NG Gbg 1
Musik ”MINA FÅ ÅR AV PRODUKTIVITET ÄR BÄTTRE ÄN E
N LIVSTID AV MEDELMÅTTIGHET” När han var 28 år gick Peter Perrett i pension från musiken för att knarka på heltid. Nästan 40 år senare har han insett att det var ett synnerligen dåligt karriärval, och återvänt till musiken. TEXT: PATRIK FORSHAGE Bäst just nu UNROYAL We Play Remain in Light Från Rest in Songs EP, Ord Eller så spelar vi Henrik Oja och Adam Olofssons utsökta synthballad. BLACK MIDI Talking Heads 12”, Rough Trade/Playground Den smartaste stiffa punkfunk England erbjudit sedan Gang of Four. PRINCE Manic Monday Från albumet Originals, Warner Men lägg av, jag bara måste bryta ovanstående TH-tema, det här är ju bara så knäckande bra pop! RAMONES MEDLEMMAR? DÖDA. Sex Pistols? Någon är död, någon spelar gamla Pistolslåtar på nostalgiscenen och någon har försökt flytta sina provokationer till andra områden än de musikaliska. The Clash? Samma sak. Punkexplosionen skakade visserligen om rejält i slutet av 70-talet, men ärligt talat genererade den ytterst få musiker som fortsatte vara musikaliskt intressanta idag, dryga 40 år senare. ATT PETER PERRETT skulle segla upp som den ende från då som 2019 skulle släppa album som dels tar avstamp i historien, dels är strålande bra hade så höga odds att ingen ens kom på idén att satsa pengar på det. – Min vän, designern Pam Hogg, säger samma sak. Många kommer tillbaka för att spela sina gamla grejer. Om de ändå gör något nytt är det oftast skit. Kanske beror det på att jag inte har hållit på med musik på 40 år, till skillnad från andra som bara fortsätter i samma hjulspår får jag lära mig allt på nytt. SOM HJÄRNAN, LÅTSKRIVAREN och rösten i The Only Ones låg han bakom tre av de ganska få album ur den brittiska punken som fortfarande har samma intensiva sprängkraft 40 år senare. Där fanns inte bara attack och konfrontation, utan också romantik och psykedelia i en katalog av fantastiska rocklåtar. PETER PERRETTS PASSION har alltid varit stark, och den har haft tre riktningar. Musik, kvinnor, och… – Fotboll. Heheh. Nä. Droger. Hur har fördelningen mellan dem varit under åren? – När jag var ung var det helt och hållet musik. Sedan träffade jag Zena och upptäckte kvinnor. Droger var helt oviktigt, och musik var min hobby. När 72 NÖJESGUIDEN | NR 5, 2019 The Only Ones började få uppmärksamhet blev musiken viktigare. Men drogerna tog över, och när det blev tunga droger fanns inte utrymme för något annat. 1982 VAR THE Only Ones över, och Perretts sociala cirklar rymde Keith Richards, Phil Lynott och Sid Vicious. Tillsammans med sin ständiga beskyddare och hustru Zena Kakoulli förskansade han sig i ett hus i London, där han satt trygg mot knarkrazzior och omvärlden. Folk måste ha tjatat på dig att få höra ny musik? – Ingen visste hur de skulle komma i kontakt med mig. Inte ens polisen kunde ta sig in i mitt hus. Johnny Thunders brukade skrika så utanför att vi var tvungna att släppa in honom för att han inte skulle väcka uppmärksamhet hos grannarna, men annars ingen. HEROINET VAR DET enda han ägnade uppmärksamhet. – Jag trodde att jag var helt osårbar, och först när jag hade kommit väldigt långt i processen förstod jag att jag faktiskt var på väg att förstöra mig själv. TILL SLUT HITTADE han ändå ut ur drogerna. – För några år sedan blev jag tvungen att sluta, och uppenbarelsen att jag faktiskt uppskattade att inte ta droger var överraskande. Jag fick lust att träffa människor, och lusten att göra musik kom tillbaka. NU LIGGER PETER Perretts fokus på soloalbumet Humanworld, som följer upp hans återkomst med hyllade How The West Was Won för två år sedan. – Jag trodde aldrig att jag skulle göra något mer album, så när jag fick möjligheten att spela in How the West Was Won ville jag bevisa att jag kunde skriva bra låtar. Det blev rätt minimalistiskt, för att kunna bära min röst. HUMANWORLD ÄR ANNORLUNDA. – Låtarna är nästan alla under tre minuter. Jag ville att det skulle låta fokuserat och intensivt, så att lyssnaren vill ha mer när det tar slut. DE VIKTIGASTE MUSIKERNA på skivan är sönerna Pete Jr och Jamie. Med en uppväxt där droger var föräldrarnas huvudprioritet och musiken kom tvåa var det inte så konstigt att båda hittade sin tillvaro i musikerlivet. Eller för den delen att de gjorde det tillsammans med Pete Doherty i Babyshambles. – Peter är väldigt precis. Han tillbringar timmar med att få fram exakt rätt ljud. Risken med honom är att han överarbetar och överintellektualiserar. Med Jamie är det mer som en ständig strid. Eftersom han känner mig så bra kan han manipulera så att han får sista ordet utan att jag märker det. HAN ÄR FULL av stolthet över sönernas insatser. – Jag hade inte spelat in med dem om jag inte varit säker på att det är det bästa för min musik. Jamie är en fantastisk gitarrist, och det enda jag får brottas med är att få honom att hålla igen istället för att flasha med allt han kan. ATT HAN ÅTERVÄNT sent i livet, med en kropp som bär spår av 40 års självskadebeteende, är kanske inte bara ondo. – Johnny Marr har sagt att det är bra att jag har gjort så lite musik. Jämför med Dylan, som är min allra största idol. Han har gjort så oändligt mycket skit också. Mina få år av produktivitet är bättre än en livstid av medelmåttighet. Peter Perretts Humanworld (Domino/Playground) släpps den 7 juni. PATRIK FORSHAGE patrik.forshage@ng.se ÄVENTYRET Hoppas på något nytt, hoppas på något bra Album, Fono Om den klassiska längta bort-känslan, och en låt heter till och med Livet suger ut livet ur mig. Genialiskt. VERONICA MAGGIO Tillfälligheter Singel Perfekt att lyssna på när en fryser fingrarna av sig på balkongen. TRIBE FRIDAY Sixteen Minutes Singel De låter som The Strokes 2004, och jag menar det verkligen. TINA ROSENFINK tina.rosenfink@ng.se