JBF_3_2023 1
En obruten historia av järnhantering. Skyllbergs
smeder poserar stolt. Att hitta i en järnhandel har kanske aldrig varit lätt, men butiksnavigering blev direkt en viktig fråga för Gustaf Svensson junior här han tog över chefskapet för Nils Ahlgren AB. – Då vi tog fram vårt nya skruvvarumärke för proffs, T-Bite Pro, var det alltså inte bara viktigt med produktkvaliteten utan vi såg ett klart behov av att utforma sortimentet så slutkunden enkelt skulle kunna finna rätt vara i butik, säger Gustaf junior. När du får en sådan produktbredd kan ingen normalt funtad kund hitta vad den ska ha, så du måste skapa ett lättnavigerat sortiment i butiken. Vi har färgkodade etiketter. Alla utvändiga träskruvar har gröna etiketter och så vidare. Bultar har blått. Även om skruvdragaren har tagit stor marknadsandel, säljer Nils Ahlgren fortfarande ganska mycket spik, tillägger han. Så spiken är långt ifrån död. Förutom direktimport har Nils Ahlgren skruvar gjorda efter egna ritningar. – En del är standardskruvar men vi har designat egna med olika vinkel på gängan, frisläpp avstånd till huvudet med mera. De första gängornas vinkel bestämmer hur snabbt skruven ska gå in. Självborrande skruvar som inte kräver något borrhål. Det kan bli hur komplicerat som helst. Proffs vill ha lågt vridmoment så att batteriet i dragaren håller länge och du slipper ladda så ofta. Säkerhet och automatik när det handlar om grindar med inpasseringskontroll utvecklas snabbt och är växande affärssegment för Nils Ahlgren. DEGERFORS FÖRZINKNING, DEFAB, sysslar med styckeförzinkning och massförzinkning. I ett stort bad med flytande smält zink kan till exempel en trappa som behöver rostskyddas doppas ner, eller delsektioner om sex meter till höga belysningsmaster bruket själv tillverkar. – Det finns i denna djungel av produkter en ganska klar tanke. Vi gör inga produkter som är köp-slit-och släng. Vi gör sådant som håller länge, skapar ett mervärde och gör att kunderna kommer tillbaka. Som till exempel Skyllbergs vägbom. JBF ■ 3-2023 – Vi tröttnade på att få inbrott i jaktstugan och byggde en kraftig vägbom, överdimensionerad på militärt manér. Så kom det en rik greve till mig och frågade var jag hade köpt den. Inte köpt, gjort, svarade jag. Kan du inte göra en åt mig då? Inte långt därefter ringde mig kungens systers skogvaktare och ville också ha en vägbom. Så började vi med den tillverkningen och nu står de i hela landet och även grannländerna. Det är härligt med fin efterfrågan som uppkommer på grund av en bra produkt med hög kvalitet. ELEKTRIFIERINGEN BÖRJADE MED att brukets ångmaskin för ungefär hundra år sedan skulle ersättas av en elektrisk motor. Satsningen på el är ytterligare en röd tråd som knyter ihop brukets historia: att det ska hålla länge och ge oberoende. Tråddragning kunde man, så varför inte göra ledningstråd? Bruket byggde ett nät som nu består av 175 kilometer högspännings- och 200 kilometer lågspänningsledningar samt cirka 150 transformatorstationer. Så tyckte man att man lika gärna kunde göra kraftledningsreglar. – Vi kunde inte sånt från början, men blev ganska duktiga. Så jag gick till elgrossisterna, fick kunder och vi utvecklade vår svetsverkstad. I nästa steg uppvaktade han Banverket och lovade att han kunde göra jobbet med robotar. – Nej, det har vår leverantör förklarat att det går inte svarade man på Banverket. Så hade han tur. Något år senare, i början av 90-talet, kom den stora järnvägsutbyggnaden. – Då ringde Banverket upp och frågade om jag fortfarande var intresserad. Vi fick hälften av Banverkets stolpleveranser. Nu är det bara vi som tillverkar ledningsstolpar i Sverige. Den andra leverantören sålde ut och flyttade till Polen. Så har det kommit till ledningsbryggor och en mängd andra produkter till Banverket. Det var intuition. Kapitalbehovet har ibland gjort det svårt att fortsätta vara helt oberoende. 7