Kingsize 1
Intervju: Timbuktu – Det är ett resultat av att j
ag bodde i New York under tre år. Jazzen var tillbaka och ”on fire” och jag gick på jazzklubbar där, de gamla hiphopställena fanns inte kvar. Å andra sidan behöver du aldrig söka efter hiphop där, den är överallt, även den äldre. Plattan i sig är inte jazzig men jobbet med ”En droppe midnatt” innebar mycket tillbakablickande mot gammal soul, kyrkan och den typen av rootsmusik. Det fick mig att känna att det ändå är det som är roligast, och att inte sångrappa utan rappa rakt. Förra plattan ville jag ha ett lite modernt sound och flow, nu får det låta hur gammalmodigt som helst om det känns rätt. Hiphopattityden att vara bäst, att mäta sig, den kaxigheten kan komma naturligt som ung, hur är det för dig nu? – Det har jag släppt. Samtidigt som jag har någon slags inre standard som jag vill hålla. Jag vill gärna överraska mig själv och känna att jag fick till det. Men ett tag tyckte jag på allvar att jag var en av de bästa rapparna i Sverige. Nu vet jag att jag inte är det. Vilka är bättre? – Skrivmässigt Erik Lundin och flowmässigt Jaqe, och både sång och rapmässigt, på svenska och engelska; Chords. Skizz är en fantastisk producent och rappare som alltför få har upptäckt. Eye N’I är också en av Sveriges absolut originellaste röster som gör grejer ute i periferin, bortom radio och topplistor. Ett tag tyckte jag på allvar att jag var en av de bästa rapparna i Sverige. Nu vet jag att jag inte är det. Henok Achido en till. – Mina två största svenska idoler är ADL och Mapei. Mapei kan dansa, sjunga, ta en mic och så kommer alla i rummet antingen stå och lyssna på vad hon säger eller dansa. Hon kan freestyla så att hon krossar vem som helst. Samma sak med Adam. Han kan stå på scen och egentligen inte säga någonting och ändå vill man inte höra något annat. I din podcast när ni pratade om DMX sa du att ”the truest essence of hiphop is the creativity, ingenuity and originality, beyond the corporate formating, reshaping, inventing new trends, standards, and not asking for permition”. Businessmässigt ser jag det tydligt idag, unga rappare har hittat en egen väg utanför branschen och kreativa sätt i marknadsföring och att tjäna pengar. Men musikaliskt hör jag mer följare än ledare. Jag gillar förhållningssättet som fanns förut att man inte skulle baita andras beats eller rhymes. – När man varit med så länge som jag är det bättre att hålla käften, annars är man bara gubben på sidan som ska tycka till om dagens ungdom. Men visst, i takt med att hiphop har blivit synonymt med global popkultur och dominerar topplistor har varje land sin version av Drake och andra rappare, det är lite som en global franchisekultur. Vilket jag älskar på ett sätt 24 KINGSIZE MAGAZINE | NR 4, 2021 WWW.KINGSIZEMAG.SE