Studentmagasinet 1
S TUDENTMAGASINET NR 2-2018 OCH VARFÖR BLEV DET J
UST SCHIMPANSER? Så här säger Bobo själv; Jag kommer från början från Borås och jobbade som designer och inköpare för herrkläder hemma på vårt familjeföretag, vilket var en fantastisk skola i framförallt färg, jag trivdes verkligen och trodde att det var det jag skulle jobba med i framtiden. Men jag flyttade till Göteborg och började deltid på en konstskola främst för att kunna använda det i mitt arbete som designer. Men så fick jag en ”jag måste göra detta annars går jag under känsla”, så jag fattade mod och sade upp mig och sökte en heltidsutbildning till en konstskola. Det första året skulle vi ha öppet hus på skolan och jag hade jobbat med en serie tavlor som jag tyckte var rätt spännande. Jag hade bett min mamma komma till Göteborg för att kolla och ta en lunch. Jag går ner till gatan och möter upp henne och tillsammans går vi upp till min ateljé. Lite nervös var jag och minns att jag tänkte ”jag tycker ju det är fint, så det gör nog hon också” Vi kommer upp till ateljén och min kära mamma tittar sig runt och frågar lite ansträngt: Vad var det du ville jag skulle titta på? Ja, det är de tavlorna som hänger här, svarade jag Varpå det blev en spänd tystnad och min mamma sen säger; Ja, nej alltså detta är inte bra Bobo, det är rent ut sagt jätte, jätte fult. Det var inte vår trevligaste lunch och jag tänker ofta på hur det hade blivit om hon istället hade hållit god min och inte sagt vad hon tyckte. För redan direkt efter vår lunch var jag tillbaka i ateljén och spände upp en jätteduk från golv till tak - och det var den första aptavlan. “Don’t expect a bohemian living, life as an artist is all through hard work but work also being different because you don’t feel that you sacrifice anything when you’re doing things you love to do. In the speaker audio books shuffle between Swedish jazz and Cornelis Vreeswijk. The coffee maker is constantly struggling and I rarely leave the studio before midnight.” – BOBO WALLMANSSON 26 JAG MÅLAR SCHIMPANSER för jag tycker att de är en gladare och mer föredömlig version av oss, vi har till 99 procent samma genuppsättning och är så lika att det är till och med möjligt med en blodtransfusion mellan oss, Ändå är vi väldigt olika, de lever i symbios med naturen medan vi lever utav den. Ja, att jämföra oss och aporna, våra likheter och olikheter har kommit att bli den röda tråden i mitt måleri. Jag älskar att arbeta med stora färgytor. Jag tänker mycket på miljön som jag placerar mina schimpanser i och det är ett medvetet val att inte lägga för mycket krut på sådant som kan stjäla fokus. Det handlar om interaktionen de har med varandra, där bakgrundsfärgen förhöjer känslan jag vill förmedla. Jag försöker se mina målningar som stämningssättare. När du kommer in i ett rum där min målning hänger ska du kunna läsa av den på några sekunder och omedvetet påverkas av den.