NG Gbg 1
sunkhak som helst i Stockholm. – Jag vill inte at
t vi ger upp. Innan den här resan är slut ska vi hitta ur-pommes fritten. Alla pommes frites moder. Jag vill få svenska pommes frites förstörda för mig för all framtid, säger jag. ”TÄNK ATT ALDRIG KUNNA ÄTA POMMES IGEN” ROUE D’OR BETYDER DET GYLLENE HJULET. PÅ VÄGEN TILL restaurangen passerar vi torget Grand Place. Det är första gången, om inte i livet så i alla fall på många år, som jag blir överväldigad av en uppsättning byggnader. Bryssels gotiska stadshus, som stått där sedan 1400-talet, är ett oerhört imponerande bygge. Kanske blir jag så hänförd just för att jag inte hade några förväntningar, till skillnad från exempelvis första gången jag såg Frihetsgudinnan eller Eiffeltornet. På Roue d’Or är vi, trots att det står ”fri klädsel” på Google, de enda gästerna som inte bär kostym. – Tror ni att vi ser extremt rika ut som äter på ett sådant här ställe i så här slappa kläder? frågar Dennis. – Ja, så länge man inte verkar rädd är det lugnt. Jag tror bara det är på restauranger där rätterna kostar tusen kronor som man verkligen ser dum ut utan kostym. Här ser man ut som man inte tycker att det är tillräckligt speciellt att vara här för att klä upp sig, svarar jag. SEDAN ÄR DET dags att åka hem. I taxin på väg till flygplatsen kommer jag på att jag glömt gå till något ställe som är berömt för sina pommes frites. Men det kanske var lika bra. Tänk att aldrig kunna äta pommes igen utan att tänka på att de inte är lika goda som de i Bryssel. ATT ÄTA ROUE D’OR Rue des Chapeliers 26 Traditionell mat av högsta klass. Killgissar att det är hit Edward Blom går när han är i Bryssel. JAG PÅ DELIRIUM. EFTER MATEN TAR vi en kort promenad till baren Delirium, som nästan tio olika personer har rekommenderat oss. Delirium är den bar i världen som erbjuder flest ölsorter. Över 3 000 stycken. Om man är road av sådant kan man väl gå dit. I övrigt tycker jag inte att det lever upp till hypen. Förutom de många ölsorterna och att man får vissa av dem i spexiga glas är det som vilken bar som helst. Dessutom tar de inte kort.* PECK 47 Rue du Marché aux Poulets 47 Här äter du pocherade frukostägg i alla dess former. Värstingen på menyn heter The Drunken Sailor och är en belgisk våffla med två pocherade ägg, lax och psycho sauce (efter att ha googlat förstår jag att det är nån jättestark chilisås). EL TURCO Place de Londres 6 Jag har inte varit här i egen hög person, men jag fick det rekommenderat till mig av Södra Latin-Clara, känd för den virala Störst av allttexten, som jag har stort förtroende för. Det är en restaurang med medelshavstema där du äter ”göffig” eller ”moffig”, eller vad det nu heter på nexikanska, bakismat. EGGS FLORENTINE. GÅSLEVER SERVERAD OVANPÅ ETT ÄPPLE. JAG OCH TEO äter gåslever. Dennis äter friterad camembert med hjortronsylt. Eftersom Belgien inte bara är pedofilins hemland utan även pommes fritesens beställer vi även varsin skål pommes. För ett tag sedan var jag på en modefest i London, där jag pratade med en belgisk influencer. Hon sa att pommes fritesen i London inte alls var som hemma i Belgien. Sedan dess har jag varit nyfiken på hur stor skillnad det kan vara. På den här lyxkrogen är det ingen alls. Pommes fritesen är inte godare än på vilket 68 NÖJESGUIDEN | NR 5, 2019 JAG SLÄNGDE NER EN PÅSE SNACKS MED KETCHUPSMAK I TEOS VARUKORG. DAGEN EFTER ÄTER jag och Dennis frukost på Peck 47, ännu ett brunchställe med färgglad barnslig estetik och låga bord. Jag äter eggs florentine och dricker apelsinjuice. Det är godare än på Chicago café. – Har du tänkt på att det alltid är låga bord på brunchställen, normalhöga bord på lunchställen… – … och höga bord på barer, fyller Dennis i. – Ja. Ju senare aktivitet, desto högre bord, säger jag. – Det är roligt. Det kan du ha med i texten, säger Dennis. NÄR VI LANDAR på Bromma flygplats lutar sig min stolsgranne över mig för att knäppa en bild på flygplansvingen. Jag förundras hur man kan vilja ha en bild på flygplansvingen så mycket att man är beredd att luta sig över en vilt främmande fram till att han räcker över telefonen till personen i gångsätet. Då förstår jag att personen i gångsätet, som är en främling för personen i mittsätet, har bett personen i mittsätet luta sig över mig och ta en bild på flygplansvingen åt honom. Och jag övergår till att förundras över hur man kan vilja ha en bild på flygplansvingen SÅ mycket. *Veckan efter vi kom hem upptäckte Dennis att vi inte ens har varit på det Delirium som alla pratat om. Vi hade tydligen besökt Little Delirium, som förvisso tillhör samma kedja men som inte är samma sak. RESTAURANT VINCENT Rue des Dominicains 8 Hit ville jag gå, men det hanns inte med. Titta bara på den mäktiga matsalen. Traditionell belgisk restaurang som funnits sedan 1900-talets början. ATT DRICKA JAMES JOYCE Rue Archimède 34 Allt man önskar av en dive bar. DELIRIUM CAFÉ Impasse de la Fidélité 4 Folks enda Brysseltips. HÔTEL MÉTROPOLE 31 place de Brouckère Fun fact: I Michel Houellebecqs roman Underkastelse konverterar en av karaktärerna till islam på grund av att Hôtel Métropole bommar igen i boken. Han betraktar ögonblicket som den fantastiska art nouveau-hotellbaren stänger som det yttersta tecknet på den västerländska civilationens förfall. ”Mäktigt men otrevlig personal”, hälsar Teo.