ändå känns det inte tomt, det är som om hela boksidan får liv. Det gör också att det allra viktigaste i berättelsen, det 36 11 som händer mellan figurerna i boken, upplevs starkare. I Anden, döden och tulpanen är det lätt att se allt det här, hur tankar och känslor hos anden och hos döden blir tydliga genom små förändringar i deras kroppsspråk. Humor och djur Wolf Erlbruchs teckningar har också väldigt mycket vänlig humor. I Fru Meier – koltrasten använder han skillnaden i storlek mellan den stora fru Meier och den lilla koltrasten som nästan bara är en liten svart tuschfläck. En fin scen är den där båda sitter tillsammans på en trädgren och funderar över ett gemensamt problem: flygning. Det finns små detaljer att upptäcka i bilderna. I Leonard, boken om pojken som är rädd för hundar finns en liten fe som förvandlar Leonard till hund. Runt henne har Wolf Erlbruch inte ritat någon kontur, det gör att man uppfattar att hon kommer från en annan verklighet än allt annat som är avbildat på sidan. Hon blir lättare och lite mer skimrande utan den svarta konturen. Djur finns det alltså gott om i Wolf Erlbruchs böcker, speciellt björnar som verkar vara hans favoriter. Men han gillar inte hur djur för det mesta skildras i bilderböcker. Han tycker att de ofta bara beskrivs som söta och gulliga. Djur är alldeles speciella, säger han, med utseenden och sätt att vara på som ibland kan vara lite skrämmande eller i alla fall främmande för oss. Det tycker han är intressant att använda sig av när han gör sina berättelser. Björnen som inte var där är en av Wolf Erlbruchs senaste böcker. Här dyker frågorna upp igen och en björn, förstås, som verkligen vill reda ut vem han är. Man förstår att texten skriven av Oren Lavie har inspirerat Wolf Erlbruch. Boken har ett stort format och är ett fyrverkeri i färger och form. Wolf Erlbruch använder hela sin konstnärliga verktygslåda för att ge liv åt björnens letande efter sig själv i den fantastiska skogen. Lennart Eng Illustratör och jurymedlem, ALMA